Något för er som gillar graffiti.

I Rio de Janeiro fanns det verkligen gott om graffiti.

Det som jag samlar här är förstås bara en bråkdel av allt som fanns på väggarna där.

På den här muren var det minnen från ett fotbollsmöte mellan Tyskland och Brasilien. Kanske ett VM där de länderna gick till final. Vet inte men gissar på det.

Klicka gärna upp bildrutorna så syns de olika motiven bättre.

Färsk fisk.

Mitt emot vårt hotell finns det en liten hörna av Copacabanastranden som är reserverad för fiskare.

Varje morgon ser vi, från vår balkong, hur små fiskebåtar kommer in med sin fångst.

Vi går ner dit för att kika lite närmare på det, platsen känns som en rest från en svunnen idyll här mitt i storstan.

Här kommer de små fiskebåtarna in tidigt på morgonen och sedan läggs de pinfärska varorna upp till försäljning, bara några steg från stranden. Vill man se något av det så får man vara tidigt ute för bara några timmar senare har de sålt slut på all fisk.

När vi kommer ner dit så håller de fortfarande på att lägga upp av fångsten.

Jag frågar om jag får ta en bild...

...och det får jag.

Mera fisk.

Det går bra att få fisken filead också.

Näten lagas inför nästa fisketur.

Känns lite som att vara i en liten fiskeby...

...och inte i ena änden av Copacabanastranden.

Följ med på en promenad i en favela.

I Rio de Janeiro finns det en stor mängd kåkstäder, de kallas för favelor efter det portugisiska ordet för slum. Från början var de byggda med lådspjälor, oljefat och palmblad och började växa upp i samband med slavbefriandet 1888, men ökade i antal och storlek under 30-talet då inflyttningen från landsbygden tog fart. Ganska nära vårt hotell ligger det en favela som personalen på vårt hotell säger att det är tryggt att besöka, men efter alla varningar om att gå omkring med smycken, klockor och kamera synligt så avstår vi från att gå dit upp på egenhand.

En annan favela som vi ser från vårt hotell har en bergbanan.

Den största favelan heter Rocinha och det är den vi nu ska besöka. Vi blir upphämtade vid hotellet av vår guide, han bor själv i den favelan och han pratar en utmärkt engelska.

Till Rocinha ska man inte gå på egen hand, det är inte säkert säger Marcelo och han varnar oss för två saker innan vi påbörjar vår tvåtimmarspromenad. Det är motorcyklisterna och att fotografera knarkhandlare. Motorcyklisterna är det inget problem med att upptäcka, det vimlar av dem och de kör som om de hade polisen efter sig, de flesta har dessutom inget körkort. Vi frågar hur vi ska veta vilka som är knarkhandlare och Marcelo lovar att berätta det. Hoppas bara att han hinner göra det innan jag fotograferat fel person.

Vi startar vår promenad.

Vi slinker in i en gränd...

...det är trångt...

...och det går uppför.

Ett virrvarr av ledningar och intryck möter oss.

En och annan katt...

...och graffitimålning stöter vi på.

Vår guide leder oss ut på en plattform, som visserligen är ett tak till ett hus, men även en plats med den bästa utsikten och i favelan tar man tillvara på alla möjligheter att tjäna en liten slant. Det kostar 2 real (4,25 skr)per person för att få njuta av den utsikten .

Det här ska vara platsen för den bästa utsikten, och det stämmer nog också.

Det är ett myller av hus och byggnadsstilarna är verkligen av den fria varianten. Marcelo berättar att om det behövs lite mer plats så bygger man bara till lite på sitt hus och eftersom marken inte räcker till så blir det oftast på höjden.

De blå tunnorna som syns lite överallt är vattenreservoarer. Man har inte vatten varje dag och de dagar som det finns vatten tappas det upp i dessa tunnor. Det är ingen som klagar på det systemet säger Marcelo eftersom ingen betalar något för vattnet här.

Ingen betalar för elen heller man kopplar bara in sig på någon ledning.

Det gula huset ber Marcelo oss att lägga på minnet...

...så att vi ska kunna se var det var vi var, när vi sedan kommer ner till bron längst ner i favelan.

Under fågelsång lämnar vi utsiktspunkten.

Vi fortsätter vandringen i de trånga och labyrintliknande gränderna...

Nu ska vi göra en liten paus och lyssna på musik och se lite dansuppvisning. Det är några grabbar som samlar in pengar till en skola.

Småkillarna lyckas även få med sig en av oss besökare upp till dans.

Med så många intryck på den här favelapromenaden så delar jag upp den i flera blogginlägg. Ta en stund och titta och lyssna på killarna här.

_____________________________________________

Surfa säkert

Går det att surfa säkert? Det verkar inte så, jag har aldrig testat så jag vet inte hur svårt det är men nog verkar det svårt att få in den rätta balansen.

Jag stod en stund och iakttog surfarna och insåg ganska snabbt att det är nog bra mycket svårare än det först ser ut.

Vågorna vid Ipanemastranden var ganska stora och surfarna många.

För den här killen ser ju ut att gå ganska bra.

Men även han försvinner in i vågorna.

Det kommer en till våg och redan innan den har hunnit så långt ser jag att det är några brädor där surfarna fallit av, men en kille håller balansen. ska han klara sig hela vägen in mot stranden.

Se där han klarade den vågen.

...men blir överraskad och försvinner även han in i vågen.

Det är lugnare på stranden, även om jag tycker det ser kul ut så tror jag att jag avstår från att testa surfing. får hålla mig till att surfa på datorn och internet.

Men det är kul att titta på surfarna, här kommer en till våg.

Ser ju ut att gå bra.

Full fart genom vågen...

...men även han damp i.

___________________________________________

Sockertoppen

Som de flesta vet så finns det ett berg i Rio de Janeiro som kallas för Sockertoppen - Pão de Açúcar. Det är också ett sådant där "måste" när man är i Rio, så naturligtvis måste även vi besöka det. Man åker linbana upp och som vid alla andra ställen där det strömmar in turister så finns de obligatoriska försäljarna, fast om clownen sålde något vet jag inte, han såg bara glad ut.

Men de färgglada dockorna var till salu.

Nu såg det inte så lovande ut med molnen, men alla våra dagar i Rio var med varierande väder från stund till stund. Det växlade fort, så vi gör ett försök och åker upp.

Linbanan upp till toppen är uppdelad i två delar, vid första anhalten som är Morro da Urca, tar vi en liten promenad för att få syn på de små aporna som håller till där.

Men de håller sig undan i grönskan och vi tar en titt på utsikten istället. Det man nu kan se mellan de drivande molnbankarna.

Plötsligt kommer en fjäril flygandes ut ur dimman.

Fast nu är det dit upp vi tänkt oss. Ser inte så lovande ut...

...men molnen driver en hel del så vi ger oss iväg in i dimman.

Kikar ner mot fortet som ligger under oss.

Väl där uppe på toppen, skingras molnen för en stund och vi hinner få en skymt av staden innan allt är vitt igen.

Vi åker ner till det nedre berget igen.

Lite klarare nu så vi ser fortet och den stadsdel som är säkrast och tryggast i Rio.

Det klarnar upp en del också.

För oss är det dags att åka ner igen, men ser att maten är på väg upp.

även att det arbetas på hög höjd.

_______________________________________