Frukost och Konstvägen.

Ingen trängsel i frukostmatsalen precis, vi avnjuter vår sista frukost på Borgagården och njuter även av utsikten en sista gång innan det är dags att dra vidare.

Stannar till vid Hotell Borgafjäll för att se huset som Ralph Erskine ritat, hade hört att man skulle kunna åka skidor från taket och det ser nog ut att kunna fungera.  Det huset lär ha liknats vid slagskepp, flygplan eller en kraschad postbuss.

Sedan åker vi Konstvägen mot Dorotea men det enda konstverk som vi upptäcker på den sträckan är "Himmelmöte". Det ser ut som ett jättestort fågelägg med en dörr i. Kliver man in står man omsluten av blått och kan blicka upp mot en förhoppningsvis blå himmel. Ett otroligt eko är det där inne.

På väg ner mot mer bebyggda trakter får man inte missa att besöka Jettes gårdsmejeri i Högland och köpa lite god ost.

I Dorotea regnade det och eftersom vi inte är några husvagnsmänniskor så hoppade vi över att besöka Husvagnsmuseet,  men i Vilhelmina sken solen igen och där tittade vi på kyrkstaden.

Även om vi sedan drog oss in mot fjällvärlden igen så var det inte helt folktomt, i en bäck som mynnar ut i sjön Malgomaj träffade vi på Näcken. Där satt han i godan ro och spelade sin förföriska musik. Det var nästan så det spratt till en benen och att vi dansade ner till honom.

Färden fortsatte på grusvägar längre och längre in i fjällvärlden.

I Grytsjö finns det en gammal Skvaltkvarn från nybyggartiden, där hålls det årligen en kvarndag en söndag i juli, tyvärr så var det inte den dagen vi var där.

Dagens mål på vår resa var Saxnäs och på vägen dit passerar man ett mycket vackert vattenfall som kallas för Trappstegsfallet.

Inte så konstigt att det kallas för just Trappstegsfallet eftersom det verkligen ser ut som trappsteg.

Till slut så når vi vårt mål för dagen, Saxnäsgården. En enorm betongkoloss som byggts vid den vackra Kultsjön. Lite obegripligt att man byggt ett så fult hus i den vackra omgivningen.

Fjällurskog och en spegelblank kväll.

Har lite fler bilder från Borgafjäll och det är inte så konstigt för de dagar vi var där hade vi solsken och näst intill vindstilla. Hittade ett område som benämndes som Fjällurskog. Den här bilden är tagen vid foten av Borgahällan.

Där vid foten av fjället och vid baksidan av fördämningen av  Borgasjön verkade det vara ett bra ställe för fiske.

Får man ingen fisk så är det en bra plats att njuta av naturen på också. Jag skulle beskriva det som en plats att "bara vara på".

Man får köra försiktigt för plötsligt kan det stå vilda djur mitt på vägen.

En god middag på Borggården är ingen dum avslutning på dagen, jag startade med västerbottenpaj och kalixlöjrom, för att njuta av en renkalvfilé till huvudrätt. Gott vin därtill från en synnerligen välfylld vinkällare.

Avslutade dagen nere vid stranden och en spegelblank Borgasjö.

Sämre kan man ha det!

I Borgafjäll är det vacket!

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen sjöng Trubadur X och jag är håller med honom, de dagar vi hade i Borgafjäll och på Borgagården var verkligen sköna. Där kunde man ladda batterierna och bara njuta av allt det vackra. En dag for vi till vägs ände, jag tror nog det var det för där fanns en skylt som upplyste oss om att "Här slutar allmän väg" och längre in i den fjällvärlden kom du inte med bil och de vandringsleder som gick därifrån såg inte ut att vara så upptrampade, men det var fint där.

Så stilla och alldeles spegelblankt.

Ibland var det nästan svårt att veta vad som var upp eller ned.

Står man vid en strand full med flata stenar och  spegelblankt vatten, vem kan då låta bli frestelsen att kasta macka.

 Slingrande grusvägar...

...brusande älvar...

..blommande ängar...

och vyer som om de vore vykort.

Inte undra på att jag trivdes där.

Bäverspaning.

Vaknar 2.30. Jag tillhör inte den morgonpigga sorten men den här morgonen slår jag upp ögonen och mer eller mindre står upp, innan jag hunnit säga god morgon. På med kläderna och kängor sedan greppar jag kameran, ja en del Djungelolja hinner jag smeta på mig också. För nu ska vi ut på bäverspaning. Per på Borgagården har efter kvällens middag ringt runt och kollat upp var det finns bäver och med en utförlig vägbeskrivning ger vi oss i väg.

Det har inte regnat men daggen gör att det är blött i gräset men vi traskar iväg och banar oss fram i knähög växtlighet.

Vi går och går tysta, tysta för att inte skrämma iväg eventuella bävrar. Överallt ser vi spår av dem med avgnagda trädstammar men inte en enda bäver syns till. Det är nästan så att vi är beredda på att ge upp och vända tillbaka till sängen, men det är så stilla och vackert ute och vi fortsätter en bit till. Nu är vi blöta upp till knäna av att ha banat oss fram på stigen som nästan är igenvuxen. Då plötsligt pekar min man och viskar "Titta där". Jag slänger upp kameran och får en suddig bild och visst är det en bäver som simmar där.

Bilden blev inget vidare bevis på att det är en bäver men jag lovar det är en. Såg hur den försvann in i gräset och buskarna sedan. Nu var det ingen av oss som funderade på att vända utan vi fortsatte framåt. Där såg vi flera bäverhyddor och även två bävrar till.  Nu lyckades jag inte få någon bäverbild den här morgonen men vad gör det egentligen, jag såg tre stycken och fick en fantastisk morgon ute vid  Avasjön.

För visst är det vackert.

Det var en magisk morgon, spegelblankt vatten, fiskarna hoppade i sjön så högt att vi såg hur de kom upp över ytan och tog myggorna och det var så vackert att jag bara stod och njöt.

Solen började gå upp över Borgahällan.

Inga fler bävrar visar sig och vi vänder åter till bilen för att krypa tillbaka till våra sängar och sova en liten stund till innan det är dags för frukost och en ny dag med nya äventyr.

Jag klarade det!

Efter en stadig frukost på Borgagården var det dags att ta sig ut och utforska omgivningarna. Vår värd Per hade vid frukost visat oss var det fanns lätta vandringsleder där man kunde komma upp på fjället. De tipset tog vi glatt emot eftersom jag går omkring och linkar med en trasig fot, i väntan på behandling, så var det de lätta stråken som var de enda alternativen för mig. Glatt snörde jag på mig vandringskängorna lite extra hårt och så gav vi oss iväg. Det skulle vara spångad led och visst såg det ut så också, men nog såg den lite sliten ut här i början.

Men det var bara i början den var sliten, solen sken och myggorna inade medans vi traskade på. Skönt att det var spång för där på myren hade det inte gått att komma fram annars. Sände flera tacksamma tankar till dem som har jobbat med dessa bräder.

På de torra passagerna var det lite knaggligare och vingligare med min fot, men skam den som ger sig, sätter man bara ner foten mellan stenarna så går det bra.

Går man fort och måste stanna och vänta får man också finna sig i att vara fotomodell.

Det doftar så härlig på myrarna, minns min barndoms somrar då vi klafsade omkring på myrarna och plockade hjortron. När vi kommit en bit på väg så börjar det också bli lite mer fjällkänsla, vi närmar oss snöfäckarna och vid snöfläcken mitt i bild kan man till och med ana en barnfamilj som är ute på en fjällpromenad.

Plötsligt hoppar det upp en prins framför mina fötter, fast jag testade aldrig att kyssa den så det var kanske bara en vanlig groda.

Hjortronen hade långt kvar till bär, men det såg ut att bli gott om dem i år.

Även lappljungen blommade.

När vi kom till en forsande jokk fick jag lite problem, för hoppa tillåter inte min fot och jag var faktiskt beredd att vända om. Fast med en stadig hjälpande hand kunde även jag ta mig över.

Titta så högt upp vi kommit nu, långt där ner har vi spången som vi gått och byn Borgafjäll kan bara anas.

Kan det vara en björn som står där bland fjällbjörken? Nej vi ha kommit i jämnhöjd med barnfamiljen och det är deras hund som spanar och undrar vad det är som kommer stånkandes uppför berget.

Här uppe kan man känna friheten och lugnet,  de enda ljud man hör är vindens sus, myggornas inande och fåglarnas kvittrande och så en och annan porlande bäck. Så här skulle man ha det varje dag. Inte gjorde det saken sämmre heller att solen sken.

Där fortsätter leden, men som Per sa, tänk på att ni ska tillbaka också, så här vänder vi.

Vinkar till den söta lilla flickan som är ute på fjällvandring med sin familj, tänk om alla barn fick uppleva det här.

Jag är dessutom så glad att jag klarade av att komma upp på fjället, få känna dofterna och njuta av den vackra utsikten.

Det är klart att foten kommer att värka lite extra i kväll, men efter en sådan här dag står jag ut med det.