Road trip north III - Tännforsen.

Vi lämnade Ristafallet, tankade i Åre och fortsatte till Tännforsen.

Här var det verkligen tur att jag hade dubbar under skorna. Halt var bara förnamnet.

Men vattnet forsade och dånade och isen runt omkring var så maffig.

Vissa utsiktsplatser var helt avstängda och för att ta sig dit så var det verkligen förenat med livsfara. Men med telet på så kan man zooma in och se lite av den magnifika isen och bruset där nere.

Även den nedre utsiktsplatsen var avstängd, men bara med en skylt som sa att den var avstängd, fast skam den som ger sig. Visseligen såg vägen mer ut som en iskana men jag klamrade mig fast i staket och räcken och tryckte fast dubbarna i isen med rejäl kraft då gick det att ta sig ner och med samma metod kom jag även upp efteråt. Fast ner kommer man förstås alltid, men det gäller att inte komma nerdansades med sån fart att man hamnar i fallet.

Tur var det att jag vågade mig ner, för det var mäktigt att se det där nerifrån.

Innan vi började kravla oss upp igen från nedre utsiktsplatsen så visade sig en liten regnbåge.

Tog en sista bild innan vi lämnade Tännforsen en solig men riktigt kylig dag.

Road trip north III - Ristafallet.

På vår vinterresa så stannade vi kvar i Östersund för att därifrån bege oss till Ristafallet som ligger ganska nära Åre. Jag ville se hur det såg ut där på vintern.

Ganska så häftigt att se nu när det var snö och ganska mycket is.

Lite för mycket vatten ännu tyckte den av lokalbefolkningen som vi träffade på, men har man inte sett det så här så tycker jag inte man kan klaga ändå.

Tittar man lite närmare på isformationrena så kan man nästan tänka sig in i boken "Isslottet" av Tarjei Vesaas.

Jag har broddar på skorna så trots det isiga underlaget här tar vi en promenad för att se hur det ser ut på håll.

I Åre beklagar de sig för att det varit dåligt med snö i vinter och de befarar att en hel del företag inte ska klara vintern. Får väl hoppas på att det kommer mer snö snart och att det går bra för alla.

Vi far vidare för att söka efter fler fall.

Ristafallet och lite Åre.

Vi lämnade Glösa och historiens vingslag och fortsatte vår färd mot Åre.

På vägen mot Åre så passerar man en skylt som berättar att här finns Ristafallet. Har varit där på sensommaren och antog att nu i maj så borde det vara rikligt med vatten där. Visst var det så, det strömmande rejält och gjorde skäl för att kallas ett av Sveriges största fall. Beror väl på hur man räknar när man kallar vattenfallen för störst, om det är högst eller bredast eller antal liter vatten som rinner där, Ristafallet är i alla fall 50 meter brett och har en fallhöjd på 14 meter, flödet är mellan 100 och 400 m³/s, beroende på årstid. Antar att så här på försommaren är den högre siffran som gäller.

Inte lätt att ta på lång slutartid på fri hand, stativet låg kvar i bilen och jag var för lat för att gå och hämta det men det funkade någotsånär ändå. Sonen som gått en nivå längre ner fick bli modell (helt ovetande, han står hellre bakom kameran än framför) och visa fallets storhet.

När Tage Danielsson letade efter miljöer till inspelningen av Ronja Rövardotter  valde han Ristafallet.

Vi går en bit utefter S:t Olavsleden för att se fallet på lite håll. Här nere filmades även sekvenserna där Ronja och Birk flyter nedströms hållande i en björk.

När vi är så nära Åre så måste vi också åka upp till Copperhill och titta, det är fin utsikt där uppifrån.

En hel del snö kvar på bergen runt omkring.

Men tussilagon blommar för fullt i backarna.

Vår rundtur fortsätter och vi hittar fler historiska platser.

Här är vi närheten av Mörsil där slöts vapenstilleståndet mellan norska och svenska trupper år 1809.

En liten bit längre bort finns en till minnessten och det var tydligen där som avtalet sedan undertecknades av general von Döbeln och kapten von Krogh, de hade en soldats ryggtavla som skrivunderlägg. Intressant är att stridigheterna avslutades utan att en enda kula avlossades. Tänk om alla krig och stridigheter kunde avslutas så fridfullt. 

För den historieintresserade finns det en hel del information att läsa på den här tavlan.

Landskapet är mycket vackert här, men lite tråkigt med dessa "föryngringsytor" som bildar stora sår i markerna.

Har vi kört fel? Nej, det finns tydligen ett Frankrike även här i Jämtland.

I Åre växlar ljuset fort.

Jag hade gjort i ordning en GIF-animation där bilderna bläddrade fram sig själv och man skulle slippa skrolla. Men det verkar inte fungera att lägga in någon sådan nu. Har testat med olika format och storlekar men det fungerar inte.

Så här kommer bilderna under varandra istället.

Vi börjar den 4 augusti klockan 15:21, då vi kom fram till Åre. Då hade vi den här utsikten och eftermiddagsljus..

Vid femtiden hade inte ljuset ändrat sig så mycket, men en båt drog fram över sjön.

Kvällen kom och så här var ljuset kl. 20:47.

Nätterna är inte helt mörka men skymningen sänker sig när solen försvinner bakom Åreskutan.

På andra sidan om "Skutan" blir det ett vackert skådespel i färger.

Morgonen kommer och 06:12 har det blivit riktigt ljust.

Hela den dagen är vi ute på vift men 15:58 är vi tillbaka och då ser det ut så här.

Vid sextiden har det förändrats lite.

Kvällen kommer och jag har svårt att sova för jag vill bara titta ut och insupa utsikten. tjugo minuter över elva har det blivit ganska så mörkt.

En ny morgon dagas och jag kikar ut igen vid sextiden och då ser det här.

Så är vi ute på vift igen och kommer inte tillbaka förän till middagsdags och då har vår utsikt blivit så här.

Det mulnar på och dimman drar in, innan all utsikt försvinner i det vita ser vi det här.

Sedan kom regnet och allt utanför fönstret var vitt ända tills kvart i elva då det klarnade upp och var blått och fint ute.

Sedan vaknade vi till en regnig morgon, men det gjorde inte så mycket för nu skulle vi åka hem.

Fast jag tycker lite synd om den busslast pensionärer som kom hit i går kväll. De hade åkt ända från Skåne för att åka kabinbana upp till Åreskutans topp. Kabinbana gick, men där uppe kunde de nog inte se så mycket.

Hungriga var de i alla fall för det var en väldig kö och sedan trängsel till frukost.

Åreskutan

Jag har varit i Åre några gånger och tänkt åka upp med kabinbanan till skutans topp för att se hur där ser ut och varje gång som jag har kommit till skott så har molnen täckt toppen och den önskade utsikten skulle ha varit lika med noll. Så före den här resan hade jag inte varit upp på toppen.

Men nu ska det bli av. Solen skiner och vädret är ganska behagligt. Fast någon borde kanske ha informerat en vinglig kryckgångare att gondolen gungar till ganska rejält då man passerar stolparna. Var nära att jag satt mig på rumpan innan jag fick fatt på ett stag att hålla i.

Det är stolpar som den här som får korgen att gunga till, så en liten varning till andra vingliga är att hålla i sig eller klämma ner sig, bland barnen, på de få sittplatser som finns.

Många väljer att åka upp och sedan gå ner...det ska jag också göra någon gång...

Andra väljer att segla ner med hjälp av vingar. Det ska jag inte göra någon gång...

Om vi som stod på utsiktsplattformen hade sådan här utsikt så förmodar jag att de som seglade ner till Åre by hade en hissnande utsikt. Längst där borta vid det blånande berget kan man se "seglaren".

Man ser lång här uppe ända in i Norge.

Följer man den vit-röda markeringen så kommer man upp till riktiga toppen och toppstugan. Dit ska jag också gå någon gång.

Där uppe är den, toppstugan alltså.

Sedan tog vi kabinbanan ner igen.