Vägen tillbaka

Som jag nämnde i förra inlägget om Transsylvanien så fortsatte vi till Brasov efter besöket i Bran.

Brasov har sina rötter tillbaka till 1200-talet och hade tidigare en stor tysktalande befolkning. Då hette den Kronstadt. Rådhuset här på bilden är från början på 1400-talet.

Framför den gamla skolan i staden står gamle Honterus och visar eleverna vart de ska gå. Ingen smiter undan här inte.

Skolan.

Mycket charm i den här staden.

Innan vi letar reda på stadens mest berömda gata passar vi på att ta en fika på ett mysigt café.

Gatan då, ja den är egentligen berömd för att vara Europas smalaste gata. För att få det så togs personer från Guinness rekordbok dit för kontrollmätning, men till stadens stora besvikelse så fick de inte rekordet. Nu klassas det som att de har en av de smalaste gatorna i Europa.

Gatan heter Repgatan.

Visst är den smal. Den heter Repgatan för att den är smal som ett rep.

Någon håller ett vakande öga på oss här inne.

Smalare än en armsbredd.

Den passagen byggdes för att brandmän och befolkningen skulle kunna ta sig fram på ett smidigt sätt om det skulle bli eldsvåda i staden.

Utanför står det en symbolisk staty.

Nästa ställe att besöka är Peles castle. Det är inte så gammalt slott men byggdes på initiativ av den första kungen av Rumänien på 1800-talet. Vackert är det.

Det lär vara mycket vackert inne också, men är stängt för besök då vi är där. Gör inte så mycket eftersom jag inte bör gå så mycket.

Men det som var lite extra bonus, var att det plötsligt dyker upp en räv på väg tillbaka till bilen.

Den är ute på jakt så den bryr sig inte så mycket om oss.

Det finns dessutom en massa vilda djur på vår väg tillbaka till Bukarest.

Transsylvanien

Är man i Bukarest så lockar det onekligen att ta en tur till Transsylvanien, få se lite av landskapet och även en glimt av det slott som pekats ut som att ha varit Draculas.

Vad är då det naturligaste att åka i än en Dacia. Det bilmärket verkar vara rumänernas stolthet. Alla pratade sig varma om den, förutom de som hade träff och ställde ut sina Saab-bilar på torget nedanför parlamentsbyggnaden.

Nicolae Ceausescu körde den första Dacia-bilen, en Dacia 1100, i augusti 1968. Namnet Dacia kommer från den historiska romerska provinsen Dakien som ses som ett historiskt Rumänien.

Vi stannade för att tanka och träffade på en liten hund som verkade vilja ha lite närmare kontakt. Den såg ut att vara i behov av rejäl pälsvård och säkert en del kärlek. Pälsen var i stora tovor och vid öronen hängde i stora klumpar.

Skörden är i full gång här och det är stor aktivitet  ute på fälten.

Här kommer äppellådor som ska till något annat fält.

Utefter vägen såldes frukt i olika stånd.

Äpplen är gott sa vår chaufför och hoppade ut och köpte några. Han berättade att där det sitter äldre damer så är det från deras egen trädgård, i de stånd där det står ungdomar och säljer , då är det de stora firmor som anställt folk för att sälja.

En lite ovanligare vägskylt dök upp.

Mycket riktigt det var en hel del transporter med häst och vagn. Den här bonden hade inget emot att bli fotograferad.

Inte bara frukt som försörjde folk här i området, på några ställen stod det små nickande manicker som pumpade upp olja.

När vi kom lite mer upp bland bergen var det verkligen full aktivitet ute på fälten.

Mycket handkraft där.

Färggrann dekor på huset.

Vi fortsätter färden och kommer högre upp.

Vägen slingar sig uppför.

Vi åker igenom flera byar där ordningen inte ser så här ordnad ut och där vägrar vår chaufför att stanna, han säger att där är det inte säkert.

Men till slut kommer vi fram till byn Bran. Där ligger slottet som sägs vara det där Dracula har bott. Det är utan tvivel den största turistattraktionen i Rumänien. Greve Dracula, som egentligen hette Vlad Tepes, blev känd genom Bram Stokers bok Dracula. I den boken torterade han sina fiender genom att spetsa dem på pålar, hudflå dem, koka dem, hugga av och låta dem äta sina genitalier, öron och näsor.

Även om många myter har kopplats till honom i samband med Dracula-myten, är de flesta historiker överens om att Vlad III Dracula, aldrig satte sin fot i  slottet i Bran. En gång trodde man att han satt fängslad där efter att han tillfångatogs av ungrarna 1462, men historiker har kommit fram till att han satt i fängelse i en fästning i Budapest.

Jag har läst om hur besvärligt det är att gå där och att det brukar vara långa köer för att komma in, men det där med köer är nog mest under turistsäsongen. I september då vi var dit var det inga köer att tala om, men det var riktigt att det var svårforcerat med krycka och stort stöd på foten. Så jag nöjde mig med att ha sett slottet från utsidan. Vår chaufför pratade med vakterna och då släppte dom in oss i parken utan att behöva betala inträde.

Bran slott byggdes av saxare år 1382 för att skydda Branpasset från turkisk invasion. Från 1920 använde drottning Marie av Rumänien slottet som sin sommarresidens fram tills kungafamiljen tvingades abdikera 1947. Men efter att boken blivit så populär och att många ville se Draculas slott och det här slottet låg i Transsylvanien så utnämndes det till att vara Draculas slott, blev ju en lyckad turistmagnet.

Vi tog en liten promenad i parken och såg hur en liten fågel byggt sitt bo med elektrisk inramning.

När vi lämnar byn så fick vi en liten varning om att köra försiktig. Alla bilförare kör inte så försiktig, här hade det gått bra för föraren, han står där bredvid och ser ut att undra hur hans parkering blev så annorlunda.

Vi lämnar Bran, beundrar slottet i Rasnov...

... och fortsätter sedan till Brasov, men det tar vi sen.