Minnesbilder från Dublin.

Går man runt i en stad så ser man en mängd detaljer, små ting som blicken ibland fastnar på. Ja, även stora också. De har inget sammanhang som blir en berättelse, men de finns där och vill vara med i en nästan ordlös osammanhängande berättelse.

Folk skyndar omkring.

Verkar vara ett nytt mode i Dublin, kjol och kängor.

Hästträning mitt inne i stan.

Grön gubbe, men alla väntar och låter hästarna ha företräde.

Hittade Molly Malone.

Lite färger.

Snygg balkong.

Spöklikt fönster på ett museum.

Jorden anropar.

Lekfulla barn i en park.

Till sist Oscar Wilde.

Bostadslös

Även i Dublin är det problem med bostäder till alla. 

En del försöker göra något åt det, såg en del aktiviteter.

En del vill att tomma hus ska befolkas. 

Fast en del utesovare, var lite mer permanenta. Där kunde man sätta sig en stund och göra personen sällskap.

Hajade till lite när jag såg alla dessa som först såg ut som hemlösa, men de satt bara och köade för några populära biljetter på närliggande Olympia Theatre.

En plats för alla, men kanske bara nästan alla.

Temple Bar

"Funky shops, eclectic cafes and hordes of stylish young Europeans have made Temple Bar one of the most popular tourist destinations in the city." Så beskrivs Temple Bar området i en turistbroschyr. Kan nog stämma också för där är det mycket folk och många kommer dit för alla pubar och nattlivet.

Vi är inte så mycket för nattliv så det blev några promenader på dagtid. Eftersom vi bodde på norra sidan av floden Liffey tog vi vägen över Ha'penny Bridge.

Fortsatte in genom Merchants´Arch.

Och så var vi där i folkmyllret. Fast så här på eftermiddagen var det inte så värst mycket myller och vi behövde inte trängas.

Om man nu inte styrde stegen till den mest välkända puben i området, The Temple Bar. Där var det trängsel.

Man skulle kunna tro att området Temple Bar fått sitt namn av alla dessa pubar, barer och restauranger som ligger här, men namnet bar betydde förr i tiden strandpromenad och Temple kommer från Temple-familjen, vars stamfader Sir William Temple byggde ett hus och trädgårdar där i början av 1600-talet.

Fast andra tror, att trots denna storslagna härstamning, att namnet på Temple Bar-gatan ha varit mer direkt lånat från det berömda Temple Bar-distriktet i London, där den huvudsakliga tullporten till London låg med anor från medeltiden.

Hur som helst, var namnet än härstammar ifrån så var det ett trevligt område att ströva omkring i.

Mycket att upptäcka och se.

Träffade på många trevliga människor , en del bjöd verkligen på sig själva.

Andra var så extremt vänliga, som då min makes paraply blåste sönder en dag då det kom en rejäl regnskur.  En yngre gentleman stannade upp och ville ge sitt paraply till maken. Trodde först han skojade, men han menade allvar och hade tänkt fortsätta sin promenad och få sin kostym genomblöt. Kändes inte rätt, så han fick behålla sitt paraply.

Men för att återgå till Temple Bar så om man samlar på väggmålningar, då är det hit man ska gå. Det finns massor.

Blir man trött i rygg och ben kan man slå sig ner i en palm.

Eller slinka in på någon av alla pubar och ta en öl.

Slottet i Dublin.

Blev ett litet uppehåll med inlägg om Dublin för först var jag lite ute till havs, närmare bestämt en liten resa på Östersjön i samma veva lyckades jag få foten i paket och även få Covid 19. Är inte helt återställd än, men tack vare vaccinet så slapp jag bli så väldigt sjuk. 

På 930-talet byggde danska vikingar ett fort på den högsta punkten vid floden Liffey för att skydda sin bosättning Dyflinn. Dyflinn var ett viktigt handelscenter för handeln med slavar och silver på Irland. Vikingarnas makt höll i sig ända tills den irländska kungen Brian Boru fördrev dem i slaget vid Clontarft år 1014.

Där på kullen vid vikingabosättning börjades det på 1200-talet att byggas ett slott. Det slottet fungerade i sjuhundra år som högkvarter för den engelska och senare brittiska administrationen i Irland. 1922, efter Irlands självständighet, överlämnades Dublin Castle till den nya irländska regeringen.

Vid slottet finns ett polismuseum, bibliotek och ett antal restauranger. Dublin Castle används också för statsangelägenheter nu.

Över porten, som vi kom in genom, vakar Fru Justitia.

Eftersom slottet brann 1684 finns inte så mycket av det gamla slottet kvar, men ett torn finns bevarat.

Det syns bättre om man går till trädgården Dubh Linn Garden som ligger bakom slottet.

Den trädgården är som en liten oas i staden. Många blommor att njuta av.

Dubh Linn Garden är en prydnadsträdgård anlagd i ett keltiskt mönster. Gräsmattan i mitten är rund  och runt den finns små trädgårdar med bänkar där man kan slå sig ner och njuta av blomprakten och lite fåglar. Den här spatserade omkring och såg vid första anblicken ut som en sädesärla, men jag tyckte inte att teckningen riktigt stämde.

 I en av de små trädgårdarna fanns det en rosa staty.   

I gräsmattan i mitten av trädgården är det utskuret ett keltiskt mönstret, linjerna föreställer havsormar där början är formade som ormhuvuden och slutar i en fiskstjärt. Den gräsmattan anlades för att fungera som parlamentets privata helikopterplatta!

En av trädgårdarna här är tillägnad minnet av den undersökande journalisten Veronica Guerin. Hon skrev om den undre världen på Irland, om de människor som handlade med droger och vapen. Hon levde under ständigt hot från de kriminella och 1996, en vecka innan hon skulle fylla 38 år blev Guerin skjuten till döds vid ett rödljus. När mordet blev känt av allmänheten utbröt protestmarscher runt hela Irland, och det slutade med att regeringen beslutade att alla som ägde saker som kunde kopplas till brottslig verksamhet skulle fråntas dessa. Hårdare regler infördes mot brottslighet över huvud taget på ön.

Vi vandrar vidare efter att ha suttit och njutit av stillheten här och hittar lite av den gamla stadsmuren.