Morgonbåttur

Tidigt, tidigt vår första morgon här ute, ringer väckarklockan. Det är fortfarande mörkt då vi samlas  för att åka ut på en båttur. Det har regnat under natten men nu börjar dimmorna och regnmolnen lätta. Vi håller tummarna för en torr tur och hoppar i båten.

Det ljusnar fort och vi börjar spana efter rörelser och liv i träden.

Det mesta som händer här, händer uppe i trädtopparna och träden är höga.  Samtidigt glider vi sakta fram och lyssnar på alla djungelns ljud. Att det finns vrålapor här kan vi höra för deras bröl ekar i nejden.

Det dröjer inte länge innan Dennis pekar upp mot de höga träden. Där ser vi några svarta klumpar.

Jag zoomar in och visst är det mantelvrålapor, som håller på att vakna, som sitter där uppe.

I ett annat träd sitter det en stor fågel

Dennis berättar vad det är för fågel, men jag har inte mitt anteckningsblock med mig och minnet är inte det bästa så det har jag glömt. Men stor är den.

Den här blöta klumpen vet jag däremot vad det är. Det är en trött sengångare. Lite blöt är den också efter nattens regn. Vi åker vidare och låter den sova i fred.

Sedan sitter vi stilla i båten och bara njuter och tittar på några delfiner som hoppar runt omkring oss. De brukar inte vara inne i kanalerna, de har tydligen förirrat sig in hit och Dennis hoppas på att de ska hitta ut till havet igen.  Morgontrött eller alltför snabba delfiner, men jag hinner inte få med någon bild på dem. De kommer upp till ytan snabba som blixten och försvinner ner lika fort för att sedan dyka upp på ett helt nytt ställe.

Den här filuren är inte lika snabb, kajmanen ligger fint och vilar på sin trädstock och låter sig inte störas av att vi kommer förbi.

Zoomar in för att få en mer nära bild, men tycker nog att den med mer natur runt är bättre.

I ett båthus har en gäng fladdermöss tagit sin dagsvila.

På taket vilar en liten fågel.

Vi spanar uppe i trädtopparna  efter att få se några fler djur innan det är dags att återvända till lodgen för lite frukost.

Åh nej, nu kommer de där paparazzoerna  igen.

Vår spaning ger utdelning för högt där uppe i trädtopparna håller ett gäng spindelapor till.

Att de fått namnet spindelapor är lätt att förstå då man ser dem klänga runt i träden.

Svansen fungerar som en extra arm och då ser de ut att ha fem extremiteter och liknar en spindel ganska mycket.

Praktiskt då man kan hänga i svansen och gunga fram till godsakerna.

Men ibland kan utsvävningarna bli lite för vidlyftiga, den här apan hade hängt sig fast i en gren där den inte klarade av att ta sig upp ifrån igen. Den kämpade och försökte men halkade bara ner igen, gång på gång.

Då anländer hjälp. En kompis svingar sig fram.

Den klättrar ner...

...och hjälper sin vän upp.

Dags för oss att avsluta vår morgontur och då ser det ut som om aporna vinkar farväl.

På vägen tillbaka passerar vi byn som vi tog n promenad i där har de också vaknat och jobbar för fullt med att lasta av en båt.

                                                                 -föregående            nästa-

Besök i byn Tortuguero.

Dags att göra ett besök i den närbelägna byn Tortuguero. Trots att det bara finns båtväg dit så är det ingen ö utan byn ligger på en landtunga som sticker ut mellan kanalerna och Karibiska havet.

Dit åkte vi båt, såg den här familjen ute på paddeltur och visst var det bra att flytvästarna räckte till de vuxna ändå.

Tortuguero betyder "place of the turtle" och fick sitt namn då hundratals gröna sköldpaddor återvänder hit och lägger ägg, vilket havssköldpaddor alltid gör, återvänder till platsen där de föddes för att fortplanta sig.  Trots det namnet så var vi inte iväg för att titta på när sköldpaddorna kom upp. Man fick inte gå dit på egen hand, de var rädda att turisterna skulle skada sköldpaddorna och dessutom fick man inte fotografera och inte ha någon belysning.  Kändes inte motiverat att lägga pengar på det, fanns så mycket mer att se.

Här i byn kunde man hyra gummistövlar för att vandra ut i de blöta områdena och hoppas på att få se jaguaren. Chansen till ett sådant möte var inte stor i alla fall inte då en grupp kinesiska turister, som inte var direkt tysta av sig,  gick iväg på spaning.

Stöveluthyrning

Vi tar en promenad i byn istället för att jaga okända djur.

Men en liten krabba träffar vi på.

Med sådan här tomt så behöver man inte bekymra sig så mycket över gräsklippning inte för att vattna gräsmattan heller.

Ser ganska så skönt ut.

Huvudgatan i Tortuguero.

Lite av vad som fastnade framför linsen då vi vandrade genom byn.

Väggmålningar är det gott om.

Sopsotering.

Huvudgatan igen.

Vid de här målningarna stod det en samling folk och tittade upp i träden, Klart man blir nyfiken då och vill kolla in vad som händer där.

Gissningarna var många om vad som rörde sig uppe i trädtoppen, först var vi väldigt säkra på att det var en apa som klättrade där, men den var lite för stilla så det var nog en sengångare. Men till slut såg vi att det var en jättestor grön leguan.

Den har hittat en riktig guldgruva till skafferi. Bara att sträcka ut sig lite och greppa en ny frukt,

Utedass, eller kanske en offentlig toalett.

Gungställningen behöver sig en liten ansiktslyftning.

Vi tar en sväng ner till havet också.

Skummet yr i vågorna.

Tillbaka till till vår lodge tar vi en promenad genom skogen. Träffar på några riktigt stora gräshoppor.

-Åh, nej inte fler turister som ska fotografera mig.

Myrorna har en autostrada över vår stig, de sliter rejält med bladen de bär på.

Tilda hittar ett hjärta.

En fjäril som vilar.

                                                          -föregående-                 -nästa-             

Nu börjar äventyret.

Nu är det dags, vi har utforskat staden San José i två dagar och längtar nu efter att få komma iväg på den riktiga resan.

Tidigt på morgonen, redan före frukost blir bi upphämtade på hotellet.  Vi har bokat resan genom ett resebolag,  men det är ingen grupp vi reser i och ingen sammanhållande reseledare utan vi kommer att träffa på en hel del lokala guider och vi kommer att träffa på människor från jordens alla hörn. Dennis heter vår guide för de här första dagarna. Dagens resesällskap består av holländare, tyskar och amerikanare och även några costaricaner.

Dennis är förutseende och vet att dit vi ska finns det ingen bank och inga ATM-maskiner för att hämta ut kontanter, så då han hör att det är flera som har behov av att fixa det stannar vi vid en penningautomat. Vi har redan fixat det så jag kan sitta kvar i lugn och ro och kolla in vägmärkena. Den här har jag aldrig sett förut.

Men när alla är kontanta så kan vi lämna storstaden och bege oss ut i landet. Dagens tur ska gå till Mawamba Lodge i Tortuguero. Vi åker genom ett varierande landskap, det är regnperiod men floderna vi korsar ser väldigt torra ut och än så länge har vi bara haft en enda skur. Den kom i gårkväll och visade oss hur en störtskur ska vara, det fullkomligt öste ner i en kvart ungefär.

Resan går genom Braulio Carillo National Park och vi får se många varierande naturvyer, vi åker till och med genom en tunnel som går genom vulkan.

Efter två timmar i bussen är det dags för frukoststopp.

Här kan vi se vad vattnets kraft kan ställa till med, tur vi inte ska över den bron.

Här får vi även en första kontakt med den rikliga vegetationen. Det är som en vägg ner mot floden.

Gott om blommor, vackra fjärilar och andra djur som hörs inne i växtligheten.

Men hur vackert det än är vid frukoststället så måste vi åka vidare. Vi har förutom bussturen till hamnen en kanaltur på över en timme innan vi är framme vid vår lodge. Vi ska till väglöst land och enda transportmedelet där är båt. Som grädde på moset börjar det regna innan vi kommer fram till hamnen. Men det ÄR regnperiod så vi är beredda på det och plockar fram våra regnkläder. Lite värre är det med bagaget som ska förflyttas ner till båtarna. det är lerigt och geggigt där. Men vad gör det, är det äventyr så är det.

Nu åker vi.

I början på vår tur regnar det så kraftigt så sidorutorna på båten är nedfällda, men vi har tur. Det klarnar upp och sidorna rullas upp och vi får se lite av kanalen och regnskogen.

Det finns till och med vägskyltar i de här kanalerna.

Molnen ligger över trädtopparna.

Allt som behövs ute i de här väglösa områdena transporteras ut med båt. Visserligen är det fastland och inte några öar, men marken här är mer eller mindre våtmark.

Efter en trevlig båttur är vi så framme i Tortuguero. 

Och till vår lodge. Mawamba Lodge.

Här blir vi mottagna med kalla handdukar och något gott att dricka.

Vi bor i små mysiga stugor.

Efter lunchen ska vi åka till den närliggande byn för att få en liten inblick i hur lokalbefolkningen lever här ute.

Men det tar vi i nästa inlägg.

                                                             - föregående -                - nästa -

Strosa runt i San José

Första dagen i Costa Rica och vi har två dagar på oss att utforska San José innan vi beger oss ut på det riktiga äventyret. Vi har sovit gott och är morgonpigga eftersom tidsskillnaden är åtta timmar efter där hemma.

Först frukost och sedan ut på stan.

Klart vi måste testa på den typiska frukosträtten här i Costa Rica, Gallo Pinto. Det är en ris- och bönrätt och den serveras till nästan alla måltider här. Till dagens frukost bjuds det på en god korv därtill.

Men nu är vi sugna på hur den här staden ser ut. Vi bor nära Nationalteatern.

De är smarta här med att utnyttja solen, jag ser att trafikljusen drivs med solenergi.

Eftersom jag alltid spanar efter väggmålningar är det lite svårt att bara gå förbi den målade lyktstolpen utan att ta en bild.

Här i stan finns det dessutom gott om väggmålningar, jag skulle kunna fylla flera blogginlägg med bara väggmålningar så några måste få vara med här.

Den här tror jag är den mest fotograferade.

Vi kommer förbi "Our Lady of Solitude Church", en av alla kyrkor i staden.

Den ser inte så speciell ut innan man upptäcker pelaren vi sidan om kyrkan, där jungfrubilden står med fötterna på en flygplanspropeller. Jag har försökt få reda på sambandet med kyrkan och propellern, men hittar inget skrivet om det.

Det finns en hel del skulpturer runt om i stan, den här "The Street Sweeper"  kom till för att hedra alla de som håller staden ren.

Den står i Park Central.

Det frodiga damen La Chola är populär att  fotografera sig tillsammans med. Ser att många går fram och håller henne i handen.

Även farmarfamiljen är en populär skulptur, vill man få en bild utan alla dessa selfiefotografer får man vänta länge.

Hur det kommer sig att det finns en staty av Anne Frank här kan man ju fundera på. På sockeln står det. "Min dröm är frihet"

Är man på vift med en tonåring så dröjer det inte så länge innan man hamnar inne i shoppingområdet och alla dess butiker.

Ett par nya skor kanske?

Fast när jag hittade den här tröjan så kunde jag bara inte gå förbi, den fick följa med hem.

Handikappvänligt, på trappräcket upp till övervåningen upptäcker jag att det finns punktskrift.

Men vi sliter oss från alla butiker och promenerar mest ute i solen. San José ligger på 1 170 meter över havet, och är omgiven av höga bergstoppar. Mest låg bebyggelse men jag ser att det byggs en hel del och då är det  högre byggnader som växer upp.

Ett China Town finns det här i San José, men man får vara snabb om man ska se det, för det består mest bara av portalen och inget mer.

Trots sina problem är San José fortfarande en av Latinamerikas säkraste och minst brottstäta städer, men det till trots så uppmanas vi av hotellpersonalen att ta av oss guldsmycken och klockor och även lämna stora kameran på hotellet. Så alla dessa bilder är med mobilkameran. Det vimlar av poliser i stan så det kändes tryggt och säkert att gå omkring där, men tydligen får de ingripa ibland. Vad den här killen hade gjort vet jag inte, men han blev muddrad av poliserna.

Vi avslutar dagens promenad på gågatan.

Hälsar på en glad clown.

Och en söt liten vaktkatt.

Tar en G&T på terrassen före middagen.

                                                                 -föregående- - nästa-

Resa med barnbarn

Så var det dags för en resa, den här gången reser vi med vårt yngsta barnbarn Tilda. Hon hade en önskan att få komma till regnskog och det lät ju trevligt tyckte även vi. Gemensamt kom vi överens om ett resmål men upptäckte att den period som vi skulle resa var det regnperiod. Lät ju inte så jättetrevligt med regn under hela resan men Tildas konstaterande om att det är väl självklart att det regnar om det är regnskog avgjorde saken. Vi bokade en resa och en tidig julimorgon hoppade vi tre in i en taxi och for ut till Arlanda.

Frukost åt vi ombord.

Måste man stiga upp i ottan är det bra att kunna ta sig en tupplur sedan.

Första mellanlandningen har vi i Amsterdam.

En glad och förväntansfull Tilda då vi bordat nästa flygplan.

Flygplansmat är inte alltid så god och tilltalande men här får jag ge KLM en eloge för maten, den var väldigt god. En kräfttartlet och räkor med rotselleripuré, det låter väl gott.

Vi hade en lång flygresa framför oss och dessutom blev den lite länge när två passagerare hade irrat bort sig på flygplatsen i Amsterdam och det tog en timme innan de hittat dem. Tilda hann avverka några filmer och jag sov bort en del av tiden och plötsligt var vi framme i Panama. 

Panamakanalen har jag alltid velat få se så nu började jag spana ut genom fönstret. Ser att det ligger en hel del fartyg där nere så kanalen borde finnas här i närheten.

Vårt flygplan gör en sväng och plötsligt så ser jag den.

Den måste ju förevigas.

Vet inte varför jag blir så förvånad över att staden Panama består av så många och höga hus, hade inte föreställt mig den  så.

Efter förseningen i Amsterdam hade vi inte mer tid än att skynda över till nästa flygplan. Både vi och vårt bagage hann med det planet och nu hade vi inte lång tid kvar innan vi var framme på resmålet.

När vi sedan landar i San José är det kväller.

Vårt äventyr i Costa Rica kan börja, men först ska vi sova lite.

                                                                                             -nästa-