Maggan mellan isbjörnar och pingviner
It's a cat
På vår resa har vi kommit fram till Thaulle, vårt hotell ligger vid Yoda Lake. I väntan på att rummen ska bli klara tar jag och maken promenad ner till byn Thissamaharama.
På väg ner till byn träffar vi på en katt och en ekorre som härjar runt i ett träd, jag stannar upp med kameran i högsta hugg för att försöka få en med både katt och ekorre på samma bild. Men ekorren tyckte nog att katten inte var någon trevlig lekkamrat och kom inte tillbaka. Men när jag står där vid trädet kommer en tuk tuk, föraren stannar och kollar vad jag håller på med. Han tittar länge och ser lite road ut, till slut säger han; It's a cat!
Känner mig lite fånig, fast han kanske trodde att vi aldrig sett en katt tidigare och tyckte det var ett exotiskt djur. Så jag överger katten och promenerar vidare. Träffar på några barn på en karusell som vinkar glatt och ropar hej, hej fast på sitt språk.
Alla i byn är så trevliga och alla hälsar glatt på oss.
Barnen går i skolan i två pass, de yngre har morgonpasset och när de går hem vid lunchtid kommer de äldre barnen.
Vi gör inget besök i byns stormarknad.
Hittar några väggmålningar också.
En del verkar vara reklam, kan det här vara för hundmat?
Brödbilen kommer med påfyllning till butikerna.
Nere vid sjön hittar vi den lilla strandbaren. Storsäljaren är kokosvatten.
Här nere vid sjön ligger de lite finare villorna, de verkar inte vilja ha besök.
Det är svettigt att ta promenader här i Sri Lanka så vi går tillbaka mot hotellet.
Slår oss ner i skuggan vid poolen och tar en drink. Deras ananasjuice är underbart god.
Vattenfall
Nära Ella finns Ravana vattenfall och det är klart att vi stannar till för att föreviga det. Vattenfallet har fått sitt namn efter kung Ravana och är 25 meter högt. Enligt legenden sägs att Ravana hade kidnappat prinsessan Sita och hade gömt henne i grottorna bakom det här vattenfallet. Ravana sägs vara en av de mäktigaste varelserna som någonsin gått runt i universum. Om man nu ska tro på hinduiska legender så finns det mycket att läsa om Ravana, men i korta ordalag så levde han på den lilla ön Sri Lanka, där han styrde med mäktig kraft över gudar, människor och demoner.
Om legenden om Ravana är sann eller ej, så finns i alla fall detta vattenfall här. Jag tar en klassisk bild på vattenfallet.
Men tycker att den här med all trafik och folk är mer verkligheten.
Självklart finns det hundar även här.
Måste vara en fotointresserad hund, se bara ur den lyssnar till slutarljudet i kameran.
Finns det turister finns det försäljare.
Här finns också några apor till turisternas förtjusning men till matförsäljarnas förtvivlan, för aporna är skickliga på att knycka mat från deras vagnar. Apan som sitter lite högre upp har också lyckats få sig ett skrovmål.
Nine Arch bridge.
Är man i Ella så är det nästan ett måste att ta en promenad för att få se Nine Arch bridge.
Den är en av kolonialtidens mäktiga byggen, den har ett smeknamn, Bridge in the Sky. Den är byggd helt i sten och utan stål.
Vissa rykten påstår att när byggnadsarbetet påbörjades på bron, började även det Första Världskriget och det stål som tilldelades för denna sida av världen omfördelades till Storbritanniens för militära ändamål. Det ledde till att arbetet blev stillastående, men lokalbefolkningen beslutade sig för att bygga bron ändå och materialen samlades in form av stenar, tegelstenar och cement för att säkerställa att brobyggandet fortfarande gick framåt och bron byggdes helt utan stål.
Jag hade sett bilder på bron så nog ville jag ta mig dit för att se den med egna ögon och kanske få en egen bild på den också. Bron ligger inte så långt från Little Adam`s Peak, så efter att ha pustat lite begav vi oss iväg dit.
Fast hade jag vetat hur backigt det var där så är det lite tveksamt om jag gått med, fast man vet väl inte ändå. En bra bild lockade nog mer än att vila benen.
Vi traskade alltså iväg, förbi hus med innovativa lösningar på entréer.
Ut på mindre vägar som var väldigt backiga, gick lite fel fick vända om och gick fel igen och vände om för att slutligen vara på rätt väg. På den vandringen stötte jag på den här lilla filuren.
Backe upp och backe ner och jag insåg försent att jag borde ha hyrt en tuk tuk och åkt dit istället, men får tacka Karin som var min hjälpmotor och pushade på mig på ett handgripligt sätt. Hade nog inte hunnit fram för att få se hur tåget kom annars.
Nu hann vi visserligen inte fram för att få den bilden som finns i reklamskyltarna om bron. Hade visserligen kunnat fortsätta vägen fram en bit och få bild på bron nerifrån, men nu var min ork slut.
Pustar en stund och kollar in de små ekorrarna innan jag återvänder ner till byn.
Hade visserligen kunnat stanna hos den här fiskaren och sparat på krafterna, han vinkade och ville att jag skulle komma men då hade jag inte fått se bron.
Litle Adams Peak
Vi är kvar i Ella och i dag ska vi göra en vandring upp på Little Adam`s Peak, funderar först på att avstå från den och stanna på hotellet med tanke på att mitt meniskopererade knä inte är färdigtränat och konditionen därmed är kraftigt reducerad. Det är otroligt så fort man tappar i ork då man ofrivilligt blir stillasittande. Men nyfikenheten tar överhand och kanske är det så att viljan var starkare än förnuftet. Så jag bestämmer mig för att följa med och jag behöver ju inte gå ända upp till toppen.
Början på vandringen är lätt, släta vägar som slingrar sig fram mellan teodlingar och vacker skog. Jag lufsar på i min egen takt, stannar till och beundrar utsikten då och då.
Kul att se hur vägen följer berget på andra sidan dalen.
Än så länge ångrar jag inte att jag följde med, utsikten även på lägre nivåer är hänförande. Det är bara att ta det lungt och gå sakta i min egen takt.
Högre upp blir det plötsligt trappor, uppför är inget problem med knät även om orken får sig en liten törn. Andhämtningspauserna blir lite tätare och värmen gör att vattenflaskan verkligen var nödvändig att ha med.
Funderar ett tag på att sätta mig här och vänta, men tänker att jag kan väl gå en liten bit till. Går ju sakta och försiktigt. Senare tar trapporna slut och stigen blir smal och ganska så ojämn men inte så speciellt svår att gå så jag fortsätter en liten bit till
och så en liten bit till
och ytterligare en liten bit till.
Känns lite fel att vända nu och så plötsigt är jag uppe på toppen, ja nästan högst upp men här måste jag ju bara stanna till en stund. Här träffar jag på de mest bedårande små valpar. De måste bara fotas.
Någon har skurit upp en plastflaska och försett dem med vatten.
Efter att ha hämtat kraft med att beundra de små valparna tar jag mig upp för den sista lilla backen och har bestigit Little Adam`s Peak.
Lilla Adams Peak har fått sitt namn efter att formen på berget påminner om "the holy mountain" Adam`s Peak, som är ett betydligt högre berg och svårare att bestiga.
Fin utsikt här upp, värt besväret med den svettiga vandringen upp.
Dessutom finns det fler goa valpar här uppe.
Men det är här det där med viljan och förståndet kommer in, har man gått upp så måste man även ta sig ner. Bara att traska på och sakta och försiktigt tar jag mig ner nivå för nivå. En bit ner kan de lite mer våghalsiga åka en slags linbana, där man hänger i en sele. Ser frestande ut, men med tanke på att min axel bara har två veckor efter operation och att jag inte får upp armen mer än i axelhöjd ännu, så är det inget för mig. Förstorat man den här bilden så ser man två modiga som åker ner.
På vägen ner stannar jag upp och beundrar iderikedomen, marken behöver stöttas upp på vissa ställen och man tar vad man har.
Väl nere smakade min kalla Pepsi väldigt gott och efter den begav vi oss iväg för att hinna med att se när tåget passerar över Nine Arch bridge. Men det tar vi sedan.
Ella och Ella gap.
Efter en lång och innehållsrik dag är det skönt att komma till hotellet.
Vårt hotell för kvällen ligger högt och lite ovanför själva Ella och har en fantastisk utsikt över Ella Gap. Är det klart väder kan man se ända ner till havet. Det är ett litet mysigt hotell som heter Mountain Heaven's.
Jag fyllde år den här dagen, en förskräckligt massa år dessutom, så vi passar på att fira lite på rummet innan middagen. Och till middagen överraskar personalen på hotellet med tårta.
Lite småbilder från min dag. Fast det var väldigt svårt att få de små bilderna att ligga i någon snygg ordning, ser bra ut då jag skriver men vid förhandsgranska kommer de i helt annan ordning, ser rörigt ut.
Man kan inte klaga på utsikten från det här stället.
Nästa kväll valde vi att äta middag nere i Ella, tog en tuk tuk ner för att kolla in stan.
Ella är en plats där många backpackers samlas, det märktes på antalet barer bl.a.
Här kan vi tala om Happy hour!
Vi hade turen att hittat ett bra ställe att äta på innan det tropiska regnet kom. Det fullkomligt vräkte ner, men lugnade ner sig innan det var dags att dra sig tillbaka till vårt hotell.