Att göra upp eld

När vi på Mongolietresan kom längre norrut blev det kallare. I Gobiöknen visade termometern runt 30-strecket mest hela tiden,  här är det svalare och på morgnar och kvällar närmar det sig noll. Kollade i bilen en morgon och då hade vi +3℃ och då hade vi ändå varit uppe några timmar. Då kan man behöva en brasa i kaminen till natten. Jag ville gärna ha bilder på när kaminen tändes, så när de frågade om vi ville ha tänt i kaminen så tackade vi ja.

Första kalla kvällen kom Solongo och Buya och tände i vår kamin.

De hade lite bestyr med att få elden att ta sig, men tillslut så fixade de det.

-Se där vi fixade det.

Sedan somnade vi skönt utan att frysa. Det blir väldigt fort varmt i Geren när kaminen är tänd och det blir lika fort kallt igen när den slocknar.

Men nu var det inte sådana bilder jag ville ha, utan jag ville ha en i traditionella kläder som kom och tände vår kamin. Jag blev bönhörd. För klockan fem knackade det på vår dörr och ägaren av campen kom med famnen full av ved.

Han ordnar med veden och lite papper, ska ta fram tändstickorna...tror jag. Men vad gör han, jo ur rocken plockar han fram en gasolbrännare.

Och på fem sekunder så brinner en skön brasa och vi kan morna oss i värmen.

På nästa ställe hinner vi inte mer än komma till vår Ger så kommer någon och tänder en brasa i kaminen, det behövs för där är det kallt.

Sedan tycker vi att det räcker med tändhjälp och tänker tända själva. Vi har ju en tändare, men upptäcker att gasen i tändare är slut, så jag går upp till matsalen och hittar Buya. Han är guide i en grupp och kan engelska och kan översätta åt mig.

Jag ber om tändstickor och då han undrar vad jag ska ha dem till så berättar jag att jag ska göra upp eld i kaminen.

Han sätter upp en frågande min och frågar:

-Can you???

-Yes I'm from Sweden

-Oh Sorry, svarar Buya och godtar det som förklaring på att även en turist kan göra upp eld.

Är man uppväxt med vedspis och även har varit scout så vore det illa om jag inte skulle kunna tända i en kamin.

Senare på kvällen kom en tjej och skulle göra upp eld, men då brann redan en skön brasa, vi fick kort till TV,n  för i den här Geren var det så lyxigt att vi både hade el och TV, fast det fanns bara mongoliska kanaler.

                                                                       föregående --- nästa

Irrar runt i landskapet.

Det är inte så lätt att hitta rätt i Mongoliet. Vägarna är inte som vi är vana vid, om det nu alls finns några vägar. Största delen av resan så färdas vi på vägar som ser ut så här.

Vi har en GPS i bilen, men den används inte. Det troliga är att den bara skulle visa att vi är ute "mitt i ingenting". Vår chaufför Amdraa säger att han har inbyggd kompass och oftast fungerar hans kompass också.

Men inte alltid. I dag irrar vi runt på vägar som ser ut att leda till just ingenting och den här gången så stämmer det också. Plötsligt upplöser sig vår väg i intet.

Men det hindrar inte Amdraa, han svänger bara runt och ut i terrängen och efter ett tag har han hittat två nya hjulspår att följa.

Det visar sig vara en väg som leder rätt, nu ser vi sjön Ugii lake och får ett riktmärke.

Det ska vara en väldigt fågelrik sjö. Men det är ganska kallt här vid sjön.

Bredvid sjön ligger vår camp. Vi får vår Ger och passar på att besöka toaletterna, ser att de har tvättmaskin. Men troligtvis inte tillräckligt med el för ägarinnan står och tvättar för hand i tvättmaskinen.

Vi börjar installera oss i vår Ger och konstatera att det är kuddar fyllda med sand här. Då kommer  Solongo och lite generat berättar att vi ska åka vidare. Vi har stannat vid fel Ger camp.

Vi var inte så mycket fel och efter ett tag har vi hittat vår rätta camp.

Vi kan installera oss i vår tionde Ger.

Här har vi gott om ved och mjuka kuddar.

Före middagen passar vi på att ta en promenad och visst finns det en backe att testa konditionen på även här. Gå inte in i skogen, säger Solongo, så att ni inte går vilse. Vadå gå vilse i den där lilla skogen, tänker vi.

När vi kommer upp på berget, ser vi att det var kanske en befogad varning för det finns en hel del skog här. Allt är lärk.

Fin utsikt över campen och omgivningarna får vi här uppifrån.

Vi lyssnar på göken och försöker få syn på honom, men han gäckar oss och ljudet försvinner längre in i skogen. Men jag konstaterar att det är i alla fall en västergök.

Vi hamnade inte vid sjön och kunde utforska fågellivet där, men det finns några fåglar även här. Den här ser ut som vår sädesärla.

Den vippar även likadant på stjärten, men ser riktigt ullig ut i blåsten.

- Titta sådan duktig myggsamlare jag är.

                                                                    föregående --- nästa

En liten by i Mongoliet.

Byn är inte stor...

...men ett hotell har den ändå.

Även en skola.

Även ett apotek.

Jag tar en bild på apoteket, ser att en man är på väg in. Han stannar upp då han får syn på mig, men jag tar min bild och går vidare.

Jag fortsätter bort till det lilla torget, där handeln är i full gång.

En bil med en slaktad jak har kommit till byn och jag frågar om jag får fotografer, visst bara fota på.

I ögonvrån ser jag att mannen vid apoteket kommer efter mig. Blir lite orolig och undrar om han är arg och inte alls ville komma med på bild. Han pekar på min kamera och på sig själv. Måste jag radera den bilden nu?

Tvärtom, jag hade inte behövt oroa mig, han ville att jag skulle fotografera honom. Han ställer sig vid en bil och poserar.

Mycket nöjd återvänder han till sin motorcykel och verkar helt ha glömt bort sitt besök på apoteket. Han ska väl hem och berätta att han blivit fotomodell. Innan han far, blir det en bild vid motorcykeln också, sedan åker han iväg med ett leende.

Vi åker också vidare.

Träffar på en jägare som ska ut på murmeldjursjakt. vi får ett litet samtal om jaktlyckan och om vårt vägval.

Är det här rätt väg?

                                                              föregående

Lunch vid varma källor.

Vi ska göra ett lunchstopp vid Jargal Jiguur hot spring. När jag hör att vi ska stanna vid varma källor och kunna bada, där så kommer genast Blå lagunen på Island upp i mina tankar.

Campen vi stannar vid är en ganska enkel sådan, den enda som finns här vid de varma källorna.

Men har man badat i Blå lagunen, så känns det här som ett litet badkar. Vi träffar på det Amerikanska paret igen och jag får en bild på något mer än en tom pool. Vattnet var varmt och skönt, ska vara välgörande för kroppen också.

I väntan på maten tar vi en promenad  och träffar på en mongoliskt katt .... fast det är nog egentligen bara en katt i Mongoliet.

Vi tänkte gå bort till källorna, men floden fram till den sista ön var för djup och strid för att komma över torrskodda. Trots att vi hoppat och skuttat och byggt små egna övergångar med sten så ger vi upp och går tillbaka till campen och den väntande maten. Rören som går där borta, är de som leder det varma vattnet upp till campen och dess bassäng. Man får passa sig för att ta på rören, för de är heta.

Fast innan så passar vi på att hälsa på jakarna.  En av dem tar sig ett skönhetsbad.

De andra tittar bara lite förvånat på oss.

Jag brukar inte tycka att dumplings är goda, men de vi fick här var mycket goda.

Efter lunch tar vi bilen över floden och kollar in den varma källan. Här är det tvätt på gång.

Sköljer gör man som förr, i det rinnande vattnet.

Vattnet i hålet är väldigt varmt. Amdraa försöker känna efter hur varmt, men 70 grader stoppar man inte ner fingrarna i.

Vi lämnar de tvättande och åker vidare.

                                                            föregående --- nästa

Ridande barn.

Vi kör vidare genom grönt och vackert landskap och träffar på några barn.

En bil med ett amerikanskt par har stannat och delar ut godis.

Barnen tycker det är kul och ville gärna visa upp sina färdigheter på hästryggen. De rider barbacka.

Men först så måste de fortsätta lite med sitt jobb att få djuren dit de ska.

Sedan full fart tillbaka.

Lillasyster som vaktar fåren och getterna, får fart och  vill också vara med.

Hon är lite blyg men vågar sig fram ändå. Jag har inget godis men mina små amigurumifigurer blir populära.

Minsta lillasystern dyker också upp, hon får en liten häst och tittar förundrat på de där konstiga människorna som kommit.

Hon kan inte sluta att titta och undra, vi var kanske de första utlänningar hon träffat på.

Vi åker vidare och barnen fortsätter med att ta hand om djuren.

Vi hinner inte så långt på vår färd, då vi träffar på en flock jakar med ridande herdar.

Herdarna är även de ganska så unga.

Full fart på flocken.

Killen i grön rock ser inte ut att vara mer än 9-10 år.

Vi åker för att äta lunch.

                                                                  föregående --- nästa