Har du hört talats om Kat Hing Wai Walled.

Strax utanför staden Yuen Long ligger en gammal muromgärdad by som vi hade hört talats om, vi ska försöka ta oss dit i dag. Först gäller det att hitta rätt Tunnelbanelinje och i de närapå katakombliknade gångarna i underjorden så är det inte det lättaste i Hongkong. Efter diverse irrande hit och dit så hittade vi rätt linje och även att tåget gick  åt rätt håll.

Det tog sin lilla tid men till slut sitter vi på tunnelbanan på väg till Kam Sheung. Tunnelbanetågen är långa, en bra sak är att de är designade för lite kortare människor så jag som inte är så lång når upp att hålla takstroppen ifall det är brist på sittplatser.

Tunnelbanestationen Kam Sheung var verkligen en pampig historia. Såg mer ut som ett stadshus med sin pelargång.

Infartsparkering såg också lite annorlunda ut än vad vi är vana vid här hemma.

Vi tar en promenad in till byn.

Passerar över kanalen som är strikt reglerad på kinesiskt vis.

På andra sidan gångbron flyter den lite mera fritt och där har lite fåglar samlats.

Vi passerar ett bygge där husen ser ut att vara skapade av containrar, ser nästan lite malplacerat ut med den här moderna designen bland alla hus...

...i äldre stil.

Vi hittar i alla fall fram till vårt mål på utflykten;  Kat Hing Wai Walled Village. Det är en gammal muromgärdad by som fortfarande är bebodd av efterkommarna till dem som en gång byggt dessa murar för att skydda sig från rivaliserande klaner, banditer, pirater - till och med tigrar, som en gång strök omkring i området.

Byn har anor tillbaka till omkring  Ming-dynastin (1368-1644). Det  är en rektangulär by byggd av tegelväggar. I beskrivningen av byn så står det att dessa tegelväggar är blå, men jag tycker mer att de ser gråsvarta ut.

Vi går in i byn för här kan man få en glimt av de tidiga bosättarnas spännande förflutna, de som byggde dessa omslutande väggar, grävde en vallgrav runt byn och installerade  järnportar i muren.

Murarna som omsluter byn byggdes av  Tang Chue-yin och Tang Chik-kin under Kangxi-regimens tidiga år i Qing-dynastin och fortfarande heter alla  innevånarna i byn Tang i efternamn.

Det finns mycket historiskt att läsa om det här området, men för att göra en lång historia kort så när britterna övertog det här området som kallas för de Nya Territorierna, då gjorde innevånarna i byn uppror över de brittiska reglerna, fast britterna gjorde den historien också ganska kort för de övermannade byns befolkning med kanoner. Järnportarna monterades ner och  sändes till London för utställning..

1924 fick byn tillbaka sina järnportar. Vet inte var de förvaras i dag för jag såg inte till dem. Däremot såg jag ett litet tempel längst in på huvudgatan.

Gränderna och det som kan kallas för tvärgator är väldigt smala. Ställer man sig med utsträckta armar så når man tvärs över hela gränden.

I ett hörn ser jag något som liknar en skräphög fast vid närmare betraktan så upptäcker jag att det är ett utomhuskök.

Det är inte många av husen som är kvar från begynnelsen, men det får inte plats några stora hus här inne bakom murarna. Får man inte plats med tvättmaskinen inne i huset så kan man ju ställa den i gränden.

Trädgårdarna är lite begränsade.

Vi lämnar den lilla byn och tar en promenad i den omkringliggande bebyggelsen.

___________________________________________________

En söndag i Hongkong.

En söndagmorgon i Hongkong då vi vaknade såg det ut så här nedanför fönstret. Vägen var avstängd och mängder av folk hade samlats. Det var ett välgörenhetlopp för handikappade som var på gång.

Förutom löpartävlingen så var det väldigt gott om folk i farten och så är det i Hongkong varje söndag.

För på söndagar har alla Hongkongs hembiträden ledig dag och då lämnar man sitt hem för att umgås ned sina vänner ute på stan. 

Man träffas på alla möjliga platser, där det går att sitta och umgås. Bygger upp små papphus eller bara avskärmar sig med ett paraply. Spelar spel, äter och i år såg vi att det även har dragit till sig en hel del försäljare.

Överallt finns de och förra gången vi var här så såg vi att de också packade stora lådor för att sända hem till Filippinerna.  Då förstod  vi inte varför de bara inte skickade hem pengarna. Då vi var i Zanzibar blev vi bekant med en person från Filippinerna.  Han berättade att de köper piratkopierade varor som de sedan skickar hem för att säljas där.

Vi lämnar storstadsdelen av Hongkongön och tar färjan över till Kowloon.

För oss som nått pensionsåldern är det gratis om man har ett Octipuskort.

Då får man dessutom åka på "upper deck" som anses lite finare än den nedre regionen.

Gröna och vita är färjorna som går mellan Hongkongön och Kowloon.

I dag skiner solen och  bildar strålar genom ICC-huset. 

Om man bor på The Peninsula hotel så får man åka Rolls Royce till och från flygplatsen...fast där bodde inte vi.

Tvärs över gatan till det hotellet ligger Hong Kong Cultural Center, kön dit var lång.

Bäst att infoga sig i kön.

Snö i Falun

När man kommer från ett gråtrist Stockholm upp till ett snörikt Falun så måste man ju bara ut och känna på den riktiga vintern lite. 

Vi tar en promenad upp till gruvan för att se hur där ser ut på vintern. Det snöar rejält och allt är vitt, fast så här på morgonkvisten är det lite blåtoner också. Tittar upp mot slagghögarna, som tydligen heter gruvvarphög.  Skylten som talar om att man inte får klättra upp där, är det enda som avviker mot allt det vita.

Kikar ner i gruvan och vägen ner ser mer ut som ett snöre som någon tappat i snön.

Min nya lilla maskot måste få vara med på bild vid gruvan.

Ser att vi inte är de enda som gått ut i snöyran.

Vi traskade iväg på en liten promenad.

Härligt med allt det vita och de linjer och former som bildas i snön.

Blir till och med små hängdrivor på de stora högarna.

Efter den lite kyliga promenaden var det ganska skönt att slinka in på Dalarnas museum. Ett riktigt trevligt museum att traska runt i.

En liten tur upp till Falun.

Vi hade tänkt oss en liten tur upp till Falun. Hörde på radion att det var snökaos norrut men att det var mest ute vid kusten som det var besvärligt. Hotell var bokat för länge sedan och någon riktig vinter hade vi inte fått uppleva i stockholmstrakten så vi for iväg.

Rejäla dubbade vinterdäck på bilen och själva var vi vinterklädda.

När vi kommit en bit in i Dalarna började det se ut som vinter.

Vi hade ingen brådska så vi tog det lugnt och gjorde flera stopp för lite foto.

Mer och mer vinter blir det.

Vi ser flera bilar ligga i diket och i närheten av Avesta kommer vi  fram till där det nyligen hänt en olycka. Jag fotar inte andras olyckor, men vet inte hur länge vi kommer att bli sittandes här så när brandkåren kommer blir det en bild på vårt instängda läge. Längst fram i kön står ambulansen och vi hoppas på att de som drabbats inte råkat alltför illa ut.

Vi hade tur för stoppet blev inte så långvarigt, hur det gick för de i olyckan vet jag inte. Vi hade ingen brådska upp till Falun och tog det lugnt med flera stopp.

Eftersom vi haft så dåligt med snö i vinter, ville jag få lite vinterbilder.

Vitt och fint.

Men som sagt, jag fotar inte andras olyckor.

Men nu var det inte någon annans olycka, vid påfarten upp till E16 tog vår resa plötsligt stopp. Vi hade ingen hög fart men vägen var som såpad och bilen bara gleeeed ner i diket. Naturligtvis stod det en stor lyktstolpe just där.  Så det sa pang, rakt in i stolpen och där satt vi.

Just då det hände var vi enda bil på platsen, men strax efter kom det flera bilar och alla trodde nog att det var en gammal olycka, utom en lastbilsförare. Han stannade och kom för att erbjuda sin hjälp. Vi hade inte riktigt samlat oss och kommit ut ur bilen ännu. Det var bara dörren på passagerarsidan som gick att öppna, vi kravlade ut och förklarade att vi var inte skadade och skulle ringa på hjälp. Senare stannade två bilar till, men alla andra körde bara förbi.

Vad gör man medans man väntar på bärgare, sitta i bilen vågade vi inte för det kunde komma fler som halkade ner där. Trampa spår i snön kan man pyssla med eller kolla om det finns något att fotografera. Hittade en stolpe med luva den fick bli fotomodell.

Sedan kom vår räddare i nöden. Bärgaren.

Han plockade fram spaden och skottade sig fram till bilen.

Kopplade kedjor till vår bil.

Så där, nu ska den upp.

Här trodde jag att den skulle välta tillbaka ner i diket, men han visste vad han gjorde.

Upp kom den.

Nu ska den upp på flaket också.

En annan vajer dras ut.

Ock sakta men säkert hasar sig bilen upp på släpet.

Nästan klart...

Sedan får vi åka bärgningsbil in till Falun för att få vår bokade hyrbil och fixa med verkstaden.

Bärgaren sa att det här var hans värsta vinter under de elva år han jobbat som bärgare.

Hur det går med vår bil får vi veta först någon gång i mars, det var kö till skadebedömningen.

I morgon ska jag åka och köpa en säkerhetshammare, för vi hade tur som krockade med en stolpe av den nya varianten som ganska fort släppte från sitt fäste och att det bara var ena dörren som var blockerad. Om tändningen slås ut i de här nya bilarna och alla dörrar är blockerade, då kan man inte ens tuta på hjälp och inte ens öppna fönstret.

En säkerhetshammare borde vara lika viktigt att ha i bilen som varningstriangeln.

Aberdeen

Aberdeen är inte en lika charmig stad som Stanley men helt klart värt ett besök om man ändå är i Hongkong.

Vi hade inte tänkt åka dit den här gången, men eftersom vi skulle byta buss där så passade vi på att ta en promenad i stan. Husen här är väldigt smala och höga. Antar att det har att göra med enormt höga markpriser.

Vi tar en promenad utefter floden. Direkt kommer en sampan och vill att vi ska göra en flodtur. Men vi hade tänkt oss en promenad så det får vara den här gången. 

Blommar inte tulpanerna i januari, ja då får man fixa det ändå. Dessutom sitter det en liten lampa i varendaste tulpan här  

Lite nytt och lite gammalt i husväg.

På vår promenadväg kommer vi fram till ett båtvarv.

Vi blir lite fundersamma över om det verkligen är rätt väg och om man får gå där.  

Vinglig plankor och mitt i båtbyggandet, men vi möter en varvsarbetare och han nickar jakande att det går bra att gå där,  så vi fortsätter.

Vi kommer fram till platsen där båtarna ut till de flytande restaurangerna ligger.

Båtresan dit ut är gratis.

Vi är inte hungriga utan letar efter en buss tillbaka till hotellet.  Julen är över för länge sedan men alla juldekorationer är kvar. 

----------------------------------------------------------------