Ungar, hundar och hembryggt...

Nä, det ska inte handla om äppelvin, men väl om en fikapaus på hög höjd med en annan slags bryggd.

Vi har åkt i ett område där människor har bott sedan 500-talet och många bor och verkar i det här området ännu.

Fast när vi kommer högre upp är det glesare med bosättningar men desto mer häpnadsväckande vacker och även varierande natur. Vi åker över Andernaplatån och passerar genom en rad unika ekologiska zoner.

Mitt i allt det karga och även gröna hittar vi en cementfabrik.

Efter några timmars färd är det dags för en fikapaus och få komma ut och känna lite på hur det är i den höga höjden och tunna luften.

Ännu är vi inte på vägens högsta punkt men här kan det vara dags att ladda upp med lite cocatea. Nu är effekten av dessa cocablad lite överdrivet, det var väl ungefär som att dricka en kopp tea eller kaffe men det hör liksom till att ta en varm kopp med denna brygd innan man kommer till resans högsta punkt.

Tror att alla turistbussar och bilar stannar här och som en naturlig följd så samlas det en hel del försäljare också.

En av indiankvinnorna visade mig hur hon spann garn av alpackaullen.

Damerna som satt där var charmiga och jag gillar verkligen de höga hattarna som en del har.

Vackra och färgglada ting har de att sälja också.

Här kom det också lite alpackor lunkades.

De är så söta. fast de här vill inte bli klappade.

Jag träffar även på några andra djur.

Katten som håller till här är inte ett dugg intresserad av att stå modell.

Ett fascinerande landskap är det och jag tar en extra titt innan vi åker vidare.

Köper med mig lite cocakarameller, kan vara bra att ha som färdkost. Sådana får man ta med sig hem, men cocablad och cocatea får man inte ta ut ur Peru.

Innan vi kommer till högsta platsen stöter vi på ett litet hinder, ett tåg har lite problem att ta sig fram och har fått stopp precis vid järnvägsövergången. Vi får vackert vänta tills det orkar dra vidare.

 Inga bommar eller varningssignaler finns men här finns det mänskliga vakter istället.

Tåget är långt så det tar ett tag innan det tuffar vidare...

...och även vi kan rulla vidare.

Vi njuter av naturen.

Så är vi framme vid resans högsta punkt, här känns det verkligen att luften är tunnare och man känner sig lite andfådd då man går ur bussen. Vi är på 4.910 m.ö.h.

Här har man vidsträckt utsikt mot omgivningarna och vulkanerna, fast vi har fått lite dis i luften och får nöja oss med att veta att där borta finns Misti och de andra vulkanerna.

Här finns det också en hel del att köpa och en av försäljarna har sin lilla dotter med sig, hon är först lite blyg.

Fast då hon får en liten katt av mig så släpper blygheten och hon charmar oss alla.

Sedan far vi vidare mot platsen för dagens övernattningsställe, Chivay.

Colca Canyon och Vikunjan

Nu är det dags att ta en tur genom Colcadalen och på Perus högst belägna bilväg. Här kan man om man har tur få se den lite skygga vikunjan. Den var nära att bli utrotad, och ett tag fanns det endast omkring 6 000 djur kvar. Djuret förklarades som utrotningshotat 1974 och då vidtogs skyddsåtgärder. Nu har stammen ökat till ca 125 000 djur, men det anses att faran är inte över ännu.

Efter några timmars färd i bussen så får vi syn på några djur. Jag blir lite irriterad då vi inte stannar för fotografering men vår lokala guide vet mer om dessa djur än vad jag gör. Blir den störd och vid fara kan den springa med en hastighet av 47 km/h och då är det inte så lätt att hinna med att få någon bild.

Hon vet att till motsats till andra kameldjur kan vikunjan inte uthärda längre tider med vattenbrist och hon vet att längre fram så finns det ett vattenhål och vikunjan vistas bara i undantagsfall mer än 2 km från närmaste vattenansamling. Flocken vilar under natten på bergssluttningar och letar på dagen i dalgångar eller på lägre belägna högplatåer efter föda. Där vid vattenhålet träffar vi på en större flock.

Vikunjan är den minsta arten inom kamelfamiljen och ullen räknas som en av världens finaste – den kallas Andernas guld.

I bakgrunden av flocken har vi vulkanberget Misti.

Det ser ganska kargt ut där vi ser djuren.

Förstår att det ändå lockar hit djuren eftersom det inte finns så mycket vatten i det torra området.

Historiskt kan vet man att inkafolket varje år drev tusentals vikunjor till inhägnader för att ta hand om deras ull. Sedan återfick djuren sin frihet.

Det ser ut som om de gillar att bada.

Även att springa runt och busa.

Stannar det bilar och bussar så finns det ofta några försäljare, även så här.

Det färgsprakande Santa Catalinaklostret del 2

Santa Catalinaklostret var så stort och nästan vart man än vände blicken så fanns det något intressant, blev därför väldigt många bilder där i en varierande färgskala.

Blomsterprakt.

En av vråna som hade lite mer avmättande färg

Lite kraftigare färger.

En liten aning om hur stort klosterområdet är.

Klostret har även överlevt jordskalv, men blev skadat vid ett.

Vissa dörrar visar spår av tidens gång.

En sinnrikt utformad vattenränna, håller man för bakom ett av avtappningsrören så fylls karet där med vatten och man kan börja tvätta.      

Ett av klosterrummen. Det var lite större och finare möblerat.

Det rummet hade eget kök.

och en tidig variant av tvättmaskin.

Det här är klostrets stora kök, som även hade en brunn.

En mycket brant trappa leder upp på taket av ett hus.

Där uppe var det magnifik utsikt, både över klosterområdet och staden, men även mot de omgivande vulkanerna.

Jag gick tillbaka till klostret på kvällen för att få en kvällsbild också.

Santa Catalinaklostret i Arequipa

Santa Catalina är ett vackert och historiskt kloster i Arequipa. Här i klostret kan man få se hur nunnorna levde förr i tiden samtidigt som man får se den otroliga arkitekturen och de fina trädgårdarna som omger klostret. Santa Catalina byggdes redan i slutet av 1500-talet och har en lång och spännande historia.

Klostret är den absoluta huvudattraktionen i Arequipa. Fast den som sa så var nog inte så intresserad av att få umgås med och klappa alpackorna, för även om jag tyckte att klostret var väldigt intressant så skulle jag inte ha bytt ut det mot djuren. 

Inga kyrkor eller kloster i Peru kan jämföras med Santa Catalina, som är en komplett stad i staden. Santa Catalina grundades av en rik änka, María de Guzmán, 1580 och vidareutvecklas på 1600-talet.

Under kolonialtiden var det vanligt att rika familjers andra dotter var tänkt att vara en nunna. Flickorna fördes till Santa Catalina redan från tre års ålder. 

 Familjerna tog väl hand om sin dotter i Santa Catalina. Verkar inte som det blev så mycket klosterliv för de rikaste hade upp till fyra pigor, som också tvingades att ständigt stanna i Santa Catalina. Det kom konstnärer och andra dit för att underhålla nunnorna.

Fast år 1871 förändrades en hel del för nunnorna då kom ett påvligt sändebud  och han gillade inte alls det lyxliv som nunnorna levde i det här klostret. Allt förändrads ganska så drastiskt,  nunnorna  skulle enligt honom tillbringa sitt liv i fattigdom och bön, inte med tjänstefolk och underhållning. Nunnornas anställda fick välja mellan att vara på klostret som nunnor eller lämna området.

Utan bidrag från de rika familjerna blev klostret ganska fattigt och  såg inget annat alternativ än att öppna de mesta av området för allmänheten. Därför kunde vi nu besöka det färgrika klostret..

Omkring 20 nunnor bor fortfarande avskilt i norra delen av klostret, men de kan nu både ta emot besökare och lämnar Santa Catalina.                            

Ett riktigt färgstarkt kloster med intresant historia.

Alla platser var inte lika färgrika, men klart intressanta.

Ett av de högre ansedda nunnornas rum.

Blått.                    

Vacker gång.      

Inte bara turister var på besök här, även några lokala poliser tittade in.

Dekor i taket.   

Blomsterprakt.                       

Eftesom det var så färgrikt här vid klostret kommer det lite fler bilder senare.

Somna inte under änglatrumpeten...

...för då vaknar du kanske aldrig mer.

Änglatrumpet är mycket giftig och det säg att om man råkar somna under den är risken stor att man blir förgiftad.

Kändes lite tryggt att se alla dessa sjuksköterskor uppradade på torget på morgonen.