I inkarikets spår

Jag har varit ute och rest, inget ovanligt men den här resan på två veckor hade så många upplevelser och intryck i bagaget så det är lite svårt att sålla bland  dem alla och landa i verkligheten här hemma i Sverige. Vet egentligen inte var jag ska börja så jag börjar lite trevande med första dagen på resan, men jag kan inte lova att hålla mig kortfattat eftersom jag är så full av intryck.

Vi landade i världsarvstaden Lima vid Stilla havskusten i Peru efter 12 timmar i luften efter att ha gjort ett byte i Amsterdam. Då var det kväll och efter en välkomstdrink på Perus nationaldrink Pisco Sour drog vi oss tillbaka för att vara pigga inför nästa dags stadsrundtur.

En natt sömn och vi var redo för att lära känna tiomiljonerstaden Lima som är Perus huvudstad. Lima grundades av conquistadoren Francisco Pizarro 1535. Vår rundtur började dock med ett stopp på en halvtimme för att släppa fram ett demonstrationståg.  Demonstrationer och strejker är vanligt i Peru det lärde vi oss under resans gång.

Vårt första stopp var vid Franciskanerklostret, San Francisco de Asís.

Vi var precis inte ensamma om att göra ett besök där, det var någon slags helgdag och många skolklasser, som var klädda i sina paraduniformer, hade bestämt sig för att göra studiebesök där.

Inne i klostret får man inte fotografera så det får bli bilder utifrån i stället. Det som imponerade mest var nog katakomberna under kyrkan som var kyrkogård fram till 1810. En lite skrämmande plats med alla ben som var arrangerade  ganska "konstnärliga" former och mönster i de olika rummen.

Även biblioteket med sina cirka 25 tusen volymer var imponerande, synd bara att man inte kan läsa i dem för de är så sköra att om man rör dem så kan de gå sönder.

Utanför klostret var det liv och rörelse och många försäljare försökte få oss att köpa kokablad, eftersom vi var på havsnivå så kändes det inte så angeläget att införskaffa dem ännu.

Vi tog en  promenad till Katedralen.

Träffade på en trött vakthund.

Vandrade förbi regeringsbyggnaderna och det låter ju ganska rimligt att man inte får ta med sig pistolen in där.

Här var det vaktavlösning och många som tittade på.

De här byggnaderna ligger vid Plaza Mayor de Lima med sina många fina gula byggnader.

Innan vi går in i katedralen så var jag bara tvungen att ta en bild på de tuffa gardet av damer som stod uppradade utanför.

Spanar också in Perus flagga.

Fortsättning följer...

Kina - Himelska Fridens torg.

Världens till ytan största torg heter Tiananmen, eller Himmelska fridens torg, och ligger mitt i Pekings centrum. Det är en halv kilometer från den södra till den norra delen av torget. Norra delen av torget är en stor öppen yta och södra delen domineras av Mao Zedongs minneshall och mitt på torget står Monumentet över folkets hjältar. 

Dagens Himmelska fridens torg, liksom byggnaderna runt omkring torget, planerades och byggdes under 1950-talet med hjälp av sovjetiska experter. Torget är byggt med  Röda torget i Moskva som förebild och det märks verkligen.

Bakom monumentet ligger Folkrepubliken Kinas grundare, Mao Zedongs mausoleum.

Det här är Hjältemonumentet, att fotografera det var det inga problem med.

Fast när jag skulle ta en bild på Maos mausoleum blev jag rejält skrämd, gick en bit till höger härifrån och såg inte att det stod en soldat på vakt där. Lyfte kameran till ögat och skulle ta en bild på huset, då hör jag någon som skriker och hojar så ilsket att jag inte kommer mig för att trycka på sökaren. Tittar runt och ser en vakt som är högröd i ansiktet och skriker något till mig. Där fick jag inte fotografera. Han lugnade ner sig och jag gick lite till sidan och tog den här bilden i stället.

En dag då jag strosade runt på stan bestämde jag mig för att besöka Maos mausoleum och köa in för att se Mao ligga på Lit de parade. Det var en lång, lång kö som ringlade sig runt hela huset och trots att det verkade vara bra effektivitet i hanteringen av de köande så tog det lång tid att komma in. Första gången jag kom dit så var det tur att jag redan i ett tidigt stadium blev upplyst om att man inte fick ha med sig vare sig kamera eller väska in. det var bara att gå tillbaka till hotellet om lämna alla prylar där.

Men jag gick tillbaka tomhänt nästa dag, för lite nyfiken var jag på det som alla kineser köade för. kön ringlade sig långsamt fram och på några ställen längs vägen såldes det konstgjorda blommor. Alla kineser köpte en bukett som de sedan la på stora vagnar inne i mausoleet. Såg sedan att dessa vagnar kördes ut igen för att åter säljas till nya besökare. Kallas väl för återvinning.

Eftersom jag inte fick ha med mig kameran in så har jag inte heller några bilder av besöket, alla vandrade i sakta mak genom salen där ordförande Mao vilar i sin blå uniform. Man fick inte stanna upp utan var tvungen att gå hela tiden.

När jag kom åter till Peking några år senare så var Mao mausoleum stängt, ingen förklaring till det kunde jag hitta.

Det här torget är också ökänt för studentdemonstrationerna. Demonstrationerna slogs ned med våld av Folkets befrielsearmé. Enligt officiella källor dödades några hundra människor, men inofficiella tal pekar på upp emot 3000 dödsoffer.

Förmodligen så är det av rädsla att något liknande ska hända igen som det hela tiden patrullerar soldater över torget och att vakter stoppar folk för att se vad de har i sina väskor. Vis av min utskällning då jag råkade få en soldat i sökaren så är det bara skott från höften då jag fotograferade soldater i fortsättningen.

En trött städare,

Liten kille som gör honnör.

Flyga drake. Några personer flög drake, jag trodde de var ute och roade sig bara men då jag kom nära så försökte de mycket diskret att sälja sina drakar till mig.

Kina - Promenad i Peking.

När maken låg på sjukhus i Peking, blev det inte sjukhusbesök utan en hel del promenader runt om i stan. 

Här kikade jag in på en damfrisering och frågade om jag fick ta en bild, fast samtidigt som jag frågade tog jag en på de förvånade tjejerna. Bilden då de samlat sig och hämtat sig från förvåningen att en ljushårig västerlänning kommit in, blev inte alls lika bra.      

Cykelreparatörer fanns det i nästan varje gathörn.

De som städade gatorna var välutrustade, inte alla ville hamna på bild. Den här blev lite sur på mig, men då var ju bilden redan tagen.            

Mobiltelefoner var inte vanliga och inte telefonkiosker, men vid de vanliga kioskerna och vid en del matvaruaffärer fanns det telelefoner för de som ville ringa.

Praktiskt att inte behöva köpa någon tidning, bara att ta del av alla nyheter på gatutidningen.

Vid gatumarknaderna kunde det ibland vankas en smakbit.

En liten butikshund, försökte prata lite med den men den var så sur av sig.

Lite stickning i väntan på kunder.

Torkade ödlor på en medicinmarknad. Vet inte vad de var bra mot för åkommor.

Bra att kunna demonstrera de varor man säljer.

Liten tös vid medicinmarknaden som gärna ville att jag skulle fotografera henne.

Så här glad blev hon sedan.

Att tigga i Kina var förbjudet då, hur det är nu vet jag inte, men den här lilla flickan var väldigt diskret när hon trotsade förbudet.                   

Redan år 2003 var de i full gång och rustade staden inför OS 2008.

När jag traskade runt själv på stan så passade jag på att gå upp på Kolberget.

Där vid ingången stod den här flickan, en som var klädd i samma sorts dräkt skällde på henne för mågot,  hon kände sig troligtvis orättvist beskylld för så här ledsen blev hon sedan. 

Soldat på permis och det är klart att han måste ha en selfie med utsikten i bakgrunden, även om inte selfin var uppfunnen då.

Kina - Bröllop.

En morgon då jag kom ut från hotellet var det stor uppståndelse alldeles nedanför. Folk hade samlats och massor med fotografer var där, så jag väntade en liten stund för att se vad som var på gång. Strax så kom det tio stycken brudpar.

Fotograferna trängdes för att få de bästa bilderna.

Men till min förvåning så släppte de även fram mig så att jag skulle få fota.

Massor av konfetti sköts upp och ballonger i mängder for upp i luften.

Varje brudpar hade låst fast ett hänglås någonstans. Vid Kinesiska muren var ett populärt ställe och nu sände de iväg nyckeln i  ett knippe ballonger så att ingen skulle kunna låsa upp deras lycka. Här kan man se nyckeln.

Så for ballongerna iväg.

Alla var inte lika intresserade av brudparen.

Det fanns mer spännande saker på backen. 

Kina - sjukhus

Allt är inte bara frid och fröjd på alla resor, på den här resan så råkade min man ut för att få proppar i benet. Det hände då vi var i Kunming, där fanns det bara de traditionellt kinesiska läkarna som använde naturpreparat så maken blev sänd till Peking för undersökning och behandling. Han hamnade på Pekings universitetssjukhus.

Jag blev först kvar med vår grupp, men när de trodde att det skulle bli operation så var jag tvungen att också flyga till Peking, annars så skulle de inte göra något. Det blev att ta inrikesflyget dit, en lite speciell upplevelse att vara en av de få västerlänningar på det flyget. Jag blev nog mer uttittad och pekad på än om jag varit en poppstjärna i Stockholm. Jag var inte resvan då och var osäker på hur jag skulle hitta, men som tur var fanns det en egngelsman också med på planet så jag hängde på honom och hittade på så sätt till bagagebandet och rätt utgång. Att hitta den som skulle möta mig där var inte lätt, men desto lättare för honom eftersom jag var den enda kvinnliga västerlänningen som kom.

Det här är ingången till avdelningen där maken låg. Det var vakt utanför dörren och kodlås för att komma in.

Avdelningen var inte lika tjusig och modern som svenska sjukhus, men den medicinska utrustningen var i toppskick och lika eller modernare än den svenska. Här kontrolleras det blodtryck.

Noga var de med att patienten skulle veta vad som hände, här får maken läsa vad som ingår i medicinen. Fast det var ganska mycket fnitter bland sköterskorna när de skulle hjälpa den ovanlige patienten. 

Kunniga läkare undersöker benet.

Nu slapp maken operation och fick propplösande behandling istället. Allt gick bra, men vi hade lite otur att det var när SARS härjade och det var just till det här sjukhuset som dessa patienter kom. Vid några tillfällen då jag skulle gå ut från sjukhuset var det säkerhetsvakter som stoppade mig för då var det nya SARS-fall som togs in. När vi kom hem fick vi två veckors huskarantän eftersom vi varit där. Ingen tänkte på att vi vistas på flygplatser och flygplan på väg hem, tydligen ingen smittorisk där.

Snygg sjukhuspyjamas.

Rikligt med mat serverades också, ofta fick även jag mat då jag kom.

Utsikten från sjukrummet var inte så storslagen, men kommer man inte upp ur sängen så spelar den ju inte så stor roll.

Jag fick bo desto finare på Grand Hyatt, nära till sjukhuset var det också.

Och utsikten var lite annorlunda också.

Tur att vi hade sett över vår reseförsäkring innan vi for.