Harstad - med vind i håret.

Ny dag och nya upplevelser och hamnar.

Vi kommer tidigt på morgonen till Harstad och Nordnorge ligger redan vid kaj.

Det första vi ser, redan från däck, är ett graffiti med en välkänd strof. In the Town where I vas born...

     "Yellow Submarine"

In the town where I was born
Lived a man who sailed to sea
And he told us of his life
In the land of submarines

I Harstad verkar det som om de gillar att dekorera staden på olika sätt.

Går runt lite och ser mer och mer.

Varför de har en valross som staty här vet jag inte, för det är nog sällsynt att någon simmar hit från Svalbard. Kan kanske vara för att det bodde folk här i Harstad som begav sig norrut för valrossjakt.

En skarv är mer förståeligt.

Stan består inte bara av graffiti och statyer, ser ut som en vanlig småstad.

Men det är en ovanligt blåsig småstad. I den där lilla båten skulle jag inte vilja sitta.

Den gungade och det stänkte mer än vad som verkade behagligt.

Inte i den här heller.

Man får även passa sig då man går omkring på land. Rejäla kaskader kom kastandes upp på trottoarerna.

Vattnets kraft är enorm, ser ut som om kajen är på väg att följa med ut i havet.

Nordnorge lägger ut.

Och vi tittar vidare på hur de dekorerat stan. Virrig älg eller bläckfisk?

En mina som Harstad fått som gåva från Ramsundör ölogsstation. En brittisk mina som användes i andra världskriget.

Trondenes kyrka ligger en liten bit utanför Harstad och är från ca 1250.

Blå kväll

Solen har visat sig lite sparsamt, men vi har sluppit ruskväder. Snart ska vi ut på det omtalade Loppahavet. Där kan det gunga rejält, men än är kvällen stilla och landskapet är så blått.

Bara en liten krusning på vattenytan.

Allteftersom vi förflyttar oss blir skuggorna och färgerna förändrade, blått i olika toner.

Mörkt med lite ljus.

Eftersom vi ska komma sent till Tromsö har personalen sen underhållning uppe i utsiktsloungen. Det blir modevisning och vår yngste medresenär Christoffer får vara med och visa, lite stor keps men mjukishunden var i rätt storlek.

Det är mörkt när vi kommer till Tromsö, väldigt mörkt.

Stan ser mer ut som om den består av lysande prickar.

Vi åker under den pampiga bron.

Ishavskatedralen är upplyst för dit ska några åka på midnattsmässa.

Vi andra går och lägger oss och låter Loppahavet vagga oss in i drömmarnas värld. Sover man så känns inte sjösjukan.

Innan vi seglar ut på Loppa.

Fortsätter med lite naturbilder.

När vi bilade runt i Norge i maj var det mycket snö kvar på bergen, nu i slutet på augusti finns det bara några snöfläckar kvar och främst då på skuggsidan.

Framför de höga och bastanta bergen ser bostadshusen ut som små lekstugor, trots att det är tvåvåningshus.

Vädret blir bättre och bättre, känns lite lugnande eftersom vi snart ska ut på Loppahavet och där kan det blåsa upp ordentligt och gunga en hel del.

Vi närmar oss Öksfjord.

Här ska vi göra ett kortare stopp.

Det finns ett hotell här, inte det charmigaste precis men författarinnan Marie Corelli skrev en gång, en betydligt charmigare berättelse om "Thelma" eller som den också kallas "The Norwegian Princess". Den handlar om den 17-åriga Philippa som var härifrån Öksfjord. Det är en sann berättelse om hennes trofasta engelske sjöofficer som kom tillbaka 5 år efter sitt första besök, de gifte sig och sedan drog de iväg över till London och societetslivet där.

Folk går av och folk går på.

Vi tar en liten promenad på kajen.

Kaptenen övervakar det hela.

Vädret växlar fort här.

Från dis och dimma till sol och fint på bara några minuter.

Under middagen kommer vi till Skjervøy, klart jag måste avvika en stund från middagsbordet och få några bilder på byn.

Färden går vidare...

Hammerfest - Världens nordligaste stad.

Vi hade altså kommit till Hammerfest, där kan man gå med i Isbjörnsklubben om man vill, men eftersom jag redan är medlem där så drog vi iväg till kyrkan istället.

Man kan även ta en promenad upp på berget, det ska vi också göra, men först kyrkan.

En bild på lite linjer.

De har en pampig, modern och stor kyrka här i Hammerfest.

Väggmålningar och graffiti finns det här också.

Lite läskig.                        

Visserligen finns isbjörnsklubben här och stan är så nordlig, men några vilda isbjörnar finns det inte ändå de finns bara som dekor.                        

Det finns en väg som leder upp på berget, den kallas för Zig-Zagvägen och byggdes av byns befolkning 1893, en skylt vid vägens början säger att, här färdas man på eget ansvar.

Klart vi måste gå upp där. Kan vara fin utsikt där uppe.

Här kan man studera hur snöskydden är konstruerade. Behövs rejäla doningar för att skydda stan när snön börjar kana nedför fjällsidan.

De äldre verkar vara i trä.

Utsikten här uppifrån kan man inte klaga på, tur att det klarnade upp och inte blev en regning dag.

Där borta har vi Snövit också.

Flygtrafiken är riklig.     

Mycket snöskydd på det här berget.

Kul staty, där fartyget ser ut att ha fastnat bland isflaken.

Mera isbjörnar.      

Nu har de vaknat borta vid Snövit också, lågan i toppen syns på långt håll.

Meridianstöttan restes 1854 till minne av den störst internationella mätningen av jordens form och storlek. Det här  är en av de 34 platserna som utgör minnet av Struves meridianlinje. Meridianstöttan finns med på UNESCOs lista över världsarv. På stöttan står det så här:

«Det nordligste endepunkt av en meridianbue på 25 ° 20`fra det nordlige ocean til Donaufloden – gjennom Norge, Sverige og Russland. Etter foranstaltning av HM Oscar I og keiserene Alexander I og Nicolaus I ved uavbrutt geometrer. Bredde 70° 40` 11,3``».

Morgon mellan fjällen.

Vaknar ganska tidigt och dagen ser lite färglös ut. Nästan som om jag har svartvit film i kameran.

Men trots regntunga skyar så anar jag en sol där bakom molnen.

Se där, mitt antagande om bättre väder stämmer nog för där kommer det en regnbåge.

Mäktiga berg och djupa dalgångar här.

När det duggar ute är det ganska skönt att sitta uppe på däck 8 i utsikstsloungen och titta på landskapet som vi flyter förbi.

Det är så pass grått ute så mina färgbilder ser nästan svartvita ut, testade att göra om till det och det blev inte någon större skillnad.

Det dagas mer och mer, fler vaknar och kommer upp till 8:e däck.

Vi möter  norrgående Vestervålen, tradition är att man samlas ute på däck och vinkar då man möter ett hurtigrutenfartyg, men den här morgonen är det inte många som känner sig lockade att gå ut.

Havøysund är dagens första hamn, kort uppehåll och duggregn så jag nöjer mig med en bild från vår balkong.

Vi tuffar vidare mot Hammerfest, där har vi mer tid på oss i land och det finns mer att se.

På väg in passerar vi Snövit, där tas gasen från Berents hav hand om.

En mäktig anläggning. Gasen kyls sedan ner och transporteras vidare i sådana här fartyg.

Men nu är det dags att gå iland och utforska Hammerfest. Norges nordligaste stad.