Rida på Lofoten.

Förra resan med Hurtigruten var jag iväg på örnsafari, det var jättekul och jag fick både se många örnar och även få bilder på dem. Tänkte testa något nytt den här gången, ridit islandshäst har jag aldrig gjort och rida kan jag inte heller, men det står att ingen ridvana erfordras. Så varför inte testa på något nytt. Att rida islandshäst på Lofoten låter riktigt spännande.

Lite nervöst är det när alla börjar få sina hästar och sitter upp på dem, till slut har jag också en häst, han heter Elfir och ser så snäll ut.

Men Elfir är en liten luring för han vill inte gå fogligt i ledet, han vill gå först. Trots det så räcker jag inte upp handen då det frågas om någon vill rida fort, gissar att Elfir hade gjort det om han haft någon hand.                                        

Han får vackert stanna med mig och beundra solnedgången och rida på i lite makligare takt. Jag vill inte riskera att ramla av.

Vi lufsar på och kommer fram till nästa strand. Inte lätt att fota då man sitter på hästryggen. Min lilla kamera gick sönder på resan så jag har med mig min 70D, egentligen lite för stor för en ridtur. Släpper jag på tyglarna det minsta så börjar Elfir antingen äta eller försöka gå fortare och fortare. Så det får bli några bilder då vi står stilla.

Här kommer snabbryttarna tillbaka.

Trots problem med att hålla sig kvar i sadeln, inte tappa tyglarna när Elfir vill äta så lyckades jag få en bild på mor och dotter samtidigt. Min dotter Carina och barnbarnet Tilda

.

Lite posering också.

Det var roligt att rida på stranden och i den vackra Lofotennaturen, inte ramlade jag heller.

Efteråt tas hästarna om hand och vi återvänder till vårt fartyg.

Vi är lite sena tillbaka vidfartyget vid Stamsund, men har tur och hinner med ändå.

Lofoten och Trollfjorden.

Vi girar ut från Stockmarknes och fortsätter vår färd.

Börjar närma oss Trollfjorden och det speciella landskapet för Lofoten. Den här lilla ön ser ut att vara obebodd, men kikar man närmare så bor det en hel del får där.

Små öar och praktfulla berg.

Och så en liten gård här och där.

Vi kryssar oss fram mellan öarna.

Ser ut som om det är ganska grunt mellan en del öar.

Ser ganska idylliskt ut.

Några ska ut på örnsafari och den lilla båten som ska hämta upp dem börjar närma sig.

De blir upplockade via bildäck.

Och så ger de sig iväg.

Vi övriga fortsätter färden.

Så svänger vi in i Trollfjorden, en liten segelbåt kommer efter.

Trollfjorden är 3 km lång och  bara 200 m bred, men där man svänger in i fjorden är den bara 100 meter bred. Längst in i fjorden breder den ut sig till 350 m men är bara 60 meter djup på det djupaste.

Den blankpolerade väggen på nordsiden består av monzonitt som är Norges äldsta bergart.

Här längst in i fjorden ska vårt stora fartyg vända runt, vår kapten vänder inte bara båten utan snurrar runt mer än ett varv. Han kallar det för att dansa trolldansen.

Så är vi på rätt köl igen och fortsätter vår färd mot Svolvær.

Vi närmar oss Svolvær.

Här står sjömanshustrun på sin pelare.

Jag hinner vinka till henne från vår balkong innan jag skyndar mig iväg för att gå av. 

För nu ska jag ut på äventyr...

...mer om det i nästa inlägg.

Stockmarknes

Nästa hamn som vi ska till är Stockmarknes.

Stockmarknes fick privilegier som handelsplats 1776, med årliga marknader från 1851 till 1939. År 2000 fick den stadsprivilegier.

Fint läge på de röda husen.

Namnet Stokmark härstammar troligen från ett gammalt norsk ord som betyder "skog och en plats för att hugga timmer". 

Stokmarknes har en speciell plats i Hurtigrutens historia. Det var i Stokmarknes som redaren Richard With  grundlade Vesteraalens Dampskipbsselskab år 1881. Företagets ångdrivna kustfartyg trafikerade den första Hurtigrutlinjen, 1893. 

Här finns Hurtigrutenmuseet.

Hurtigrutens museum en av Stokmarknes sevärdheter. Det gamla fartyget "Finnmarken" ligger vid kaj och besökare är välkomna ombord.

Hon håller på att rustas upp nu.

Livbåtarna var lite enklare på den tiden.

En fin bro har man även här.

Jag tror att troll och broar är lika vanliga här i Norge.

Hittade en hjärtlig bänk.

Även lite konst.

mer konst? Nä ett trasigt fönster.

Sortland - Den blå staden.

Nya vyer dyker upp och vi seglar vidare söderut.,

Berg som är så svindlande höga.

Gröna dalar där gräset verkligen lyser i grönt.

Vi kommer till Sortland en stad som profileras som "Den blåa staden vid sundet" efter ett initiativ om att måla alla byggnader i nyanser av blått. Detta projektet är omstritt bland invånarna i Sortland. I dag är det ett tiotal byggnader i centrum som är blåa men de är dessutom väldigt blå.

Vi får en del budskap på vägen när vi går runt här i byn. Att dagen ska gå i uppfyllelse låter tryggt.

Vi följer de blå spåren.

... och får veta att om man nu skulle ha det för roligt här i stan, så finns det hjälp att få.

Spåren går vidare.

Vi får med oss fler budskap på vägen.

Glada bänkar.

Den käraste bänken.

Ser ut som om någon börjat nalla på fiskbullarna.

Graffiti hittar jag även här.

En blå kur.  

Spåren fortsätter.

Ja, var ska vi vara?

Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man balanserar omkring.

Fler budskap.

Vi lyssnar på vinden.

Risöysund

De stora mäktiga bergen kan jag inte sluta att beundra. Först ser de inte så stora ut men sedan så börjar man se samhällen och städer vid bergets fot och inser hur stort det är.

Vi går ganska långsamt i sundet och följer den markerade farleden.

Skarvarna sitter och visar vägen.

-Var ska ni?

-Till Risøyhamn.

Risøyhamn är ett litet fiskeläge.

Här finns en kungssten...

...och ett litet galleri med konst och silversmide som man kan besöka.

Vid Risøyhamn ligger den 750 m långa Andøybron , vilken förbinder Andøya med Norges största ö, Hinnøya, och vidare till fastlandet.

Risøyrännan, är en uppmuddrad kanal i det grunda sundet. Den färdigställdes 1922 och möjliggjorde därmed att Hurtigrutens båtar kunde komma in här. Rännan utvidgades 2001.

Sandtaget ger lite spännande former.

Man hinner se en hel del på en kvart, men nu är det dags att lägga ut och gå under Andøybron, många har samlats ute på däck för att se om vi kommer under.

Ser lite knappt ut.

Kors i taket, vi kom igenom. ;)