Störst, nyast, minst och äldst.

Sista hamnen för den här dagen är Rørvik.

Vet inte varför det heter Rørvik, men tror inte att det beror på alla rör på kajen. Är nog en slump. 😀

Även här har de en stor fin bro. Ser ut som det är en Hurtigrutbåt som kommer där borta.

På andra sidan om vårt fartyg Finnmarken ser jag att Hurtigrutbåten Spitsbergen börjar lägga ut.

Bakom oss ligger Lofoten. Det var den som kom under bron.

På sedvanligt vis så vinkas det från alla båtarna och lite kul är det att den största Hurtigrutbåten, den minsta och äldsta och även den nyaste möts vid samma hamn.

Spitsbergen som är nyast och Lofoten som både är minst och äldst lämnar Rørvik. Båda går norrut, har en lite annan rutt än alla andra Hurtigrutbåtar. Färre nattliga hamnar och fler längre stopp dagtid.

Kvällen blir till natt och även vår båt lämnar kaj, men seglar söderut.

Sandnessjøen och hur det blev.

Vi har altså kommit till Sandnessjøen, där var vi i maj på vår bilsemester. Då liksom nu så var Norsk Husflid nere på kajen för att möta Hurtigresenärerna.

Här blir vi mottagna med öppna armar av bankens lille gut.

Då, i maj när vi var här, så höll några spanska graffitimålare på med att måla några husväggar. Så här blev det.

Så här såg det ut i maj.

Nu.

Och i maj.

Nu.

Och i maj.

Nu.

Då.

Tar en liten promenad genom stan, den är inte så stor så det går ganska fort.

Kom att tänka på berättelsen om Jona och valfisken.

Lite speglingar.

Men nu ska vi åka vidare och titta på de Sju systrarna, den här gången från sjösidan. I maj såg vi dem med snö på.

Nu har alla snö smält och vi ser dem från havssidan.

En liten motorbåt kommer farandes och verkar vilja köra ikapp med Hurtigruten.

Peter Dass var en Poet och författare till den berömda diktsamlingen Nordlands Trompet, i vilken livet bland fiskarbefolkning och småbönder skildras initierat. Petter Dass skrev även många psalmer. Han bodde och var kyrkoherde här i Alstahaug.      

Mäktigare så här med berget i bakgrunden.

Närmar oss nästa hamn som är Brønysund. Där var vi också i maj.

Där har de också en pampig bro.

Solen skiner och det är sommarvärme så vi går iland och tar en promenad.

Nere på kajen sitter välkomstkommittén, samma personer som vi såg här i maj.

Solen blänker i havet och kul mönster framträder.

Vi lämnar Brøysund och vinkar till Steinar Breiflabb, ett naturkonstverk som ligger mitt i farleden...

...och styr kosan mot Torghatten.

Då vi var här i våras hade vi tur med vädret och fick en uppriskande promenad upp till hålet i Torghatten.

Nu står vi på balkongen och väntar på att kaptenen ska manuvrera fartyget i rätt position för att vi ska få se hålet. Inte lika jobbigt som att gå dit upp. 

Skickligt rattar han sitt stora fartyg i bästa läge och alla kameror smattrar.

Vacker kust

Vårt fina väder på Hurtigrutenresan håller i sig.

Det är så fascinerande att studera landskapet som vi åker förbi för ljuset förändras och landskapet med det. Ibland är bergen gröna och med mustiga färger och ibland går de i olika gråa och blå toner.

Nästan allt är vackert.

Många platser som vi åker förbi ser nästan ut att kunna vara med i TV-programmet, "Där ingen kunde tro att någon kunde bo".

Vi har nu kommit till Nesna.

Aktiviteter på kajen.

Stilstudie på Nesna kaj.

Det är bara ett kort stopp i Nesna. 

Nästa hamn som vi kommer till är Sandnessjøen och där kan vi beundra Norges vackraste bro.

Den heter Helgelandsbrua och från resan i maj så bloggade jag om den här.

Här ska vi gå iland, det tar vi i nästa inlägg.

Polarsirkelfirande.

I dag är det ganska många ute på däck och spanar, beror inte bara på det fina vädret utan många spanar efter en speciell sak.

Solen skiner och det blir ganska milda färger ut över havet.

Det vankas champagnefrukost ute på däck för de hågade, men av åtgången att döma så är det inte den som lockat ut folk den här morgonen.

En hel del fiskformade skedar har också dukats fram, inte ska man väl äta champagnen med sked?

Landskapet lockar till fler bilder.

De här tre kullarna ser nästan ut som om Storsjöodjuret simmat hit.

Nu börjar vi se vad det är som alla väntar på.

Vi ska passera polcirkeln, polarsirkeln på norska. Lite kul att de gör så stor affär av det, minns från barndomen och resor upp till mormor och morfar i norr, hur vi passerade den och då var det mer ett rastställe för oss än något märkvärdigt.

Fjället Hästmannen dyker också upp här, det fjället finns med i en historia som har med de Sju systrarna och Torghatten, dit har vi inte kommit än men de som vill läsa om sagan kan göra det här.

Nu börjar det att hända något på däck.

Kapten ser lite finurligt skadeglad ut. Vad är det han har i kikaren, blicken har han i alla fall på de där fiskskedarna.

Det har smugit sig in en katt bland hermelinerna, eller något som inte liknar champagne bland champagnen. Något som är väldigt rikt på omega-3 och vitaminer, men inte lika gott som skumpan.

Det är dags för polcirkelcermonin och den består av att man ska ta en hel sked fiskleverolja.

Stora som små får den nyttiga dosen. En del grimaserar illa och andra ser ut att gilla dosen.

Skeden får alla behålla som belöning och minne av proceduren.

En sådan vacker morgon.

Vaknade ganska tidigt nästa morgon, trodde jag skulle vara stel och öm efter ridturen men det kändes bara bra och då jag tittade ut och fick se vad morgonen bjöd på så kändes det hur bra om helst. En sådan vacker morgon!

Det dagas undan för undan.

Ett kort stopp i Ørnes.

Är man morgonpigg är det ingen trängsel till frukost.

Den här morgonen serverades nygräddade våfflor.

Gott om plats.

Ganska trevligt att äta frukost och se hur det norska landskapet passerar förbi där utanför fönstret.

Kan inte se mig mätt på alla dessa berg.

och fjordar.