Blåbär

Som sagt så har jag tillbringat några veckor på landet, inte bara i skön avkoppling utan det har blivit en hel del blåbärsplockning också. Finns massor av dem nu.

Så jag tänkte att jag skulle förnya mina blåbärsbilder som jag tog med min Minolta DiMage 7i, jag har för mig att den hade 5 megapixel, väldigt häftigt då men mindre än en mobilkamera nu.

Men den här gången tog jag tre olika varianter och undrar vilken bakgrund som passar bäst. Den här med vit bakgrund och i skuggan.

Eller den här med skuggan och i solen.

Eller bara ett gammalt träbord.

Likaså med hinken.

Innan den otroliga värmen kom så hittade vi lite kantareller också, sedan kom torkan och det fanns inga fler. Får hoppas på att regnet som nu kom gör att de börjar växa igen.

Livet på landet.

Har haft förmånen att leva lantliv i två veckor, kameran fick vila ganska mycket men eftersom den var med ut till landet så blev det lite bilder ändå.

Försökte fånga den stora vackra månen som visade sig en av kvällarna, blev väl inte som det såg ut men en sak gladde mig extra mycket. Jag har en hornhinnesjukdom som gör att hornhinnan förstörs men med laseroperation så har förloppet stoppats upp och nu när jag dessutom fått nya glasögon så plötsligt såg jag bara en måne och inte två eller tre. Bara det var värt en bild på den stora månen.

Jag hade lite torrt bröd och la ut det på verandaräcket för att fåglarna skulle få, visst kom det fåglar men en aning större än de jag tänkt mig och de små bitarna slukade de i ett enda nafs. Den stora brödbiten spände jag fast och tog ett bildbevis på brödätaren.

Inte bara fåglar kom på besök till lantstället, vi fick lite badgäster också.

Det badades så ända in i vassen.

Det var blött det här. Skaka, skaka.

Sedan måste man torka sig också.

Totte var ingen badkruka minsann.

Fotograf i skottlinjen.

Lillebror i skottlinjen...Träff.

Bäst att fly fältet och dra sig ut på djupt vatten.

Längtansfulla blickar, när man inte fick bada mer.

Om man är katt och träffar på en stor hund är det bäst att se riktigt farlig ut.

Jag har varit på utställning.

Här kommer ett litet evenemangstips. Varför inte ta och göra en utflykt så här mitt i sommarsverige och passa på att se lite konst samtidigt.

Ute på Ingarö och vid Fagerholmen pågår i veckorna tre en samutställning av 15 Ingarökonstnärer.

Lagårn härstammar från 1800-talet, höll på att gå sitt öde tillmötes 1967 då brandkåren erbjöd sig att elda upp den för 200 kr. Som tur var så fanns det många som ville bevara byggnaden.

Tur att den fick leva kvar.

Jag gick dit i går och här fanns det mycket att upptäcka.

Stilarna på konsten var varierande och helt klart sevärd.

Nätkonsten var spännande.

Elefanter och budskap om att du är fin.

En lysande elefant.

Hittade även verk av en ung lovande konstnär.

På övervåningen är det stort och luftigt och konstverken gör sig bra i den rustika miljön.

Jag gillar det rustika miljön i lagårn, där tavlor hänger bland gamla fönster och redskap i skön kontrast.

Sten Retlev visar sina tavlor.

Det finns även en liten avdelning dit man ska gå med försiktighet...

...för här är man djurvänlig. Bakom skynket finns det ett koltrastbo.

Jag går ner igen och ser att det finns även pingviner här.

Innan jag går ut igen så kan det vara bra att ta med sig ett budskap på vägen.

När du ändå är här så passa på att titta och njut av det vackra Fagerholm.

Varför inte ta ett bad.

Eller bara ta en promenad i solskenet.

Blir du fikasugen så går det att avhjälpa också.

Från min altan.

Någon frågade mig en gång om vi aldrig är hemma, jo det är nog så att vi är mer hemma än ute på resa. Dessutom så trivs jag väldigt bra här hemma och då gillar jag att sitta på verandan och titta på naturen och djurlivet här. Naturligtsvis så består djurlivet mest av fåglar, även om det då och då dyker upp några fyrfota djur också. I bland har jag kameran med mig ut, fast oftast sitter jag bara och tittar och njuter.

Nötväckan är en flitig gäst vid fågelbordet, när barnen var små så döpte vi den till Sprättolle eftersom den verkar vara så kräsen och sprätter iväg frö efter frö innan den tycker att den hittat något som är tillräckligt gott.

Ibland kommer de med sina små också, de ser lika stora ut som föräldrarna men tigger friskt för att bli matade.

Tofsmesen är ingen flitig gäst, men varje år så brukar det dyka upp någon. Den är lite mer försiktig av sig än nötväckan.      

Vi har några holkar på tomten och de vanligaste gästerna i dem är talgoxe och blåmes, men några år på raken så har flugsnapparen lagt beslag på de två närmast huset. Han brukar jobba och slita för att locka till sig någon tjusig dam, men lyckas inte så bra. Jag har ännu inte sett något lyckat frieri för honom. I år var det dessutom så att talgoxen vann kampen om holken.

Den som jag tycker är allra sötats och fin är nog den näpna rödhaken, blir så glad då den kommer och hälsar på. Den är ingen villig fotomodell och de gånger jag fått någon bild på den är lätträknade. Men ibland sitter den still tillräckligt länge för att fastna  på bild.

Busen bland fågelgästerna är nog skatan, fast de är ganska vackra de också.  Även en skata kan bli törstig.

Något för bilfantasterna.

I alla fall för de som gillar Volvo. Såg ett praktexemplar av en Volvo PV  i Mora.

Tjusig med eldsflammor och allt.

Häftigast var nog det egendesignade billåset.