Dags för utflykt igen.

Vi ska ut och resa, fast inte så långt.

Det gäller att ta fram sin bästa kinesiska då man ska läsa tidtabellen.

Resklar.

En sådan här färja ska vi åka med.

Det är flera färjelinjer som kör från den här terminalen.

Det jobbas och renoveras vid kaj.

De ser ganska maffiga ut då de kommer in till terminalen.

Fast inte så stora när de möter ett lastfartyg, det här fartyget såg ut att ha fått slagsida dessutom.

Biljetten är fixad och det är snart dags för avgång.

För att resa till den platsen vi nu ska till så måste man igenom passkontrollen. Landet ligger visserligen i Kina men är som ett eget land i landet.

En del var resvana och avslappnade under väntan...

...andra mer oroliga.

Någon som vet vart vi är på väg?

___________________________________________

Folk på stan.

Det är trångt, det är ett myller men bland allt detta myller finns det människor.

Människor som lever här och som bor här.

Människor som behöver mat.

I brödbutiken tar man sig en bricka och plockar ihop det man ska ha och går sedan till kassan och betalar.

Som handlar kött...

...hos den tuffe slaktaren.

Människor som städar.

Människor som bygger.

Människor som har rast.

Människor som går i skolan.

Människor som handarbetar.

Människor som röker där de inte borde.

Människor som turistar.

Och så människor som bara finns där.

_______________________________________

Tai O - den lilla fiskebyn.

Den här lilla fiskebyn Tai O, går också under namnet "Hongkongs Venedig" inte så svårt att förstå när man kommer dit och ser de små hyddliknande husen som står på pålar längs Pärlflodens delta.

Förr var det bara fiske och saltproduktion som gällde här. Många fortsätter även nu att fiska och det ser man resultat av då man går i de trånga gränderna. Inte en enda butik som sålde kött, men mängder av fisk.

Mycket torkad fisk.

Färsk bläckfisk...

...och torkad bläckfisk.

Om jag inte missuppfattade det, så är det här torkade fiskgälar.

Det är kul att gå i gränderna och titta på allt som ligger framme till försäljning, men ändå är det nog husen på pålar som lockar till ett besök i Tai O.

På den här restaurangen åt vi inte.

Däremot så testade vi de här våffelliknande sakerna som gräddades över öppen eld.

En liten fläkt kyler ner bakverket, 15 HKD och mums så goda de var.

Vi tar våra "våfflor" och fortsätter in bland hus och gränder.

Sun Ki Bridge. Den byggdes 1979 av innevånarna i byn, före det var man tvungen att med båt staka sig över floden.

Städning av båten.

Lite detaljer.

Dags att dra sig tillbaka och vi går sakta tillbaka mot vår buss, samtidigt som vi även kollar in det lokala utbudet.

Perfekt tid för att återvända till Hongkong var det också, för just då skulle en buss gå och det började regna.

Vi hade verkligen varit ute på landet.

Lite mer disigt nu, så en tur upp med linbanan till buddhastatyn känns inte lockande utan vi går direkt till tunnelbanan och åker tillbaka.

Det är inte förbjudet att förstora bilderna. De blir bättre då.

________________________________________________

Tunnelbana i Hongkong.

Jag hade hört att utanför ön Lantau och den lilla fiskebyn Tai O skulle det finnas rosa delfiner. Klart det måste undersökas. För att ta sig till ön kan man ta färjan från Hongkong till Mui Wo och om man skulle tro på guideboken, ta en skön promenad till fiskebyn. Men jag tror att den som skrivit guideboken inte har kollat skalan på kartan och inte heller provgått den sträckan. Vi gjorde så att vi tog tunnelbanan till Tung Chung i stället. Tunnelbanevagnarna här känns som om de är oändligt långa eftersom man kan gå genom hela tåget utan mellanväggar.

Det är kul att åka kommunalt och iaktta sina medresenärer.

De flesta är där, liksom i de flesta länder, är försjunkna i sina mobiler.

Några små passagerare var väldigt förväntansfulla för på den här linjen ligger bytet till tåget som går ut till Disneyland.

De prioriterade sittplatserna är väldigt glada här.

Tung Chung ligger ganska nära flygplatsen så här kan man byta till flygbussen fast de flesta som var med på vårt tåg verkade söka sig till den 5,7 km långa linbanan som går upp till den enorma buddhastatyn. Det ska vara vidsträckt utsikt där uppifrån men i dag ligger molnen lågt så vi letar efter bussen till Tai O i stället.

Den var inte lätt att hitta eftersom de olika busslinjerna var väldigt utspridda och dåligt skyltade. Med lite hjälp så hittade vi vår buss och for iväg. Tidtabellerna är i alla fall lätta att förstå när man väl hittat till rätt buss.

Bekväma bussar också.

Hur det gick med de rosa delfinerna tar vi sen.

___________________________________________________

När Cortès mötte Pizarro.

Blev nästan ett historisk möte inne i stan i går. Fast nu var det inte några conquistadorer som var här för att erövra vår huvudstad, snarare övervakare av körsbärsträdens blomning.

Jag läste i någon av bloggarna att nu började körsbärsträden i Kungsan blomma och eftersom jag skulle in till stan och träffa en mycket god vän, så passade jag på att åka in lite tidigare och bege mig till Kungsan för att se om det stämde...och det gjorde det. Det är visserligen ingen översvallande blomning än, men nog blommar det allt.

Folk satt där och njöt av blomningen och den fina vårsolen som sken och värmde oss  i går. Klart man passade på att njuta av en glass också.

Många, många plockade upp sin mobiler och förevigade allt det rosa.

Armar sträcktes upp med mobilen i högsta hugg.

Blir det bra så?

Nä, på den här ledden blir det mycket bättre.

Är grenarna för högt upp så kan man hålla ner dem lite.

Hur var det nu med det där historiska mötet mellan Cortès och Pizarro då? Jo, jag gick en sväng rakt igenom blomsterallén och längst där nere stod det en annan fotograf och föreviga alla som sträckte upp sina armar för att fota.

Vi kom i samspråk och det visade sig att vi hade närbesläktade namn. Fast där slutade samhörigheten, jag har inget som helst släktskap med den berömde Hernan Cortès, även om vissa i släkten gärna vill att det ska vara så. :) Hur det var med herr Pizarros släktskap med Francisco framkom inte. Men ett trevligt möte blev det och extra trevlig när Moderna museets fotograf också anslöt. Vi fick en trevlig pratstund vid körsbärsträden. 

Vi skildes åt och jag gick vidare till mitt möte.

Såg att kön till glasskiosken började bli lång.

Och trappan vid Sergels torg började bli fullsatt och solhungriga människor.

Någon passade på att ta sig ett bloss. Bäst att passa på, snart är det förbjudet.

En trevlig eftermiddag inne i stan fick jag sedan i sällskap av min goda vän.