Packisen.

Vad är det alla spanar efter.

Vi har styrt kosan norrut och tänker ta oss upp till packisen.

Nu gäller det att spana efter isbjörn.

Vi ser att det finns isbjörn någonstans här för det finns spår efter dem på de isflak som flyter omkring.

Spåren blir fler och fler, vi är beredda och skjutklara.

Spänningen stiger. ismåsarna börjar dyka upp och det brukar vara ett tecken på att det finns isbjörn i närheten.

Fler spår.

Fler ismåsar.

En tretåig mås landar på ett isflak.

Vackra isflak flyter förbi vårt fartyg.

Vackra färger.

Vi passerar 81:a breddgraden N och ser på skärmen att vi är långt ifrån land nu.

Här finns det bara is.

Fast inte bara is. Där långt borta på isen syns en lite gulvit fläck.

Vi har siktat resans först isbjörn.

Han verkar inte vara så nyfiken av sig eller så är han redan mätt.

Han kommer inte närmare utan traskar iväg.

Fast jag tycker att det är fint, för det är så här isbjörnarna ska leva. ute på isen och egentligen inte vara intresserad av oss som kommer för att se dem.

 Isbjörnen är ett vandrande djur och det är ju just det som den här bamsen gör.

Städdag.

Man ser inte så stor ut i en liten gummibåt ute på Norra ishavet.

Vi har lämnat valrossarna i förra blogginlägget och letar efter någon trevlig strand att gå iland på.

Vi får syn på att det har varit isbjörn på den här ön, för uppe på berget finns det en övergiven isbjörnsgrotta. Isbjörnen går inte i ide förutom när de ska ha sina ungar. Då gräver de en grotta i snön. Snön under grottan ser så ren ut så det är nog ingen bjön där nu.

Vi åker runt och kollar in om det finns några isbjörnar kvar.

När vi kollat runt lite och sett att det inte finns någon isbjörn där just nu, så bestämmer vi oss för att gå iland.

Vår expeditionsledare Axel informerar om hur vi ska bete oss i land. Var vaksam, överallt kan det finnas isbjörn.

Det snöar lite lätt, men vi beslutar oss för att passa på att städa lite på den här stranden.

Isbjörnsvakterna är på plats.

Det flyter iland mängder med skräp på stränderna här.

Lite av allt det skräpet som vi tog med oss kanske räddar någon framtida ren från att fastna i. Ser att plastskräpet är en fara för dem. Den här renen har inte bara tappat sitt horn, utan även mist livet. Det syns på fästet vid hornet att det inte är tappat och dessutom ligger det en hel del skelettdelar runt omkring.

Vi fick ihop flera säckar med skräp på den här lilla stranden.

Lite får man offra för att få en bra bild.

Ett hjärtligt farväl till denna ö.Kanske någon mer än jag som tycker att det ser ut som ett hjärta där uppe på berget.

Sjuöarna.

Under natten har vi styrt kosan mot Sjuöarna och har nu ankrat vid Phippsöya.

Dags att hoppa i gummibåtarna och göra en liten zodiactur. På stranden ligger ett stort gäng valrossar. Antalet valross har ökat mycket i Svalbard och i den här gruppen är det ca. 200 st.

Det ångar om dem.

Några av valrossarna beslutar sig för att kolla vad det är som händer i deras vik och plaskar ner i vattnet.

-Kom grabbar, vi drar ut och kollar läget!

Full fart ut för att se vad som kommer på besök.

Det är mäktigt att få ha dessa stora djur så nära inpå.

De frustar och fnyser och har små brölanden för sig.

-Hmm, vilket objektiv ska jag nu ta.?

Några är lite nyfikna på vårt fartyg också.

Lite fågel finns det här vid Phippsöya också. Ser några ejdrar vid stranden.

Utropstecken på berget, eller är det Andrées luftballong.

Det snöar lite lätt men är en fin dag för landstigning, men först måste man kolla så det inte är några isbjörnar i närheten.

Skärsnäppa

Det fanns inte bara valross på Smeerenburg.

Några skärsnäppor sprang omkring på stranden.

Jaha, paparazzis även här. Jag gömmer mig. 

Smeerenburg och en nyfiken valross.

Efter att ha utforskat Danskön och hälsat på sälarna åker vi över fjorden till Smeerenburg. Där har det varit en valfångststation för länge sedan.

Redan innan vi klivit i land på den ön ser vi att där finns redan nya besökare sedan jag var där förra gången, de har skickat ut en välkomstguide också.

Han är riktigt söt.

Längre bort ligger det en hel grupp valrossar och vilar.

Vi gör ett försök att titta på lämningarna efter valfångarna...

...men den utsände i välkomstkommittén är lite för nyfiken på våra gummibåtar. De har vassa betar som kan skada gummibåtarna och han verkar tro att de är någon tjusig hona på besök. David skyndar dit för att vakta båtarna. De kan vara bra att ha när vi ska tillbaka till fartyget sedan.

 Den här valrossen är väldigt nyfiken...

...och det är klart att vi passar på att fotografera honom.

Han poserar villigt och verkar njuta av uppmärksamheten.

Lägger huvudet lite på sned...

...kommer lite närmare...

...kliar sig lite...

...sträcker på sig...

...testar med en profilpose.

Han bestämmer sig för att komma närmare oss.

...närmare ändå...

Så nära så att jag måste backa, för han är innanför närgränsen på mitt objektiv.

Fascinerande tycker alla.

Han ser nästan ut att vilja komma upp och kela lite.

Till slut så överger vi vår nyfunne vän för att återvända till fartyget.

Magen börjar kurra och det blir kallt att stå stilla länge.

Vi hoppar i våra gummibåtar och beger oss "hemmåt".

Men vår vän tycker att vi var ena riktiga svikare som ger sig iväg redan, han tycks ha fattat tycke för oss och följer efter en bra bit.

När vi kommer tillbaka till hytten har vår städerska Maria bäddat min säng på ett passande sätt.

En fin och innehållsrik dag går mot sitt slut, några samlas på däck för att få sina sista bilder för dagen...

...eftersom kvällen avslutas med en magnifik solnedgång.