Kvällspromenad i Kirkwall.

Det var ofta fint väder på kvällarna då vi var i Kirkwall och skönt med en promenad då.

Pratar med några norrmän som är ute på långseglats, de hade kommit via Shetlandsöarna och skulle nu vidare mot Hebriderna..

Sedan slingrar vi oss hemåt.

Först small det.

Som sagt i rubriken, först small det rejält. Det var augustis första åskväder som drog in. Sedan blåste det upp så träden nästan låg vertikalt och regnet började strila ner för att övergå i skyfall. Kunde lika gärna vara någon som stod här med brandslangen, men det blev samtidigt ett magiskt och lite kusligt ljus för samtidigt sken solen. Jag kände mig manad att gå ut på övre balkongen och försöka föreviga det speciella ljuset, trots att det regnade.

Ljuset kändes nästan som att kliva ut i en sepiatonad värld.

Regnet fortsatte att ösa ner, ser att en liten båt sökt skydd under Nockebybron. Det var då den passade på att anfalla.

Den kröp in i mitt ena byxben och där HÖGG den till. Ja jag säger högg till för det kändes som om någon kört in en nål i benet. Två gånger dessutom. Första getingen för i år och så anfaller den.

Den fick plikta med sitt liv...och jag skäms inte ens för det.

Vad får man inte stå ut med för en bild; regn, åska, getingstick och smärta. ;)

Strandskator

Jag tycker att strandskator är en vacker fågel, som fått ett oförskyllt fult namn. Lite elakt mot skatan kanske att tycka att deras namn är fult, men det får jag väl skylla på associationerna man har till namnet. För vem vill bli kallad för att vara en skata.

Där jag bor så är det sällsynt att få syn på en strandskata, det har bara hänt en enda gång att jag sett någon här. På Orkney fick jag mitt lystmäte tillgodosett med strandskator, det fullkomligt vimlade av dem. De stora fält vi åkte förbi med bussen kunde vara fyllda av strandskator och de fanns även inne i stan. Som i bilden här ovanför, där de häckade på stranden bland tången.

I Kirkwall finns det en damm, Peedie Sea heter den och ena delen av den dammen är alldeles cirkelrund och med en vall som man kan promenera på.

Det var ju klart att vi måste testa att gå där. Lite halt var det på de platser där vattnet hade blåst upp och fåglarna hade lämnat sina visitkort, men å andra sidan så var dammen inte så djup om man skulle halka i.

Där på vallen trivdes även fåglarna.

Men de ville inte ha så närgånget sällskap.

Den här strandskatan gjorde oss sällskap bredvid bussen ett litet tag.

Samling på kajen.

När jag var barn så samlades killarna med moped (blöjknuttarna) vid kiosken eller vid byns lilla kafé på kvällarna. Gissar att det var ungefär samma rutiner på Orkneyöarna och att dessa killar nu har vuxit upp och skaffat sig bil. Fast rutinerna verkar sitta kvar, för varje kväll kunde vi se hur det samlades några bilar ute på kajen och där vevades rutorna ner och man satt där och pratade.