Promenad till Drottningholm.

Lördagmorgon och solen skiner, känns som en bra dag för en promenad. Vi styr kosan mot Drottningholm men först ett lite ofrivilligt stopp på Nockebybron, en segelbåt vill igenom och kön av bilar blir lång.

Där nere ligger Brostugan, de har inte öppnat ännu.

Flaggan är hissad på Drottningholms slott, så kungen är hemma.

Det är tidig förmiddag men gässen är redan hungriga.

Slottsstallen som numera är garage.

Inte bara gässen är på alerten så här tidigt. Här kan Sven Jerring berömda citat om japaner passa in, fast de här japanerna hoppar inte och kastar sig inte, möjligtvis att de fläktar sig, men framför allt så fotograferar de.

 Alla vill fota vakten, så då gör jag det också och känner mig som en riktig turist.

Drottningholms slottsteater.

Vi går ner genom Norra grinden.

Beundrar slottet och går inte på den fint krattade grusgången...

...för där får vi inte gå när kungen är hemma.

Vi traskar upp mot Floras kulle och den kungliga djurkyrkogården istället. Där har bland annat Tusse och Eisel egna gravstenar. Här låg förr prinsessan Sofia Albertinas trädgård med en damm, byggnader och ett menageri för hönsfåglar, nu finns här bara en inhägnad grop kvar.

Här uppe börjar också Kärleksstigen, undrar om Kungen och Drottningen brukar vandra där hand i hand.

Här uppe hittar vi något nytt som jag inte upptäckt förut, en utställning om planteringarna i parken och trädgårdsskötseln.

Där dansar figurerna menuett i solskenet.

Och se där, på en av de informativa planscherna hittar jag en bekant. Så kul att se dig här Eva.

Här kan man få lära sig lite om landskapsomvandling också.

Fullärda traskar vi vidare mot Kina slott.

Inga japaner hade hittat upp till Floras kulle men hit har de hittat, trots att Kina slott inte öppnat ännu.

Paviljongen där Adolf Fredrik satt och svarvade snusdosor är privat nu, men Confidencen är uppdukad som om de kungliga skulle vara på väg för en privat måltid.

Confidencen är en matsalsbyggnad där både matbord och serveringsbord dukades i våningen under den kungliga matsalen och på signal ovanifrån hissades mat- och serveringsbord upp i matsalen. Detta innebar att de kungliga kunde äta middag utan att betjäning var närvarande, alltså en confidence (franska för "i förtroende").

Norr om Confidencen ligger det gamla köket som numera inrymmer ett café, här kan trötta turister ta sig en välbehövlig fika och vila sina trötta ben en stund.

Vi är inte fikasugna ännu, så vi traskar vidare ner till Vakttälten som står där som en påminnelse om Gustav III dagar. Han hade stora planer för parken med idéer om flertalet byggnader men bara två blev förverkligade, som det här vakttältet och Götiska tornet. Byggnaden ser spännande ut men var bara en förläggning för kungligheternas vakter.

Här finns oändliga grusgångar att traska runt på.

Men vi slinker in bland de vindlande gångarna i Lövteatern istället.

Ovanför de 14 kaskaderna har man fin utsik över parken och slottet. Fast i dag är vattnet avstängt.

Det finns en hel del gäss i parken och på vissa ställen får man se sig noga för innan man sätter ner fötterna. De lämnar ganska stora visitkort efter sig.

Svanungarna har hunnit bli ganska stora.

Pappa svan kommer simmandes.

En riktig svanidyll.

Den här lilla filuren verkar tycka att jag borde ha haft mat med mig. Jag fick i alla fall en uppfodrande blick ifrån den.

Hägern i strandkanten gillar inte mig, den flyttar sig hela tiden så att den är på samma avstånd från mig, så jag går därifrån för att inte störa i matletandet.

Bakom blommorna ute på en av öarna anar jag något som jag inte sett i parken här förut. Kan det vara ett...?

...rådjur där på ön? Jo helt riktigt, den måste ha gått över bron för att komma dit.

Sedan gick vi hem.

En tripp till nostalgins högborg.

I går sken solen och lockade iväg oss på en liten tripp. Efter Södertälje letade vi oss bort från de stora vägarna och hamnade nästan under ett helt lass med bilar, fast de var också på väg någonstans.

Bilarna svängde åt ett håll och vi åt ett annat. Åker man småvägar kan man träffa på fordon som gör att man känner sig ganska liten.

Efter att ha slingrat oss fram i ett sommarfagert landskap kom vi fram till dagens första mål, nämligen Nostalgimuseet i Sparreholm. Håll i er för nu blir det mycket bilder.

Femtio kronor i inträde var inte så blodigt.. ...och jag tänkte att lite bilder och ett blogginlägg kunde vara bra reklam för dem, men fru Gråfors var lite smågrinig och tveksam för att vara med på bild. Efter en del diskussion om värdet med bilden och om jag tänkte sälja den eller ej så gick hon med på att vara med ändå.

Vi var de första besökarna för dagen och blev välkomnade med positivspelande.

Stefan Gråfors berättade att han började samla redan som treåring och då var det apelsinpapper som gällde. Här visar han oss en raritet från samlingens begynnelse.han var mer villig att posera framför kameran.

Apelsinpapper minns jag att även min bror samlade på; själv höll jag mig till klippdockor.

Samlingarna här är verkligen rikliga och spänner över de flestas intresseområden. Gillar man burkar så finns de i mängder.

För att inte tala om gamla kameror; där var hyllorna välfyllda.

Även tillbehör.

En sådan här manick minns jag att vår granne hade då jag var barn och det var en högtidsstund då hon plockade fram den och vi fick titta på bilder med djup i.

Det här kan man nog kalla för tjock tv.

Här finns också en fullmatad varuautomat.

Vem minns väl inte slogan, "Ta det lugnt, ta en Toy!"

Godis kan också vara hälsosamt.

En hel färghandel finns inrymd här på museet.

Gamla skyltar är kul.

En välutrustad frisersalong.

Vet inte om jag skulle våga sätta mig en sådan manick för att bli permanentad.

Miljövänliga locktänger.

Ett helt rum fullt med leksaker.

På väg ner till källaravdelningen ser jag något som jag inte sett tidigare, gissar på att det är något slags rullskidor men ser mer ut som att höra till en stridsvagn.

Här kommer vi till godisavdelningen. Godis av alla de sorter, en del kommer jag ihåg, andra har jag aldrig hört talats om och en del skulle vara förbjudet i dag.

Här nere finns också en hel del fordon samlade.

Som den här Blomster 1902, 50 CC. Det är Sveriges äldsta 2-taktare. Förgasaren till den här ska vara byggd av en cykelpump av Blomsters son.

Minns att min första cykel såg ut som någon av de här.

ock vem samlade inte på sådana här vimplar på 50 och 60-talet.

På baksidan av huset finns det en hel bensinmack.För den som vill besöka Nostagimuseet så finns det en hemsida här.

Vi fortsatte vår färd och hamnade vid en museispårväg.

Får ta och kolla tidtabellen om det kommer någon spårvagn.

Hittar en passande blomma.

Vi har tur för se där, nu kommer det en vagn.

Den rundar väntkuren.....och återvänder till Malmköping.

Sedan kom vi till Strängnäs...

...såg en fin bil...

...sedan åkte vi hemåt.

S:t Margaret's Hope

Längre söderut än till S:t Margaret's Hop kommer vi inte med bussen.

Jag, min make och två damer kliver av där.

Om man kan kalla det för färg, så har husen ganska så enhetliga färger.

Har man ingen stege så kanske den här metoden är praktisk vid fönsterputsning, jag såg aldrig om hon brydde sig om att putsa torrt sedan, men det var många litermått med vatten som hon kastade upp mot fönstret på övervåningen.

Vi promenerade vidare.

Den lilla staden kändes ganska idyllisk och den känslan förstärktes då en liten flicka kom ridandes.

Här finns ett smedmuseum.

Lite fönstertittning.

och några dörrar.

Väntar kanske högvatten.

Stan är inte så stor och om man fortsätter vägen till höger så kommer man till piren, där går färjan till fastlandet.

Piren eller kajen syns där borta, men dit ska vi gå sedan.

Tingwall.

 Tingwall är inte stort men de har en egen väderstation och den är mycket pålitlig om inte Jimmy Tulloch varit i farten. Vi tog bussen dit från Kirkwall.

Busschaufören väntade när vi hoppade av för att föreviga väderstationen. Han åkte där varje dag och hade inte sett den, så han ville gärna veta var den var.

Här i Tingwall kan man ta färjan över till öarna Rousay, Egilsay och Wyre.

Fiskebåtarna kommer in med sin fångst.

Väderstationen då? Jo, den ligger här bredvid hönshuset.

Lite närmare.

Sedan åkte vi hem...

...till Kirkwall.

Det är så härligt att gå i solen...

...den värmer så.

Tog en promenad inne i stan, solen sken och folk var ute och njöt. Hade tänkt ta med mig min lilla Sony, men batteriet var tomt så det var mobilen som fick hänga med på promenaden i stället.

Vi styrde kosan mot det överfulla Gamla stan, men trängseln där förde oss ner till Skeppsbrokajen istället.

Kön till djurgårdsfärjan var för lång.

Så vi gick vidare. Folk verkade verkligen njuta av den soliga dagen.

En lunch på kajkanten kan verkligen vara skönt.

Överallt satt det folk och njöt.

Platserna under de pastellfärgade parasollerna vid Grand Café, var välfyllda av lunchande turister och stockholmare.

Vi avstod från att spotta på kronan på Skeppsholmsbron. Det fanns en tradition förr, om att man skulle spotta tre gånger då man gick förbi denna krona, jag vet inte varför men någon annan här kanske kan den historien.

Ett ansikte på staketet ute på Skeppsholmen kikar ner på oss.

Möter en varg.

Jag kikar ut mellan båtarna som ligger förtöjda vid Norra Brobänken.

Gulliga badankor.

Tänk att vi haft ett Mindepartement.

Bakom Göta kanal ser vi Nordiska museet och Vasamuseet.

Där borta sticker Kaknästornet upp.

Sightseeingbåten stävar ut mot Grönan med leklystna passagerare.

En gås passar också på att njuta av vattenblänket och solen.

Slussen i bakgrunden ser ganska färggrann ut.

När jag på återvägen över Skeppsholmsbron försökte ta en bild på en jättetårta som var ute på vift så tog batteriet i min mobil också slut. Får se till att ladda mina prylar lite bättre i fortsättningen, men vår promenad i augustisolen  fortsatte ändå.