Visthusboden

I Stora Skedvi finns det en fin liten Saluhall.

Trots att det var en ovanlig sommardag för den här sommaren, det var SOL, så strömmade kunderna in.

Det doftade gott inne hos bagarna...

...som handgräddade brödet i stora vedeldade ugnar.

Massor av gott bröd.

Grisskärt.

Så grisiga men så söta.

Puss mamma.

Smutsig men glad ändå.

Hörde att det var bra för magen med lite lera.

Titta mamma, vad jag hittade.

Kom nu ungar, lunchen är serverad.

Hej! Vill du titta på mina barn?

Jippi! Vi får besök!

Inte så stor ännu, men med en glad knorr på svansen.

Säter är inte bara Säterdalen.

Det finns väldigt mycket gammal och fin träbebyggelse i Säter;  den är en av de bäst bevarade i vårt land. På hembygdsgården berättade de att det berodde på att Säter varit förskonad från bränder.

Det är inte bara vid hembygdsgården som man kan se de fina trähusen utan de finns runt om i den centrala stadskärnan och alla verkar vara i fint skick också. Det här är Säters sockenstuga som är från början av 1770-talet.Damerna på trappen var där för att måla av huset.

Det var inte mycket folk ute på stan.

Men en kelig katt dök upp i alla fall.

Här kan man slå sig ner och vila lite.

Men inte här.

Andra dagen i Säter.

Andra dagen i Säterdalen började inte lika soligt som det hade varit på lördagen. Det var visserligen uppehåll i regnandet men regnet hängde hotande i luften. På tal om att hänga så började vi dagen med att hänga upp våra alster igen. Nu gick det betydligt fortare eftersom alla krokar och spikar satt kvar.

Leif ser lite betänksam ut.

Det mesta börjar vara på plats igen.

Dags för lite intellektuella samtal.

Intåg för att få höra några kloka ord från Peter.

Sedan dök TV upp.

Nästan samtidigt så bestämde sig himmelen för att öppna sig och sände ner ett brakande åskväder över oss.

Men lite (läs; mycket) regn skrämmer inte bort fotografer.

Fast man kan ju söka tillfälligt skydd under tak en stund.

Eller fortsätta att titta på bilder.

Ibland är det lite räddande föreläsningar inomhus, bäst att skynda sig dit.

Fast det var ju inte så mycket regnande. ;)

Sonjas fina föredrag, om bland annat Tibet och Nepal, värmde oss gott och vi kunde torka upp.

Lite mera bildtittande i väntan på nästa föredrag.

Sedan kom dagens höjdpunkt; först lite bokköp och signerande.

Kaxig, som det står på boken?  Nej snarare lite full i sjutton.

Sedan fick vi ett livfullt föredrag med Brutus där han verkligen bjöd på sig själv och på bra fototips.

Inte så mycket tid kvar efter Brutus föredrag. Dags för lite summering av helgen och sammanräkning av rösterna i peoples choice som vanns av Erik Birgersson.

Ögonkontakt.

Till sist samlar den avslutande gruppkramen ihop sig.

Selfies brukar jag ALDRIG ta. Brukar se till att jag är bakom kameran, men Säterdalen har tydligen en underlig påverkan på en, för här lyckades jag med att ta två stycken, till och med...men lite förlåtande ändå, för jag är ju bakom kameran även här.

...och så en med Brutus.

Många bilder blev det, men det var en händelsfull helg som gick alldeles för fort. Ett varmt tack till allla som var där och alla som ordnat det så bra och trevligt.

Själva återvände, jag och maken till vårt boende i Säter och fick finbesök av sonen med familj...och så Ronja förstås.

Vi passade på att äta gott och titta på den fina bebyggelsen i Säter.

För att nästa dag bege oss hemåt, via Hedesunda och mina barndomstrakter i Forsmark, fast först ett besök i Stjärnsund.

Tur vi inte hade soppatorsk, för bensinmacken verkade vara stängd.

Årets stora händelse!

Alla vet väl redan att det är sista helgen i juli som det händer och att det är fotofestivalen i Säterdalen som gäller.

Många har redan bloggat om händelsen, men här kommer festivalen ur mina ögon.

Det är så spännande redan innan det är dags att åka iväg till Säter, först för att se om man kommit med och sedan att välja ut bilderna som ska vara med. På lördagsmorgonen är det lika spännande och trevligt att komma dit och få se vilka som är där och träffa både gamla och nya vänner.

Utlottningen av platser är även den lite spännande.

Vädret var strålande och solen visste vem den skulle sända sina strålar över just i dag, nämligen vår utställningsgeneral, Peter.

När alla fått sina nummer på upphängningsplatser blev det en febril aktivitet med upphängning och även så för mig. Med utfört arbete så kunde jag konstatera att Heléné utnyttjat en störande skylt på ett alldeles förträffligt sätt och passande skyltar kan jag då aldrig gå förbi utan att få med mig en bild.

Sedan var det dags att gå runt och beundra varandras bilder. Lena ser ut att vara beväpnad med stora Canonen.

Torbjörn poserade glatt vid sina bilder.

Peter håller sitt inledande anförande och hälsar alla välkomna.

Björn Grünewald förklarade utställning öppnad.

Anders Geidemarks föredrag och bilder berörde mig starkt av flera anledningar.

Peter tar sig en välförtjänt glass.

Blir det för mycket "sitta stilla", så får jag lätt spring i benen nu för tiden. Så jag drog iväg på en liten promenad för att bli av med springet. Kom till en liten sjö. Näsåkerspussen heter den visst, träffade på några balanserande änder där.

Kikade ut genom lövverket och fick syn på sångsvanarna som passade sina ungar ute i vassen.

Sångsvanar tycker jag är så vackra, synd bara att de var så pass långt borta.

Pappa svan vill också ha lite uppmärksamhet.

Något som jag inte upptäckte att det fanns här, vid mitt förra besök, är Fäboden. Kom ju inte så långt från utställningsplatsen med mina kryckor den gången, desto roligare att få gå på upptäcktsfärd nu. Barnens favorit där verkade vara laman.

En annan populär plats bland barnen, var något som jag tror är Säters brantaste backe. Så härligt att få se barn var just barn och få pröva sin förmåga. Mamma blev kanske inte lika glad över att få ta hand och deras byxor efteråt, efter att de hade hasat ner på byxbaken, men kul hade de.

Sedan var det dags för lite bildmingel igen. Någon betraktar mina ökenbilder.

Annika i fototagen.

Björn har kommit på besök.

Några fyrbenta besökare kom det också. Dom tittade inte så mycket på bilderna, den här labben ville bara leka.

Prick klockan 16:00 kungjorde generalen att det var dags att packa ihop för kvällen.

På kvällen återvände vi för att äta lite kolbullar och lyssna på Dan Anderssonvisor, Thomas Pa Jansson presenterade kvällens underhållare. Fast jag tror nästan att det var tvärtom, att det var underhållaren som presenterade Thomas och sig själv.

Lite synd att de inte hade så stor koll på ljudanläggningen, en orolig Thomas skymtar i bakgrunden. Dessutom så trodde en del i publiken att det var allsång.

Så var det dags att göra kväller. Utställningsplatser ser oroväckande blöt och även tom ut.

Jag och maken vandrar  sedan hemåt i regnet.