Fattiga och rika.

Olikheterna och ojämnheterna i Indien är stora.

En del åker skolbuss och har fina skoluniformer.

Andra blir hämtade med motorcykel.

eller får åka Tuck-Tuck.

Säkerheten i trafiken är kanske inte den bästa, ser här hur en pytteliten fot sticker fram.

Eller så sitter passageraren på tvären utan hjälm.

En del  vill väldigt gärna vara med på bild.

En del bor i ett gathörn.

eller under en bro.

Samtidigt finns det en del oerhört rika personer i Indien,  två av världens fem rikaste personer är indier.

Fick berättats om en familj som byggt ett 25 våningars hus för bara sin familj, där man har två våningar till sina bilar och en våning till swimmingpoolen och en annan till sina fåglar.

Det finns många lyxiga butiker i new Delhi men även många små butiker i kyffiga utrymmen.

Även enkla matserveringar.

I gatukorsningarna kan man träffa på barn som säljer olika saker. Här en liten flicka med blommor.

Även vuxna sålde till de som stannade vid rött ljus.

En del transporter ser väldigt osäkra ut.

Efter de otäcka våldtäkterna som ägt rum i  Indien så har det dykt upp lite skyltar och annat för att hjälpa kvinnor.

En förändring som blivit till följd av den hemska händelsen i en buss, är att inga bussar får ha gardiner längre, det gäller även turistbussarna. Här i vår buss sitter bara krokarna till gardinerna kvar.

Om du kikar högst upp på den här lilla Tuk-tuken så kan man se att det dykt upp kvinnliga hjälplinjer.

New Delhi med India Gate.

India Gate är triumfbågen som står på den pampiga paradgatan Rajpath. Med ett späckat program så får det bli en bild från bussen när vi passerar gatan på den avspärrade sidan.

Triumfbågen byggdes till minne av de indiska soldater som stupat i första världskriget och de indoafghanska krigen, och deras namn är inhuggna i monumentet.

Vi åker runt och hoppar av bussen och kan se triumfbågen från andra hållet.

Från det här gathörnet kan vi även beskåda Presidentpalatset, Rashtrapati Bhawan.

Även den runda parlamentsbyggnaden finns här.

Vi återvänder till vår buss och hittar en charmig bil.

En Hindustan motors Ambassador Classic.

Djur gillar jag att fota och i den här staden finns det gott om hundar som verkar få klara sig bäst de kan. Den här lyfte på ena ögonlocket och verkade inte bry sig så mycket om oss turister. Den sov lugnt vidare när vi hastade vidare till nya äventyr.

När kvällen sänkte sig och vi åter var på väg till vårt hotell och den väntande middagen så passerade vi India gate igen och nu hängde månen där också.

Gurudwara Bangla Sahib och färgglatt folkliv.

Gurudwara Bangla Sahib är en sikhisk helgedom. Det var ursprungligen ett palats för en indisk härskare under 1600-talet. Sikhernas åttonde guru Sri Har Kishan har en gång bott där som gäst och därför vallfärdar sikherna dit. Även en hel del andra turister kommer dit för att se på prakten.

För att gå in i palatset så måste man ta av sig skorna och även knyta huvudduk på huvudet.

Det är lite knepigt för min fötter att gå omkring utan skor så jag stannar utanför och tittar på folklivet och njuter av alla färger och människor där. Man fick dessutom inte fotografera där inne så då var det roligare ute i solen.

Det finns mycket att se på även här. Reparationer pågår.

När jag ska ta en bild genom portalen så träffar jag på dessa herrar, som jag tror är typiska indiska herrar. De vill att jag ska ta en bild på dem framför palatset med deras mobiltelefon. De undrar varifrån jag kommer och berättar samtidigt att de kommer ifrån USA.

Förmodar att det här är förhållningsregler för området. Märket i överkant är i alla fall Khanda som är en symbol för sikhismen.

De manliga sikherna klipper inte sitt hår eller skägg och de sätter upp håret i en turban. Pojkarna blir så söta med sin lilla klut och bulle uppe på huvudet.

Folklivet här är färgsprakande och vackert.

Vet inte om det här var heliga män eller vakter men de strosade också omkring på området och kom med glada tillrop emellanåt.

Jag strosar vidare.

Gott om tillfällen att göra av med pengar finns det vid varje sevärdhet och det här stället var inget undantag.

Inte behövde man gå hungrig heller.

Raj Ghat - Indien.

Mahatma Gandhi som var en indisk advokat, politiker och andlig ledare, han blev mördad i New Delhi den 30 januari 1948,  är tydligen väldigt populär fortfarande och hedras med att ha fått sin födelsedag (den 2 oktober) som nationaldag. FN har även utnämnt den dagen som den "Internationella dagen för icke-våld".

Mahatma Gandhi hette egentligen Mohandas Karamchand Gandhi och ordet mahatma som man ofta tror är ett förnamn är ett ord i sanskrit där maha betyder stor och atma betyder själ.

Hur aktad och omtyckt Gandhi är förstår man lite av när vi åker förbi Delhi Police Headquarters och ser den stora bilden av honom där.

Vi har nu tänkt oss att åka till Raj Gath som är ett minnesmärke över platsen där Gandhi kremerades. Trafiken i Delhi är intensiv och högljudd. Att den är högljudd är inte så konstigt när det på nästan alla lastbilar står antingen står Horn Please eller Blow horn.

Det går inte så fort fram och man hinner se en hel del under resans gång.

Att möta en stor elefant i den här trafiken känns inte så konstigt men en aning ovant.

Hur som helst så kom vi fram till Raj Ghat.

Gandhi sköts till döds den 30 januari 1948 av den hinduiske extremisten Nathuram Gods; han ansåg att Gandhi gynnade muslimerna i Indien. Dagen efter sin dödsdag kremerades Gandhi på den här platsen.

Man får gå ända fram till platsen där en evig låga brinner och där den svarta marmorplattan finns, men då måste man först ta av sig skorna. Att gå runt på den uppbyggda muren går bra med skorna på.

Indien - Delhi - Qutab Minar

Vi har alltså kommit till Indien och Delhi. Visserligen är alla trötta efter en lång resa hit men varför sova bort tiden när man kan bege sig ut och uppleva staden. Vi beger oss till Qutab Minar som är en minaret och där finns det högsta tornet som är byggt av sten i Indien.

Tornet är 72,5 meter högt och började byggas år 1199 av Sultanen Qutb al-Din Aibeg för att markera sin seger över Rajputs. Det finns trappor som går upp till toppen av tornet men numera får man inte gå upp dit. Det är utnämnt till ett världsarv sedan 1993.

Qutb Minar och Alai Darwaza.

Pelargång.

Tjusig frisyr.

Järnpelaren som finns på det här området har också sin historia, den kan vara så gammal som från 912 f.kr. Pelaren stod först i mitten av ett tempelkomplex med 27 tempel som förstördes av Qutb Al-Din Aibeg, och byggnadsmaterialet användes för att bygga upp den islamiska moskén. Pelaren består av 98% smidesjärn.

Att det har återanvänds en hel del av det hinduiska templet kan man se om man tittar sig omkring och fördjupar sig i detaljer.

Vår svenska guide, Anne-Sofie, berättar med inlevelse om allt som vi vandrar runt och tittar på.

Det står också ett halvfärdigt torn här, det var den indiske härskare Alauddin Khilji som började bygga det och hade tänkt sig att det skulle bli två gånger högre än Qutb Minar men det blev bara 24,5 meter högt när han avled 1316 och bygget fullföljdes aldrig.

En del stressar runt för att hinna se så mycket som möjligt.

Andra tar det ganska lugnt.

Ville du något?

Tittar man lite förbi alla gamla byggnader så finns det också en hel del djurliv också.