Elefantkepsen! Goa Gajah.

En riktigt gråtrist dag i dag här i Bromma, regnet hänger i luften och det mesta ser disigt och grått ut, vad passar sig bättre då att drömma sig tillbaka till soliga Bali.

På Bali kan man hyra sig en bil med chaufför och guide och slippa köra själv i den hetsiga och lite hysteriska trafiken. Ett både trevligt sätt att komma iväg och få se lite av ön eftersom man bestämmer själv var man vill stanna och vad man vill åka och se, dessutom så får man guider som känner till landet.

Vi hade gjort ett kort stopp i Ubud då vår guide frågade om vi ville se Elephant cap, lät ju intressant med en keps till elefanten. Så vi sa, javisst vi stannar där, men elefanten vid ingången hade ingen keps.

Det tog inte så lång stund innan vi förstod att det var en liten missuppfattning, det balinesiska uttalet på engelska blir lite som i Singapore där de kallar det för singlish borde väl kallas för balish här.

Det var naturligtvis ingen keps för elefanter som han ville visa oss utan ett tempel som kallas för  Elephant Cave, det templet blev 1995 upptaget på världsarvslistan. Här fick vi också en slags sarong och bälte att knyta om våra shortsklädda ben. Templet tros ha uppförts någon gång mellan 900- och 1300-talet.

En damm för religiösa ceremonier finns det här.

Och så har vi den märkliga grottan. Från början trodde man att den hotfulla figuren, vars mun är öppningen till grottan, var en elefant.

En smal gång leder oss in till en T-formad grotta som inte är så stor men har några altare. Det är ganska mörkt där inne. En del tror att det kan ha varit en plats där eremiter sökte enskildhet.

Här finns också en vacker trädgård så vi fortsätter nedför en mängd trappsteg till den heliga Patirtaan-dammen som sägs innehålla heligt vatten.

Där nere finns även rester av ett gammalt buddistiskt tempel.

Små nischer och uthuggna partier i berget minner om det gamla buddistiska templet.

Även om det är vid ett tempel som vi är så känns det lite som en djungel där vår stig slingrar sig fram bland alla lianer och växter.

Jag är glad att det inte är regnperiod, för den här smala och brant stupande gångstigen ser ut att kunna vara väldigt hal då den är blöt.

Det är ett levande landskap även här inom tempelområdet med lite odlingar och husdjur.

På den smala gångvägen nere hos korna möter jag en hund som ser ganska kaxig ut. Det är smalt och vi måste mötas mycket nära så det är med lite tvekande som jag fortsätter mot hunden, vet ju inte om den är snäll eller aggressiv. Men när vi närmar oss varandra så är det hunden som är räddast och vänder om och går tillbaka samma väg som den kom.

På vägen tillbaka till bilen kommer vi förbi en plats där det håller på att byggas upp ett nytt tempel, bitarna som de använder får mig osökt att tänka på LEGO.

Varningar

Mycket tal om tsunami just nu och det är inte så konstigt eftersom det snart är tio år sedan den stora katastrofen inträffade. Många svenskar tänker på Thailand och alla som drabbades då men även Indonesien råkade mycket illa ut. När vi promenerad vid stranden vid Nusa Dua så såg vi att de tagit faran på allvar.

Stranden där vågorna kom in från söder var tydligen extra utsatt.

Där hade vågorna fritt spelrum utan att något hindrade dem.

Tog man en promenad här så kunde man se tydliga tecken på att de tagit faran på allvar.

Med jämna mellanrum fanns det skyltar som varnade för faran och vart man skulle bege sig om det var fara å färde.

Nu var det lugnt, inga faror som hotade.

Ubud

Ubud är en stad på indonesiska ön Bali, säger Wikipedia och det stämmer också, den anses också vara en av Balis stora konst och kulturcenter och många turister söker sig hit. Själv var jag där bara en kort stund då vi stannade till för en bensträckare på väg till andra platser.Snygg skylt om turistinformation , men turistinformationen låg då inte där, inte nu i alla fall.

Men det går bra att titta sig omkring utan turistinformation också.

Många gamla fina byggnader finns det där i Ubud.

Men många tempel och palats liknar varandra där i Asien så det är roligare att titta på folklivet.

Traska in i gränderna.

Och se vad som händer där.

Det märks att det är mycket turister här för bland allt hantverk finns det många typiska turistprylar också.

Vid alla butiker, restauranger och andra ställen fanns dessa Canang (offergåvor).

Det här är inga offergåvor utan ett praktiskt ställ för kokosnötter.

Utbudet av butiker och restauranger är stort.

Det är kul att gå runt och titta.

Blommor till Canangs.

Kul fåglar,

När vi gått runt en stund så börjar folk se upprörda ut och det stannas upp och pekas, klart vi undrar vad som är på gång.

Trafiken stannar upp och förarna undrar varför det går så trögt.

Somliga sitter lugnt kvar på fiket men tittar undrande bortåt gatan,

Även hunden som sov på trottoaren känner på sig att det är något på gång.

Vi hittar vår chaufför och guide för dagen för att fortsätta färden och får veta att det är ett tempel alldeles intill som brinner.

Folk kommer med brandsläckare och flera mil bort möter vi brandkåren. De kom tydligen för sent för när vi kommer förbi samma väg senare på dagen så gapar det ett stort hål där templet låg och även en restaurang har brunnit ner. Fast tur i oturen så spred sig inte elden till något större område.

Papperskorgar

Den rubriken kommer nog inte dra många läsare, kan tänkas. Men om papperskorgarna är så fantasifullt utformade som de var på Bali så tycker jag att de förtjänar ett eget inlägg.  Eller hur?

Så här kommer ett litet axplock.

Alla papperskorgarna ser inte ut som om det de var just papperskorgar, men vissa hade öppningen på baksidan.

Andra papperskorgar såg man direkt vad de var till för.

Det här var min favorit.

Piff och Puff.

Det finns även fyrbenta djur på Bali, inte bara fåglar att titta på. Riktigt gott om ekorrar fanns det. Små söta och nyfikna. En hel drös med Piff och Puff fast med svans.

Hungriga var de också men nog lite bortskämda för en av hotellgästerna beklagade sig lite snopet att de inte ville ha hans bröd.

De fanns lite överallt och for fram som små blixtar i träden. Ute på landsbygden gick de på ekorrjakt eftersom de åt upp kokosnötterna. Gissar att det var innan nötterna hunnit bli riktigt stora.

Nyfikna var de som sagt, här hade jag inget att erbjuda i matväg och räckte fram mitt linsskydd och då blev det lite för nära än vad min lilla Sony klarade av.

Efter det så såg jag till att alltid ha lite nötter i fickan då jag gick ut och det var tydligen godare än torrt bröd.

Mums så gott!