Bali - Gudarnas ö.

Dagarna innan vi skulle iväg på en resa till solen fick jag veta att mina värden för D-vitamin var ruskigt låga. Min läkare tyckte att det var en utmärkt idé att åka iväg till solen för att tanka lite D-vitaminer. Dessutom så hade vi bestämt att den här resan skulle gå i lathetens tempo. Bara ta det lugnt och njuta. Dagen startar i den andan som vi föresatt oss och vi börjar med stärkande och vitaminrik frukost. En riktig mjukstart som kan behövas med sju timmars tidsskillnad.

Ett gäng tiggande ankor kommer kvackandes och vill väldigt gärna ta del av vår frukost. Klart de fick smaka.

Så är det dags att gå och börja bekanta sig med området.

I gräsmattan ligger det väldoftande jasminblommor. Vackert tycker jag men personalen på området tycker tydligen att det är skräp och städar bort dem hela tiden.

Några steg bort så hamnar vi vid havet, en lång strand med vit, varm och mjuk sand så långt ögat når. HÄRLIGT!

Inget slagsmål om solstolarna heller, men det är de som står i skuggan som blir upptagna först. Som gjort för en slapparsemester.

Mystiska hål i sanden, ser senare att det är små ljusa krabbor som bor där. Snabba som blixten är de.

Titta där har vi våra vänner ankorna från frukosten.

De kommer fram och undrar om vi har någon mat med oss. Det hade vi inte så de vaggar besviket iväg.

Vi promenerar vidare och kommer till porten där området för vårt hotell tar slut. Prydligt och välstädat.

På andra sidan porten ser det lite mindre välordnat ut.

Men det lär nog bli lika välordnat även där för det byggs bakom planket.

Det sägs att det finns 20.000 tempel i Bali och det stämmer säkert för överallt där man går så finns det ett litet eller som här ett större tempel. Inte så konstigt att ön fått smeknamnet Gudarnas ö.

Jag trodde att det röda på palmbladet över ingången var blommor, men det var det inte.

Vi fortsätter promenaden utefter stranden.

Även där på stranden finns det tempel.

Vi behöver inte gå många meter innan nästa tempel dyker upp.

Inte bara tempel, en och annan försäljare dyker upp men de är så försynta och inte alls påträngande. Vill du inte köpa så går de bara vidare.

Kan man göra så mycket annat än njuta av tillvaron.

Utan strumpor och skor vandrar vi vidare i paradiset.

I rörlese.

Den mätta dagen är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd-

men det är vägen, som gör mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Lånade några rader från Karin Boye eftersom jag kom att tänka på att det inte alltid är just resmålet som är det enda med en resa. Det händer en hel del saker på väg mot målet också. Man möter folk, en del trevliga och andra lite speciella som mannen i den andra bilden. Han lyssnade på musik ibland och tänkte nog inte på att de andra runt omkring honom inte var roade av att han försökte sjunga med, sjunga var ganska snällt sagt, han mer ylade.  När vi bröt upp från den här delen av resan så hade vi nått delmålet på vår resa och hamnat i Doha.

Vi har mellanlandat där en gång förut men nu var det en helt nybyggd flygplats vi kom till. Stor och pampig.

Kan man ha palmer inomhus så kan man väl parkera bilen där också.

Någon har glömt sin nalle.

En stunds vila och lite förtäring i loungen.

Ordning och reda, min man hängde sin kavaj över handtaget på väskan och vips kom det fram en herrbetjänt.

Små vattensprut ploppade upp i vattnet då och då och skapade vattenringar i speglingen.

Sedan var det dags att leta sig fram till gaten. B skulle vi till, undrar var den är!

Den låg strax bakom Harrods.

Nio timmar senare dimper vi ner i Bali och det här var det första vi såg av den ön.

Hemma i Sverige är det morgon och vi har just ätit frukost på planet men här är det redan kväller. Har man otur här så kan det ta en och en halv timme för att ta sig igenom kön för passkontroll och att skaffa visum, vi har tur för det är inte så mycket folk och det går på 40 minuter för oss. När vi fått vår väska och bevisat att det verkligen är vår väska som vi tagit så är det mörkt när vi kommer ut.

Hotellet har skickat en bil för att hämta oss och det kändes skönt att hoppa in i den och komma fram till hotellet. Det är en varm och skön kväll, vi tar en liten promenad för att känna in omgivningen innan vi kryper till kojs.

Det var betydligt varmare än vad vi var vana vid och när vi kommer åter till hotellets lounge blir vi bjudna på iste och lemonsqueeze.

Min fot har bättrat på sig litegrann nu och jag har hittat en ställning vid datorn där jag kan behålla högläget och sitta där och gå igenom lite bilder i taget. Ingen bekväm ställning med foten på skrivbordet men inte lika tråkigt som att ligga till sängs.