Hembesök.

Ett trevligt avbrott i bilåkandet var en fikapaus hemma hos en balinesisk familj. Huset rakt fram är sovrummet, där hålls också alla religiösa ceremonier och det till vänster är till för förvaring av ris.

Här blir vi välkomnade av den alerta vakthunden Ben.

Titta bara så han visar tänderna...

...innan han gör sig beredd för anfall...Gäääsp!

Far i huset hälsar oss välkomna och berättar att hans familj består av honom hans fru och deras två söner 6 och 12 år gamla. Stora sonen är i skolan men lillkillen är hemma och smyger lite blygt runt oss och kikar  nyfiket på vad vi är för några. Innan vi gick så vågade han sig fram och hämta en liten leksak.

Här bor också farmor.

Hon håller mest till i köket och tycker om att det kommer gäster. Hon gillar också att bli fotograferad.

I dag ska hon laga små pannkakor.

Vi får smaka på pannkakorna, de serveras med kokosflingor och smält brunt socker. Mmm så goda de var.

Farmor blir så glad när jag säger att de var goda.

Så glad så att jag får kika in i hennes skafferi med de vackra handflätade förvaringskorgarna.

Frun i huset tillbringar förmiddagarna med att iordningställa de olika vackra och konstfärdigt gjorda offergåvorna till dagens religiösa ceremoni. De kallas för Canang.

Det är bara vid speciella tillfällen som man besöker de större templen, till vardags och de dagliga ceremonierna håller man vid husets egna lilla tempel. Något som finns vid de flesta hus i Bali.Varningsskylten är till för att man inte får gå dit under "women period".

Strax ska vi gå en liten vandring bland risfälten...men vi tar en fikapaus  med nybryggt balinesiskt kaffe och en nybakade traditionell kaka först.

I en liten balinesisk by.

Vi kommer till en liten pittoresk by.

Jag tar en bild på bygatan och får med det vanligaste transportmedlet på Bali.

Där borta går det en höna och pickar lite förnöjt.

Känns som rena idyllen eller är det paradiset med alla tänkbara frukter i träden runt omkring mig, såg dock inga äppelträd men kunskapens träd är kanske dold ute i grönskan.

Banan.

Med en stor lila blomma under bananklasen.

Kakaoträd.

Även det med frukter.

Jackfrukt.

Och så har vi den livsfarliga frukten.

Det sägs att fallande kokosnötter dödar fler människor än vad hajar gör.

Vad den här frukten heter har jag tyvärr glömt bort.

Den här frukten är Mangosteen.

Tycker man om frukt så lär man inte behöva svälta här.Frukten med den vackra sexklövern i botten är Manggis mangosteen och den med det ormliknande skalet är Salak snake skin fruit.

Så här kunde en av våra luncher på Bali se ut. Gott och hälsosamt.Frukten i mitten är Manggis mangoseen och den delade till höger heter grenadilla. (IPadbild)

Men strax ska vi gå på visit hem till en balinesisk familj...

Stenbrottet

Vi är alltså ute på en dagsutflykt, blir upphämtade vid vårt hotell av en fyrhjulsdriven LandRover som ska ta oss runt på ön Bali. Vi får en riktigt trevlig dag i sällskap av vår chaufför som också är vår guide och av två trevliga australiensare som heter Robert och Barbara. Trevligt att höra dem berätta om Australien.

Första stoppet blir vid ett gammalt stenbrott som är beläget på botten av en torr flodbädd. Där har byborna brutit sten i generationer. Redan när vi stannar möts vi av en av arbetarna som just kommit upp med ett lass av sten.

Stenarna hon bär på huvudet ska sedan huggas och slipas till sådana som står travade bakom henne, en sådan färdigslipad sten väger 9 kg, så det är ett rejält lass som damen har på huvudet.

Hon har jobbat hårt med att bära, har blivit en hel liten stenmur. Här träffar vi också på några till av byborna och tror först att de är arga men det visar sig att den äldre mannen är lite hörselskadad, inte så lite heller för de skriker rejält då de pratar med honom.

Bali kallas ju för gudarnas ö och det finns minst 20.000 tempel där, så därför är det inte så konstigt att det även på vägen ner till stenbrottet finns ett tempel.

Vi fortsätter vår väg ner mot stenbrottet, några bärare går före på stigen

Barbara och Robert får hjälp nedför trappen av vår guide, kan behövas med dessa ojämnt höga trappsteg.

Bambubron som vi ska över ser nygjord ut men fundamentet verkar vara riktigt gammalt.

Vi stannar här uppe och följer inte efter ner i den torra flodbädden, fast helt torr är den inte. Det sipprar fram lite vatten här och där och jag antar att det är ganska halt där nere.

Damen vinkar glatt till oss.

Bakom de torra palmbladen hörs det hammarslag och där bakom sitter stenhuggaren och hugger loss stenblock.

Dags att lasta på nya tyngder på huvudet.

...och påbörja vandringen upp till byn.

Trappan där vi fick lite hjälp av en stödjande hand forcerar hon som ingenting, svårt att tro att hon är 65 år.

Vi tar en liten sväng ner till byn för att titta på det nya templet som invigs i dag. Vi är inte ensamma om att skynda dit.

Alla är inte lika välkomna, den hungriga hägern schasas bort.

 Den burrar dock bara upp sig lite.

och försvinner in under bordet. Den har det nog inte så lätt för jag såg att den har bara en och en halv vinge.

Templet verkar inte vara helt färdigt ännu för det pågår en hel del aktiviteter där inne. Ser ni tempelhunden?

Han ser ut att vara på sin vakt.

Här kommer ingen förbi!

Kan det vara offergåvorna framför templet som han vaktar. Det var i alla fall dem som hägern ville åt.

Hunden på andra sidan ingången är inte lika alert, han verkar mest trött.

Jag har mitt 28-300 mm på kameran och det ser väl lite stort ut så vår guide skrattar lite och undrar om jag jagar lejon, innan han klättrar upp på taket för att hämta ner lite vatten till oss som är törstiga efter den lilla vandringen.

Det är måndagmorgon.

Det är förstås inte måndagmorgon i dag men den dagen i Bali då vi bestämde oss för att göra en utflykt var det måndagmorgon och det var faktiskt intressant att se hur trafiken flöt fram då. Fast egentligen så flöt den inte så värst mycket, i alla fall inte i staden Denpasar som vi var tvungna att ta oss igenom för att komma ut på landet. Man kan säga att det var ganska trångt på gatorna.

En del bilar trängdes där men mest var det motorcyklar och det gick väl an då de höll sig på sin sida av gatan, men oftast svällde kön in till stan ut sig och fyllde upp alla sidor av gatan.

Då blir det lite svårt att komma fram med bil.

Vår chaufför fick snirkla sig fram mellan alla motorcyklarna.

Barnen som ska till skolan kommer också med motorcykel, för det finns ingen skolbuss och de reguljära bussarna går lite som de vill.

Har man bråttom och får soppatorsk, så kan man snabbt fylla på i tanken vid alla de små gatustånd som säljer bensin på flaska. Såg något liknande i Kambodja men då var det bensin importerad från Vietnamn och den var lite billigare än på bensinstationerna. Här var det dyrare om man hade bråttom och ville tanka snabbt, bensinstationerna låg lite glesare och på alla som vi åkte förbi var det långa köer.  Fast balineserna var lite sura över skattehöjningen på bensin, som varit nyligen, och gjort bensinen så dyyyyr. Nu  kostade den hela 3.60 skr.

Någon överdrift kanske av den här motorcykelföraren för inte flög trafiken fram precis.

Det tog lite tid men vi kom ut på landsbygden och fick även se lite annat än stränder och trafik, men till det vi tittade på där återkommer jag till senare.

Men när vi kom ut på landsbygden så var det inte lika trångt och inte lika mycket trafik även om vägarna var smala där. Men de underhölls ordentligt. Åtta personer och en chaufför för att fylla i lite asfalt.

Kul transporter kunde man se här.

Det gäller att hålla tungan rätt i munnen med den här lasten.

När vår utflyktsdag är slut och vi återvänder så har de som var på väg in till stan jobbat klart och är nu på väg tillbaka hem.

Undrar vad de varnar för här, kan det vara övergångsställe för Yeti?

På kvällen sitter det lite olika försäljare utefter vägarna, såg en som sålde hundvalpar och de här hade fåglar till salu.

Sopsortering på gång.

En polis försökt få lite ordning och fart på trafiken.

Hans viftande och flitigt använda visselpipa hjälpte inte så mycket. Det var lika trångt ändå.

Alla bilder i det här inlägget är tagna från vår bil under färd och många av dem genom bilrutan.

Nästan som att sitta vid Råstasjön.

Att äta frukost på Bali är nästan som att sitta vid Råstasjön, fast lite varmare förstås. Vi slår oss ner med vår mat och det första som dyker upp är två duvor.

Lite i smyg föser jag ner några smulor på golvet till dem. Fast jag hade inte behövt göra det i smyg för personalen matade också fåglarna och ibland fick vi gammalt bröd att mata dem med.

Nästa som dyker upp är en lite blygare fågel, den sitter uppe vid takbjälkarna och spanar. Liknar lite vår nötväcka med sitt svarta över ögonen men den här är större.

Den är lite försiktigare av sig och gör bara en störtdykning efter smulorna och iväg, så för att få en bild på hela fågeln får jag ta den borta i buskaget. Är det någon som vet vad det är för sort så berätta det gärna.

Nu har även ankorna vaknat och kommer kvackandes i en lång rad och vill ha mat.

Det är bara jag och maken som har kommit till frukostmatsalen än så länge, så vi blir flitigt uppvaktade av de söta ankorna.

Det var inte bara fåglarna som tiggde godsaker här, även fiskarna var duktiga på att tigga.

Fick de något så kom det genast ett helt gäng som ville ha.

De fullkomligt simmade ovanpå varandra. Vi fick veta att en av dessa fiskar var 20 år gammal.

Men sedan får vi finbesök och känslan av Råstasjön blir mer påtaglig, för även om den här hägern är en aning mindre än de i Solna så påminner den om gråhägrarna där.

Personalen kallade den för Black Crown Heron, så om det stämmer ska det vara en natthäger.

Det kommer fler till frukost och det är inte bara människor som är hungriga, även fågellivet utökas.

De här fåglarna fick vi sedan sällskap och mycket nöje av under vår vecka och jag återkommer till dem senare när jag hunnit gå igenom fler bilder.