I lördags åkte vi till Falun.

Tar en liten paus från Singaporebilderna och tar lite nutid. Som sagt så skulle vi på en liten tur upp till Falun, det var dags för besök hos svärmor på äldreboendet i Hedesunda och den här gången tog vi en rejäl omväg med övernattning på vägen dit.

Men de stora vägarna där man bara blåser förbi allt, kändes som ett dåligt alternativ. Vi tog lite extra omvägar och blev riktigt trevligt belönade också. På ett ställe trodde vi att det var en påkörd räv som låg mitt på vägbanan men det var bara en räv som valt en ganska ovanlig sovplats men den reste sig och försvann in i buskarna innan vi var på skottavstånd med kameran.

Lite längre bort så fick vi syn på en annan räv som var ute på sorkjakt på en äng. Den var så snäll att stanna kvar en liten stund och posera för en bild också.

Det tackade jag lite extra mycket för. Jag har sett rävar vid flera tillfällen och vi har även en räv som kommer och besöker vår tomt, men inte har jag lyckats fotografera den eller någon annan någon endaste gång. Inte ens en suddig bild har jag fått.

Den här räven stod en liten stund och iakttog oss, bilen är ett bra gömsle. Sedan tyckte den att det räckte och gav sig av i språng.

Förstorar man så blir det bättre, men det vet väl alla numera.

Full fart, så att den hängde i luften ibland.

Men den tyckte nog inte att vi var så farliga ändå för i skogsbrynet stannade den upp och kollade läget.

Det var ett fint möte på väg till Dalarnas residensstad. Där i Falun  blev jag lite fundersam över ett annat möte. Är det här en falubo?

I Falun var det höst.

Jag var glad att jag tagit vinterjackan med mig.

Eftersom jag är mormor så var det kul att hitta min egna gata här i Falun.

En promenad utefter Singapore River.

Kvarteren nere vid Floden i Singapore har numera blivit inneställen berättar en taxichaufför, dessa chaufförer är bra informationskällor om man vill veta vad som är på gång i staden och de berättar gärna. Vi tar oss ner till de äldre kvarteren och på en av bakgatorna ser vi var all kyla kommer ifrån.

Luftkonditioneringsaggregaten fullkomligen klär in väggarna.Skåpen som står på bakgatan är tydligen en form av förvaringsutrymme för de som arbetar här. De har sina prylar där och byter om ute på gatan till arbetskläder.

En klassisk PUB påminner om den brittiska kolonialtiden.

Vi är nu nere i de kvarter där många restauranger och serveringar ligger och som enligt vår chaufför är fullsatta på kvällstid men nu har de inte öppnat ännu. Vi är ofta ute ganska tidigt på morgnarna för som en av de taxichaufförer som vi åkte med sa: Det är skönast på morgonen för då är det bara 30 grader.

Vi tar en promenad åt andra hållet och spar serveringarna tills det är dags för lunch. Nu är vi på mark som fanns även för några år sedan och de som varit hit då kan med all säkerhet känna igen sig.

Det finns mycket konst ute i det offentliga rummet här i Singapore och här träffar jag på en fågel av Botero. Jag gillar hans lite bulliga figurer.

Fullerton Hotel och Singapores äldsta bro Cavenagh bridge ser vi där borta.

Över den bron får man nöja sig med att gå numera.

In på hotellet kan man ta en sväng och titta på den lite gammeldags prakten och även passa på att svalka sig lite.

På en hel del olika platser finns det statyer som låter oss bli påminda om hur det var på den tiden då Singapore var på väg att bli just Singapore.

Man får lite glimtar av vardagslivet då.

Och när man går runt så känns det lite som små gluggar har öppnat sig i tiden och man kan kika tillbaka och få en glimt av hur det var. Plötsligt är det en grupp barn som sliter av sig kläderna och hoppar ner i floden.

På ett annat ställe köpslås det i en trappa...

...och nedanför görs en affär upp.

Medan livet i nutid går vidare med sina sysslor.

Framför Victoria Teater & Consert Hall står Sir Thomas Stamford Raffles staty.

Han var tydligen en stilig karl.

Inte så långt därifrån finns han även som en vit staty, det var ungefär här som han klev i land den 28 januari 1819 och började förändra Singapore från att ha varit en liten fiskeby till stor hamnstad.

Men nu har vi traskat omkring ett bra tag och min trassliga fot känner att den vill vila och lite svalka skulle också vara skönt också. Varför inte ta en flodtur.
Sådana här kiosker som säljer  biljetter till flodtaxi och flodkryssningar finns det utefter floden, man köper en biljett och så ropar de på en båt som är i närheten och vinkar in den till sin lilla brygga. Där kliver man på och slipper gå bort till startpunkten och blir sedan avsläppt där man klev på efter avslutad runda.

Vi kliver ombord men det återkommer jag till senare.

Dragonfly and Kingfisher Lakes

Många vägar finns det att välja på när vi kommer ner på marken igen efter besöket uppe i de gigantiska träden, vid en av dessa vägar ser jag en jättebäbis. Det ser ut som om den svävar i luften.

Jag måste bara gå närmare och se vad det är. Stor var den verkligen och nog blev jag lurad, fast trots att jag ser hur det fungerar så ser det ändå ut som om den svävar i luften.

Vad vore en park utan alla dessa vackra blommor.

En kaxig liten fågel träffar jag på. Den stirrar på mig som om jag tänker ta bytet från den.

Den ser lite misstänksamt på frukten som ligger där.

När jag försäkrar den om att jag ska inte anfalla eller försöka sno bytet, bara fotografera, då går den till attack. Behöver både näbben och foten för att få med sig bytet.

-Så där ja, nu drar jag!

Det gör vi också och lyckas leta oss ner till sjön. Marina Bay hotel Speglar sig i vattnet men jag är för nära för att få med allt på en bild. Det får bli två.

Fina promenadstråk är byggda utefter sjön, som sträcker sig nästan runt hela området. Här har vi kommit fram till de silverglänsande trollsländorna som jag såg uppifrån superträden.

Skyltar uppmanar oss att spana efter trollsländor i vassen och bland växterna, men hur jag än spanar så hittar jag ingen trollslända.

Men något flyger där i vasskanten ändå. Vet inte vad det är för djur men det ser ut som en jättestor humla som inte har några ränder. Den var 4-5cm lång.

Solen gassar här nere vid vattnet och svetten lackar, så vi beslutar oss för att avvika från sjön och försöka hitta lite skugga och svalka.

En sådan där soffa skulle jag vilja ha hemma på tomten.

Vi åker tillbaka till hotellet men jag lovar att återkomma en kväll för det här vill jag se i kvällsbelysning och även ljusshowen.

Gardens by the Bay - Supertree Grove.

Så var det dags att gå ut i värmen igen. Kändes lite lustigt att komma ut från ett växthus och att det var varmare ute och inte tvärtom så som det brukar vara hemma. Kameralinsen immade igen, fast nu började jag vänja mig vid det och hade alltid en putsduk med. Vi tar en promenad i trädgården ute för nu vill jag uppleva de gigantiska träden som står lite runt omkring i området. Här ute är det gratis att gå.

De här superträden är mellan 25 och 50 meter höga.

Man känner sig ganska liten här på marken då man kikar upp mot trädens topp och det lite paraplyliknande skärmtaket som man kan få skugga inunder.

Antar att om några år då växterna vuxit till sig så är de spretiga taken fyllda av växtlighet.

I det högsta trädet kan man åka upp med hissen, det kostar 5 s$ (ungefär 30 Skr).

Det är klart jag vill dit upp och gå en promenad på gångbron uppe bland trädtopparna.

Vi åker upp.

Det är mycket man inte får göra här uppe. Jag är tacksam för att ingen får hoppa, det gungar lite ändå utan att någon hoppar.

Fin utsikt över parken här uppifrån.

Man ser att området verkligen är stort.

Kul att få vara i höjd med fåglarna.

Om man vill få en rundtur i parken med den lilla bussen som syns där nere så går det också bra.

klart man måste föreviga besöket uppe på gångbron också.

Promenaden uppe över trädtopparna tar slut och jag har siktat något glänsande borta vid Dragonfly and Kingfisher Lakes. Ser ut som trollsländor med små älvor på ryggen. Vi åker ner för att letar reda på sjön.

Gardens by the Bay - Cloud Forest eller Den vertikala trädgården.

De två kupolerna i Gardens by the Bay ligger så man kan gå över till nästa kupol utan att behöva gå ut i värmen. Bra för då slipper jag få imma på kameralinsen som det alltid blir då man kommer utomhus här.

Nu ska vi gå till  Cloud Forest eller Den vertikala trädgården som den också kallas. Det första man möts av vid ingången är ett högt vattenfall.

Ser att det är populärt att bli fotad framför det och den som vågar sig närmast vattenstänket får mest uppskattning och skratt.

Jag gör en stor lov runt för att slippa vattenstänk på linsen. När man kommer in så förstår man varför den har smeknamnet Den vertikala trädgården, den är verkligen byggd på höjden.

Vi börjar leta oss runt för att se hur man kommer upp till gångarna som ser ut att vara uppe vid taket. På vägen hittar vi en fin liten modelljärnväg...

...en mjuk bil som är lastad med orkidéer.

 Vi passerar små söta trädgårdar på vår väg uppåt.

Så får vi en liten föraning om hur det här stället är uppbyggt, en gång leder oss ut bredvid blomster-och växtväggen. innan vi kommer till hissen som för oss allra högst upp.

Lite hissnande att kika ner här uppifrån. Människorna ser så små ut.

 Härliga gångar att springa på tycker barnen och så kittlar det härligt i magen då man kikar ner.

Här är vi verkligen uppe bland molnen.

Nästan lite svindlande höjder här inne och jag känner mig som ett barn på nytt. Vilken känsla att gå omkring här uppe och titta på alla växter på väggen, kika ner på det inunder och även på det utanför. Svårbeskrivlig känsla.

Dessutom att få ströva runt uppe bland molnen är häftigt. För moln har de också åstadkommit.

Jag har läst om den har platsen men kunde nog inte föreställa mig hur det skulle kännas att gå här.

Röd Krisitkorsblomma har jag aldrig sett förut.

Vi strosar vidare på vår väg genom alla blommor.

Kan det här vara en blivande blomsterfotograf med sin allra första kamera.

Kikar upp på det mäktiga blomsterberget...

...innan vi försvinner in bakom all grönska och kan kika ut bakom ett vattenfall. Inte samma vattenfall som när vi kom in utan nu är vi i Det försvunna landet.

Där finns det ett berg av orkidéer, förutom allt annat som kanoter, krokodiler och mängder av blommor.

Sedan är det dags att gå ut i värmen igen och uppleva Supertree Grove, som vi redan kikat lite nyfiket på genom fönstret här inifrån.

Är du i Singapore så missa inte det här stället och framför allt inte Cloud Forest, det är verkligen värt ett besök och mina bilder kan bara till en liten bråkdel få med känslan av att gå runt där. Det var häftigt.