Karlskrona - Ett världsarv.

Även om man bor i ett världsarv, som Skärva också är, så måste man även där ta hand om sin tvätt.

Vi är nu alltså i Karlskrona som är som ett kärt barn med många namn. Vad sägs om världsarvsstaden, örlogsstaden, residensstaden och Sveriges roligaste stad, det är en del namn på Karlskrona som jag hittade på den lilla tid jag var där. Kanske finns det fler.

Vi gör i alla fall som många andra, traskar in i Trefaldighetskyrkan på Stortorget. Där inne finns det information och bildspel om världsarvstaden.

Vackert tak i den kyrkan.

I en av bänkarna verkar det vara någon som blivit bortglömd här för mycket länge sedan. Lite tanig och huvudlös är figuren. Det lite mörkt där inne och jag var inte så stadig på hand med min lilla kamera.

Mitt på Stortorget tornar den pampiga Fredrikskyrkan.

Vi tar en promenad för att kika på staden och är på jakt efter Rosenbom. Honom måste man ju hälsa på när man är i Karlskrona.

I bildspelet inne i kyrkan berättade de om små, små trähus och jag antar att det här är något av de husen från förr i tiden.

Häftig mur mellan dessa hus.

Det var inte bara vi som sökte oss till skuggan. Skugga var hårdvara den här sommaren.

Jag hade hört talas om glassen här i Karlskrona men hade nog inte trott att de skulle vara så här gigantiskt stora.

Det fanns några som vågade slå sig ner i solen också.

Vi hittade herr Rosenbom. Han stod där på sin vanliga plats bredvid Amiralitetskyrkan.

Ödmjukt jag Er ber

Fast rösten är nog matt

Kom lägg en penning ner

Men lyften uppå min hatt

                                                                    ~ * ~

Säll är den som låter sig

                                                                              Wårda om de fattige

Gammal och modern fyr.

Ser en ubåt nere vid hamnen, det är inte U 137.

Vi lämnar Karlskrona för det är inte där vi ska övernatta den är gången, målet för dagen är ett annat och på väg dit så passerar vi en historisk plats, Brömsebro. Här gick gränsen mellan Sverige och Danmark en gång i tiden.

Tänka sig att det var här på den lilla holmen i Landabäcken 1645 som medlarna möttes för att överlämna fredstraktatet.

Minnesstenen är inte så gammal, den restes först 1915.

Stork

När vi har en liten, liten skärva kvar av Skåne så får vi se något som jag förknippar väldigt mycket med just Skåne. Nämligen en fågel som jag aldrig tidigare sett i Sverige. På en åker bredvid vägen står det en stork.

Först kör vi förbi den och jag tror min man skojar då han säger att där stod det en stork. Till saken hör att han är inte så bra på att känna igen fåglar, men stork är han tydligen ganska säker på. Vi hittar en plats att vända på och kör tillbaka och mycket riktigt där står den så ståtligt och poserar. Dessutom så upptäcker jag att det är ju inte en stork utan det är två storkar. De är lite för långt ifrån varandra för att få med på en enda bild.

När vi sitter där och beundrar de stora fåglarna kommer en rovfågel seglandes, den verkar spana efter något byte på samma åker som storkarna har slagit sig ner på. Tyvärr kommer den inte närmare än så här. Gissar på att det är en glada.

Den ena storken verkar ha en skada på benet. Förstora bilden så ser man ringmärkningen på ett ben och en konstig vit klump på det andra benet.

På kvällen sen ser vi på TV att det är just den här dagen som de släppt ut storkungarna i storkprojektet vid Hemmestorps Mölla, hade varit över 500 personer där för att titta. Tror inte att de här två var någon av de nyutsläppta.

Men till slut så lämnar vi Skåne helt och hållet och kommer in i Blekinge. Där stannar vi till litegrann i Sölvesborg.

Kul konstverk där man kan snurra på stenarna och få fram lite olika meningar. Nästan lite som kylskåpspoesi.

Är inte det här Skånes färger som de flaggar med i Sölvesborg.

Godispåse till kvällen, bara att välja.

Mörrumsån hade jag hört talats om med sitt laxfiske men aldrig varit till. Nu har jag varit där.

Laxflickan en skulptur av Jonas Glock.

Vi åker vidare mot nya mål.

Tack för den här gången Skåne.

Så var det dags att lämna Skåne och åka lite norrut. Men inte så långt från Brösarp, där vi bott på gästgiveriet, ligger Glimebodagården, en fyrlängad gård som har anor tillbaka till 1700-talet. Det var nog den vackraste gården jag sett på den här resan.

Här hittade jag en rullebör som Gun-Inger frågade efter. En rejäl och vacker en också.

Innan vi kommer fram till Åhus beundrar vi Vittskövle slott. Det lär vara en av de bäst bevarade  renäsansborgarna i Sverige och är Skånes största borgbyggnad. Släkten Stjernswärd har det som privatbostad och de lär inte behöva trängas med 100 rum till sitt förfogande.

På vår färd norrut kommer vi så till Åhus.

Här tar vi en liten promenad och tittar oss omkring. I det här långa huset har det varit en repslagarbana.

Den här cyklande damen var så hänsynsfull att hon stannade och hoppade av cykeln då hon såg mig och min kamera, snällt för hon kunde ju inte veta att jag bara blev glad om det blev lite folk och mer liv i bilden.

Sankta Maria kyrka

Äggakaka i Sjöbo och en skvaltkvarn.

Är man i Skåne så har jag förstått att äggakaka är ett måste. Vi hittar ett gästis i Sjöbo precis då det är lunchtid. Så vi traskar in men kan inte se att de har äggakaka på lunchmatsedeln och är nästan på väg därifrån, men frågar om de har den rätten. Självklart är svaret, klart de har äggakaka.

Det är ingen rätt de har färdig så vi hinner bli riktigt hungriga innan den dyker upp och tur är det för äggakakan som kommer in skulle nog räcka till de flesta där i matsalen.

Jämför med min portion och även om jag tog lite till sedan så såg det mer ut som om vi provsmakat då vi inte fick ner en bit till. Vi fick erbjudande om att ta med resten i ett paket men på resande fot så fungerade det inte så bra.

Mätta och belåtna av den goda äggakakan for vi vidare och hittade en söt liten skvaltkvarn. Den här finns i Sillaröd och kan ett ortsnamn låta mer skånskt än just Sillaröd.

Skvaltkvarnar har jag träffat på förr även långt uppe i norr men jag har aldrig tidigare fått reda på varför de heter så som de gör. Här fick jag förklaringen. Det är ljudet som uppstår när vattnet som leds i en ränna fram till skovelhjulet och sedan träffar skovlarna som gett kvarnen dess namn.

Här på den gamla bänken har nog många suttit och vilat sina trötta ben.

Det här är en av de få skvaltkvarnar som finns kvar i Skåne. Den var i drift fram till 1922 då gården fick elektricitet.

Tomelilla

Tomelilla är väl ett måste på en skånetripp. Vi hade för avsikt att leta reda på Hasse och Tage museet. Jag hade för mig att det låg vid den gården som de hade sin filmstudio, men den gården var tydligen såld och i privat ägo numera. Tur att turistbyrån finns och att man där kan få vägledning.

På torget i Tomelilla sitter två damer och försöker dryga ut pensionen med ett litet miniloppis, kan nog behövas i dessa tider.

Vi följer vägbeskrivningen och blir stoppade av Pågatåget som susar förbi.

Där bakom tåget hittar vi "världens minsta filmmuseum och världens största Hasse och Tage-museum". Det är verkligen inte stort bara 15 kvadratmeter.

Det är så litet så bara åtta personer åt gången kan besöka det. Biljetterna kan man inte köpa i "billettkiosken" utan får gå in på kafét bredvid. Vem kommer inte ihåg "Billetten gamle man".

En Spuling kan beskådas utanför museet. Så här såg han ut när han blivit kamuflagemålad i filmen Picassos äventyr.

Sedan åkte vi vidare.