Vargaklämman och Forsvik

Mysigt att åka grusväg men när det är så här torrt som det den här sommaren dammar det en hel del.

Strax efter Fagertärn träffar vi på en Vargaklämma.

Förr i tiden fanns det mycket varg i dessa trakter och befolkningen upplevde det som ett stort problem. Vid de så kallade vargskallen jagades vargen in i vargaklämman, där fastnade den antingen i ett fångstnät eller blev kvar där inne för gott. Det är sprickor och stenblock som har bildat dessa gångar i berget och den samanlagt längsta gången lär vara nästan 20 meter. Jag litade på att det var riktigt och vågade mig inte in för att kolla även om det hade varit lite lockande med tanke på att där inne kan det ligga kvar snö och is långt in i augusti.

Skogen växer tät runt omkring. En hel del blommor finns det också.

I den här kompakta sommarvärmen är nätt och jämt att grässtråna orkar vaja mer en ytterst lite.

Vi fortsätter färden och hamnar i Forsvik. Här träffar vi på en av slussarna i Göta kanal. Det är ganska kul att titta på när det slussas.

Varierande klädstil, jag tror att en av de på bilden svettades en aning.

Det är inte så lätt att slussa när det står så många och tittar på, Hugin hade inga problem men motorbåten längst fram såg nog inte så vacker ut då den gick därifrån. Dessutom såg jag att den hade varit och buffat mot något även på andra sidan.

Som ett glänsande öga.

Vi fortsätter bilfärden utefter Vättern och efter att ha tagit en sväng in till Aspa herrgård och sett att det är stängt för reparation gör vi en avstickare bort från Vättern. Eftersom vi är så nära så lockar ett besök vid sjön med de missbildade näckrosorna. I välkomstbeskrivningen står det att sjön ligger som ett glänsande öga mitt i den gamla skogen.

Vi traskar iväg efter stigen, som numera ser  ut som en väg, den som går runt hela sjön. Första gången jag var hit var det inte många besökare och det var mer en stig som vi gick på, men det är kul att se att den gamla skylten finns kvar. Hoppas att de ändrat på bötesbeloppet för en hundring lär väl inte skrämma de som vill ha lite röda näckrosor härifrån. Som de flesta förstått är det Fagertärn vi har kommit till.

Så här i början ser vi inte många näckrosor och inga röda men skräddarna visar sin skicklighet med att gå på vattnet och skapar fina mönster.

Även sjögräset blidar fina mönster.

När vi gått ett tag så börjar det komma lite näckrosor men de är bara vita.

Så vi traskar vidare för jag kommer ihåg att då jag var här för många år sedan gick vi runt hela sjön och det tog ett bra tag innan de röda började komma. Den fina gamla skogen växer runt omkring och skuggar vår promenad fint.

Vi behöver inte känna oss besvikna för att vi valde grusvägen som leder hit till sjön men som var en liten omväg, och vi behöver inte gå så långt innan vi får syn på de första röda näckrosorna. Som jag skrev i början om de missbildade näckrosorna så var det ingen elakhet, det är helt enkelt så att dessa näckrosor i olika nyanser från ljust rosa till mörkröda är en mutation av vita näckrosor. Alltså en slumpartad förändring av arvsanlagen. De finns på fler ställen i Tiveden men troligtvis var det just här i Fagertärn som de första vita blev röda.

Inte bara näckrosorna som är vackra här vid Fagertärn. Det är fina speglingar i det blanka vattnet och en vacker gammal skog.

Utefter Vättern.

Efter Hjo så hamnade vi i Karlsborg.

På vallen runt  området har man bra utsikt mot Vättern.

Eftersom jag  inte är så hemma på flygplansmodeller men tyckte att den här Douglas var stilig och hade haft en lite ovanlig färd hit så tog jag även en bild på informationen så kan den som är intresserad läsa lite.

Sedan stannade vi till i Olshammar där Verner von Heidenstam är född.

Jag kan tänka mig att han ofta lekte bland de här träden som kallas för "De tolv apostlarna". Från början var lindarna en liten berså men har vuxit sig kämpahög med åren.

Ganska mäktigt att ställa sig inne i trädcirkeln och blicka uppåt.

Stadsfesten i Gävle.

Var en sväng upp till Gävle i helgen och eftersom det var stadsfest där så passade vi på att titta vad det var för något. Mycket folk var det och många bilder blev det.

Vi börjar med att dra oss ner mot centrum för att leta efter festligheterna. Det börjar lite trevande där med några försäljare och folk som vimlar omkring.

Ser att nu ska det äntligen hända något med Dragon gate.

Ska man gå på stadsfest så gäller det att ha rejält på fötterna.

Men så går vi åt andra hållet i stället och där är det full rulle.

Nu blir det vimmel, massor av vimmel.

Hjo men visst!

Visst är det trevligt med sådana här hälsningar längs vägen.

Jag tycker att Hjo är en sådan söt liten stad, med sina vackra hus med balkonger till och med på taken så tycker jag att det känns som att ha kommit till sagans Kamomilla stad. Man väntar sig nästan att spårvagnen där det bjuds på kakor under färden, ska komma inrullandes på torget.

Men i stället för att få se Kasper, Jesper och Jonatan komma traskandes över torget så ser jag att taken på husen är populära tillhåll för måsarna. Kan vara svårt att sova där inunder.

Kan det vara den snälla poliskonstapel Bastian och tant Sofia som går där borta.

Kamomilla stad eller Hjo så har den en vacker kyrka.

Är man förebild för Grönköping så är det naturligt att ha ett eget litet Grönköping. Jag kikar in på gården Grönköping.

Jag tror att det bara är här i Hjo som man kan köpa hjogubbar.

Eller få handla i en Hjosik.

Vi vinkar adjö till Hjo...

...och åker vidare.