Majsmysteriet.

När jag kom ut till sommarstugan härom dagen så tyckte jag att småfåglarna skulle få lite gott att äta. Solrosfröna var slut men i frysen hade jag lite majs. La några högar med majs på altanräcket för dit brukar både småfåglar, ekorren och måsarna hitta och där har jag dessutom  chans  att få lite bilder på dem.

Men den här gången kom det inga fåglar, ingen ekorre dök upp. Ekorren som brukar komma så fort vi kommer dit, inte ens måsarna verkade vilja ha majsen.

Men trots det så försvann majskornen ett... ...efter ett.

Till slut låg där bara ett korn kvar.

Mystiskt tyckte jag och beslöt mig för att spana och försöka lösa mysteriet med den osynliga majstjuven. Jag la upp några nya majskorn och slog mig ned på altanen med en kaffekopp, en bok och beväpnad med kameran. Nu skulle tjuven avslöjas.

Döm om min förvåning när jag ser hur ett majskorn plötsligt liksom får fötter och börjar vandra iväg utefter räcket... och sedan försvinna ner över kanten.

In för att byta objektiv till makrot för här var det inga fåglar eller osynliga spöken som hämtat majskornen. Det måste finnas en förklaring och mycket riktigt det var någon mindre varelser som gillade mina majskorn.

Starka små kryp, som jag egentligen inte tycker om men nu var det intressant att titta på hur de bar sig åt. Först greppade de majskornet med sin lilla käft som mer liknar en gripklo.

Inte undra på att det gör ont när de biter sig fast i huden på mig.

Starka är de också för det var med en rasande fart de drog iväg med majskornen och även klarade av att bära dem nedför altanstolpen.

Myror var ju riktigt trevliga att studera bara jag slipper ha dem på mig.

De baxade och kämpade med majskornen, hoppas de fick uppskattning och tack då de kom till stacken för dit var det lång väg genom mossa och blåbärsris.

Jag var tvungen att testa filmfunktionen på min nya kamera också, tog en stund innan jag hittade var närgränsen låg och att hitta fokus när myran irrade sig över kanten.

Arvika runt och hattprovning.

Det var varmt även i Arvika så för att orka med en promenad var det bäst att dra ut på stan redan efter frukost. Det var inte bara vi som startat tidigt.

Om någon trodde att de i Göteborg var ensamma om att hitta på kluriga ord så tar de fel. Det här var ett helt annat verk än värk som kärringarna i Arvika har.

Badhuset traskade vi förbi.

Här hittade vi trappen men var är dörren. Man kanske behöver vingarna som syns i fönstret ovanför, för att komma in.

Vi promenerar igenom en lummig och rikligt blommande villaidyll.

Kommer sedan ner till Stadsparken även den en lummig oas och med en pergola.

Vildvinet täcker taket i de mysiga gångarna,  de två gångarna här är hela 82 meter.

Lite här och där har det placerats ut hängmattor och solstolar. Jag trodde först att det var några campare som slagit sig ner i parken men det var bara två turister som testade komforten i hängmattorna.

Lite tvätt på tork.

Sommarjobb.

Vi hittade även Riksträdet som är en ornäsbjörk.

Ornäsbjörken utnämndes 1985 till Sveriges riksträd. Det första trädet planterades 1985 vid Stockholms stadshus och alla Sveriges kommuner har sedan blivit ombedda att plantera en sådan björk på en central plats. Alla äkta ornäsbjörkar ska härstamma från en björk som man upptäckte i Ornäs men som föll för en storm 1887. Som tur var hade man tagit förökningsmaterial från det trädet innan dess.

Nu har vi traskat runt ett bra tag och då blir man trött i fötterna, vi hittar en bänk i skuggan och slår oss ner för lite vila.

Måste testa telet som jag fick med min nya kamera, det är ett 55-210 mm. Först en bild på nära håll. 55 mm.

Lite längre bort.

och så lite mer längre bort, på andra sidan ån. 210 mm

Vi drar oss tillbaka in mot staden igen och ser att Elis i Tasere har fått sälskap på sin cykeltur i dag.

Nu börjar det bli för varmt att gå omkring på stekheta trottoarer och när barnarnet Tilda kommer och gör oss sällskap tar vi en shopingrunda, det är bra mycket svalare inne i butikerna.

Hattprovning!

Det blev ingen hatt utan en keps.

En spegel och vad mer kan en liten tös begära när mamma är upptagen med att handla kläder.

Sedan tog vi en fika.

Sedan åkte vi hem...

rån inne på gården.

Fortsätter att traska runt och upptäcka lite mer av Arvika.

Gökur har jag hört talats om men i Arvika har de ett duvur. Det uret gal inte heltimmar utan  kuttrar varje hel minut. Man bör inte stå under det uret heller.

Man kanske ska tänka på hur man gör avstavningen.

Vi hoppade över att gå på rån inne på gården och tog en sommardrink istället...eller tre.

...och en hamburgare.

 Den var mycket god, godare än vad jag fick den att se ut på bild.

Trefaldighetskyrkan, Arvika

Tog en liten promenad i Arvika och fick syn på en vacker kyrka.

Trefaldighetskyrkan såg mycket spännande ut med sin lite spetsiga form, en nationalromantisk blandstil med många stilar närvarande fick vi information om att det var.

Får man ta hunden med sig in i...

Inne i kyrkan kunde man trycka på en liten knapp och en inspelad guidning startade, där fick vi bland annat veta att det vid konstruktionen av kyrkan ställdes kravet att materialet skulle hämtas lokalt. Teglet till kyrkan brändes i trakten, gnejsen i stengrunden är bruten i Dottevik. Från Glava hämtades skiffret till taket och att  altaruppsatsen är en blandning av barock och fornnordisk stil.

Taket i den kyrkan får man inte glömma bort och titta på, har nog aldrig sett något liknande i någon kyrka. Speciellt och vackert.

Gavlarna på bänkradena hade vackra sniderier.

Ljus i Guds hus men lampor i träkyrkor.

Dopfunten är av täljsten men ovandelen av silver.

Vad skulle jag till Arvika och göra!

Det var hit vi kom...Alltså det var till Arvika vi åkte.

Den tjusiga gubben framifrån uppiffad med en söt tjej.

Men vad skulle vi göra här, jo vi tar och åker och tittar på ett hus som är under uppbyggnad. Ett mycket fint hus vid kanten av Glafsfjorden.

Det kommer att bli ett tjusigt hus. Till salu är det också när det är klart, om någon är intresserad.

Vi går in från den yttre verandan till den inbyggda verandan och får en rundvandring och visning av byggmästaren själv.

...och här förstår du, ska jag sätta upp...

Så här ska de handgjorda skåpluckorna sitta.

När vi tittat klart så åker vi till Koppom och Järnskogs Hembygdsgård för där finns ett Beredskapsmuseum

Vi får en pasesersedel och kan gå in och titta.

Men det gäller att ta sig förbi den stränga vakten först.

Koktrossen står uppställd utanför huset.

Tilda undrar vad det där är för stort och konstigt tält.

När man ser kartan från beredskapstiden så förstår man att det var ganska oroligt att bo i dessa trakter. Tyskarna var inte långt borta.

Inne i museet är det uppbyggt som ett typiskt hem såg ut på den tiden, många av sakerna känner jag igen från min barndom. Kommer även ihåg separatorn som jag storögt beskådade hemma hos en gammal tant som barn, fascinerades över hur mjölken och grädden kunde komma ut på två olika ställen. Det var långt före mjölktetrornas tid det.

Skopan på väggen som alla drack vatten ur och den lustiga disktvagan av rot även emaljsakerna i gult med grön kant känns väldigt bekant.

En sådan här tidningshållare hade vi hemma hos oss också. Majblommorna ska nog föreställa vara från 1942 men de var inte så plastiga då utan i papp. Kollade på blommorna i min samling och det här är nog blommor från 1957.

Kontoret i huset var välfyllt med tidstypiska saker och man fick titta nära på allt.

En militärförläggning finns uppbyggd inne i huset och för den intresserade finns det massor av tidningsklipp, bilder och föremål att studera.

Ett intressant museum för alla åldrar, mitt elvaåriga barnbarn tyckte också att det fanns mycket sevärt där inne. Nu var det kanske inte de stoppade strumporna, som hängde på tork över vedspisen, som drog till sig hennes största intresse men en hel del annat.

Inne i gamla järnvägstationen var det konstutställning.

På söndagar under sommaren kan man få smaka på något lite annorlunda men gott, nämligen nävgröt med stekfläsk. Vem som helst kan nog förstå att det var populärt bara genom att titta på matkön. Den fick inte plats i en bild och ändå så hade den minskat något under tiden vi var inne på museet.

Mums vad gott det var.

På väg tillbaka till Arvika hälsade vi på två katter, en stor...

...och en pytteliten kattunge.

Sedan for vi tillbaka till Arvika.