Följ orange vägvisning.

Okej vi är lydiga och gör som de säger.

Vi gör vårt bästa för att hitta dessa orange vägvisare, den första vi träffar på säger inte så mycket.

Ser nästa uppe på en balkong. Lite för högt dit upp, så vi fortsätter och inser att vi är på rätt väg.

Nästa är desto större men jag får en känsla av att den pekar åt fel håll.

Vi tar vägen genom tunneln istället, den visar också orange väg.

Det var det också för där får jag veta att det finns någon som gillar mig som jag är. Skönt att veta.

Vi har tydligen följt rätt väg för nu kommer vi fram till det äldre Jönköping. Vi har hamnat på Hovrättstorget. Från början kallades det bara för Torget, men med tiden kom det troligtvis fler torg eftersom det här torget blev Stora torget. Först på 1800-talet fick det namnet Hovrättstorget, inte så konstigt eftersom hovrätten och rådhuset låg här.

På 1940-talet var torget en grönskande park men någon beslutade att det skulle stensättas igen och ett brunnskar sattes upp.

Det karet är ett konstverk av Sven Lundkvist och skildrar det medeltida rättsväsendet.

En tydlig orange vägvisare har vi även här vid torget.

Svalka sig med en glass gick inte, inte heller dagen därpå. Det var lika stängt då.

Vi fortsätter vår väg efter markeringarna och lockas nästan in på gymmet. Men lite väl svettigt i värmen.

Men en glass lockar mer, tyvärr stängt även här.

 Går man efter dessa skyltar och orange markeringar kan man behöva ett par lämpliga skor.

Eller hatt.

Hur som helst vi hoppar vidare mot nya mål.

och kommer till lite äldre och trevliga kvarter.

Där ligger det en hel del mysiga butiker men eftersom vi är tidigt ute får vi nöja oss med att fönstershoppa. De fönstren håller dessutom färgen.

Vi träffar på ett lite mindre hus men även det har en liten fingervisning i sin färgsättning, så vi är nog på rätt väg.

Någon känner sig laddad. Rätt färg så vi fortsätter.

Högt uppe på en balkong får vi ett nytt budskap.

Det är bara att traska vidare och se var den här promenaden kommer att ända. Lite lockande att ta en dusch utanför hotellet.

Där får vi ett nytt budskap, och det är ju klart man kan inte vara älskad av alla.

Men tar man en sådan här morgonpromenad så tar det rejält med energi och man kan se i spegeln att det tär på figuren. Trevlig spegel det där.

Vi har kommit till slutet på promenaden och där står en inbjudande stol i rätt färg. Här kan vi pusta ut.

och så kom vi till slut till finalen.

Kajan tycker att det blev långt med många bilder, men det var en lång promenad och vi var ju tvungna att komma tillbaka till startpunkten igen, för att åka iväg och få se lite av Jönköpings omgivning.

Måste se hur det ser ut i Jönköping.

Hur ska man få veta hur en stad ser ut om man inte tar en promenad och kollar läget. Så sagt och gjort första morgonen innan det hunnit bli alltför varmt drog vi ut på stan. Bland det första vi såg var det här pampiga huset som på håll såg ut som en kyrka Men vid en närmare titt så liknade huset mer en gammal brandstation. Vet inte om det är riktigt, men på fotosidan finns det oanade kunskaper så jag får kanske veta vad det är för ett hus.

Vi traskar vidare och morgonljuset bjuder på fina linjer .

Linjerna leder oss upp på Munksjöbron.

Håller man den här farten är det cykelbanan som gäller. Svettigt såg det ut!

Jönköpings tingsrätt har ett fint hus.

Vi går över bron och kommer till Kulturhuset Spira.

På kullen bredvid kulturhuset ser det ut som om alla gamla trattgramofoner har sammanträde.

Lyssnar efter budskap från underjorden.

Vi går vidare.

Hittar ett konstnärligt hus. Där inne är Jönköpings läns museum.hoppas ni kan vänta medan vi kikar in där. Vi ses senare.

Varmt i Jönköping

Jönköping var inget undantag när det gällde värmebölja, asfalten nästan kokade och termometern nådde rekordtal.

Vi checkade in på vårt hotell och hittade en trevlig knapp i hissen.

Det måste testas, så vi tryckte på knappen och gav oss iväg för att hitta det utlovade glaset. Det var ganska lugnt på stan, såg inte så många när vi passerade igenom den vackra parken med Länsresidentet.

Där såg vi att det var fler som var törstiga och som redan hade hittat sitt vattenhål.

Ståkäka lät lite jobbigt, men kul namn. De verkade inte ha så mycket som släckte törsten heller.

Dessutom var det semesterstängt, de var inte ensamma om att stänga igen när det var turistsäsong. Dessa stängtskyltar fanns under hela vår resa.

Men ett glas hägrade och vi tog och följde folkströmmen för att hitta dit där alla var.

Någon hade till och med försökt paddla sig dit men tydligen tröttnat.

Vi börjar nu hitta det rätta området för att få lite sommarsvalka men se upp för tåget, man måste passera över järnvägsspåren och här kommer Krösatåget Kristina Nilsson dundrande.

Det går bra att åka båt hit också.

Vi traskar ut på piren bland serveringar och palmer.

För att kunna se Vättern ordentligt kan man klättra upp på långbänken.

Eller för att få bästa utsikt, bestiga muren.

Men hur var det nu, vi var törstiga och att titta på Vätterns vågskvalp släcker inte törsten även om det kommer sköna vindpustar här.

Men ingen fara vi fick vår belöning och hittade det där glaset som vi förtjänade.

Riksettan mot Jönköping

På sommarresan i år hade vi beslutat oss för att åka söderut i Sverige. Efter att ha packat in det nödvändigaste i bilen och tankat så lämnade vi ett varmt Bromma. Skönt att slippa omläggningarna för T-banans renovering och ett dammigt Stockholm. Det är rörigt på Drottningholmsvägen nu.

Efter att ha lämnat Essingeleden och även Södertälje bakom oss så letade vi oss ner till gamla Riksväg ett.

Den var uppmärkt med skyltar som sa att vi var på Utflyktsvägen, men en och annan R1 hittade vi ibland. Fast Utflyktsvägen, det passade ju bra för vår utflykt.

Det första stoppet blev vid Tullgarns slott. Eftersom vi startat tidigt så var det inte öppet men titta utvändigt går också bra.

Vackert stuprör.

Inne i Drottning Victorias hovstall  kan man fika det var fint inrett med sittplatser i de gamla hästboxarna och i år fanns där en del fina bilder på örnar också. Tyvärr kommer jag inte ihåg vem fotografen var.

Kul detalj.

Det var turligt nog inte parkeringsförbud vid slottet men kul att se att några gamla skyltar lever kvar.

Vi upptäcker också vad omdragningen av den gamla riksvägen fört med sig. Ställen dör ut när ingen längre har vägen där förbi. Som här i Tuna där Motellet stod tomt och övergivet.

Fast Kalle i backen verkar klara sig. Nedanför den backen var det förr i tiden ett populärt ställe för polisen att stå med fartkontroller.

Eftersom vi har ett barnbarn som heter Tilda var det bara tvunget att stanna och kolla in Tildas glada ägg.

Ett par pampiga grindstolpar på vägen skvallrade om att här fanns det någon stor egendom och vi svängde in och tittade på ytterligare ett slott, nämligen Löfstad slott.

I den här värmen så behövdes det många små pauser och vid Motala ström kändes det svalkande att kliva ur bilen en stund.

Fikatid närmade sig och det blev en paus i Linköping, vad kan väl passa bättre än att ta en promenad i Gamla Linköping och festa på östgötakringlan på Dahlbergs café.

Jag tror inte det var kaffe i hans flaska.

Efter Linköping avviker vi lite från Riksettan och träffar på Heliga Birgitta. Hon har fått en högt uppsatt placering.

Kan du din Åsa-Nisse så vet du varför det här namnet låter bekant.

Sedan har vi inte så långt kvar till dagens resmål som är Jönköping, men det är en annan historia som vi kan återkomma till.

Ronja på besök.

Ibland får man finfrämmat på landet, Ronja kom på besök och ville övernatta. Grenarna som låg i en hög på marken sa hon med bestämd ton att de var där för hennes skull. Genast valde hon ut favoritpinnen. Så stor som möjligt, då är den bäst.

Det förstår du väl att man inte kan stå still med en sådan fin pinne. Ta en bild ändå du om du vill, tyckte Ronja.

Man blir ganska trött av att jobba med skogsarbete. Tungan lång som en slips.

Titta vad jag fick!

Mmm vad gott det var.

En  lång, lång stund låg hon där och gnagde och njöt.

Sedan blev hon väldigt törstig.

Jaktlabbe? Jag nej då jag bara jagar lite ändå!

När man busat runt i värmen är det skönt att vila på svala stenar.

Blandade bilder från min iPad och Sony AX 5000.