Du ska få min gamla cykel...

Nu vet jag vad som händer med alla gamla cyklar.

De konverterar till staket.

Solsken i Helsingfors.

När vi åkte på sightseeingrundan så berättade guiden ,att då det är varmt och solsken i Helsingfors då går helsingforsborna ut till parkerna och njuter av solen. Det gäller att ta vara på de dagar som det är sommar, och vi fick verkligen se att det stämde. Det var nästan svårt att hitta en ledig gräsplätt i en del parker.

Dricker man sedan lite för många öl så kan det  bli så att det tränger på lite väl mycket.

Men det var inte bara i parkerna de slog sig ner, uteserveringarna var fulla också. Kul att de vänt alla stolarna så alla sitter med utsikt över trafiken på Esplanden.

Ett gamalt och anrikt café är Strindbergs.

Det var inte bara soldyrkarna och de fikasugna som lockats ut. I minst sagt varje gathörn, runt om i hela staden, var det loppis.

En spårvagnsfärd med förhinder och missa inte Salve.

Det finns ett problem då man åker spårvagn, en spårvagn kan inte väja för hinder på sin väg. Vår spårvagn stannade plötsligt på ett ställe där det varken var rödljus eller hållplats. Varför?

Jo det stod en bil tvärs över spåret. Många gick av för att se vad som var på gång och varför någon valt att parkera på ett så dåligt sätt.

Måste säga att den finska polisen var handlingskraftiga, på bara några få minuter var de på plats och började undersöka hur de skulle få bort bilen.

Nu var det inte någon som hade valt att parkera där tvärs över spåret, utan det var en förare som inte hade dragit åt handbromsen och bilen hde rullat iväg från andra sidan av gatan och sedan stannat då den nådde trottoarkanten. Tur att den inte fortsatt ända in i huset på den sidan gatan. En lite skamsen och snopen förare kom och flyttade bilen och vi kunde fortsätta spårvangsfärden.

Åker man spårvagn så får man se en hel del, jag såg en lite lustig bil. När jag skulle försöka förklara för min man hur den såg ut så blev det så här: "En bil som såg ut som en kombination av traktor, beach buggy och oljefat." Så här såg den ut.

Det är inte bara ute vid Arabiastranden det byggs och skapas annorlunda hus, även ute vid Västra hamnen byggs det en hel del och det här huset hittade jag där.

Där hoppade vi av spårvagnen och tog en promenad till Crusellbron, där finns det också lite hus som inte ser ut som husen som byggdes förr.

En stilig bro.

Man blir hungrig av att traska runt i stora städer och restaurang Salves rykte hade tagit sig ända till Sverige så vi beslöt oss för att gå dit och äta middag. Salve har anor från den tiden då "båtarna var av trä och männen av stål".  Salve startade sin verksamhet med en matkiosk för sjömän år 1897. Man anar historiens vingslag då man kommer in på Salves. Vi styr kosan dit och frågar om det finns något bord ledigt. Tyvärr har vi lite otur det är fullsatt men vi får boka ett bord till nästa kväll. Vi nöjer oss med det och går glada i hågen iväg. Nu kommer vi inte så långt innan krögaren själv kommer småspringades efter oss, när han hinner ifatt förklarar han att gäster vid ett bord för två precis håller på och betala och vi kan få det bordet om vi vill. Det vill vi.

"På Salve får du njuta av läcker finländsk mat som serveras i garanterat mättande portioner. Den berömda strömmingen, är kanske landets bästa." Så står det på Salves meny och eftersom stekt strömming är en av mina favoriter så beställer jag det och som synes är det verkligen "mättande portioner", min mat hade kunnat räcka till fler än en. Jag erbjöds att ta det överblivna med mig men jag avstod.

Under förbudstiden hade Salve lite speciella seder med egen medtagen sprit och även efter att förbudslagen hade upphävts  omhuldades moralen. Man serverade inte sprit till arbetare som dök upp i arbetskläder efter klockan 16. De skulle först gå hem. Det var frun som fick bestämma om det skulle bli något krogbesök. Gästerna nu kom inte i arbetarkläder så det var inget problem med alkoholserveringen som synes. Trots alla glas på deras bord var det god stämning och mycket gemytligt på Salves. Jag försökte räkna glasen men tappade räkningen vid 40...

Olympiastadion och en hälsning från Bob.

Olympiastadion i Helsingfors är Finlands största idrottssarena. Den brukar kallas världens vackraste stadion och den var klar 1938. Det var meningen att de Olympiska sommarspelen skulle anordnas här 1940 men andra världskriget kom emellan och de fick vänta ända till 1952 innan det kunde förverkligas.

Nu när vi var här var det massor av barn och ungdomar som kommit hit. Det var de svenskspråkiga skolorna i Finland som hade idrottstävlingar.

Finlands stolthet, löparen Paavo Nurmi, står staty vid stadion. Han anses ofta som Finlands störste idrottsman genom alla tider. Han tog 9 olympiska medaljer och det hade kanske blivit fler om det inte var för den tidens stränga krav på när man var amatör eller proffs.

I dag så kan jag förstå varför han ser ut att ha så bråttom, vem vill stå bredvid alla dessa "major".

Efter att ha tittat på stadion känns det fint att ta en promenad genom Hesperiaparken. Där möter vi söta små barn i snöflingeskynken och är det inte Bob som varit här före oss.

Här i parken finns en skulptur som ser ut som en orm.

Det var en något lång förklaring till ormen så jag lägger in den här så de som är intresserade kan läsa.

Här har man också fin utsikt över sjön mot nöjesfältet Borgabacken. Ett mycket populärt utflyktsmål med fritt inträde. Såg hur attraktivt det var då vi åkte spårvagn. Vagnen var fullproppad med folk men när vi kom till hållplatsen vid Borgabacken så klev nästan alla av.

Orsaken till att vi tog den här vägen var att jag ville se Finlandiahuset. Det är ett konsert- och kongresshus som Alvar Alto ritat.

Det är täckt med marmorplattor, men dessa plattor tålde uppenbarligen inte den finska vintern och har nu slagit sig. Det var inte meningen att det skulle bli så, men med en amatörs ögon så ser det ganska snyggt ut. Risken är att de ska lossna och börja falla ner, så jag förstår att det var en miss i konstruktionen.

När vi bilade runt i Finland så såg vi mängder av björkskog, här hittar vi en flaggstångsskog.

Promenaden fortsätter och vi kommer till riksdagshuset. Framför det en märklig skulptur,

Jag tycker att fågeln där uppe på skulpturen lever lite farligt.

Vi fortsätter till Centralstationen.

Där är det full rulle. Folk kommer och folk åker.

Finns en del olika tåg att titta på där...och härliga skuggor från taket.

Sibeliusmonumentet.

Ett måste att se i Helsingfors är Sibeliusmonumentet. Det är tydligen inte bara jag som tycker det, flera turistbussar står där redan då vi kommer dit.

Jag har bara sett det på bild tidigare och har alltid trott att det skulle föreställa orgelpipor men det är tydligen fel för de här rören, som mer liknar något som sitter i en orgel, ska symbolisera skog och berg. Det ska också ge ett intryck av att smälta samman med naturen i omgivningen.

Man kan gå in under monumentet och lyssna på ekon och ljud som bildas där inne.

Bredvid på en liten klipphylla finns det också ett porträtthuvud av Sibelius. Det är naturligtvis kö dit för att bli avfotograferad.

Jag fick vänta att bra tag och vara snabb för att få en bild på bara skulpturen. Undrar om det bara är jag som tycker att den där delen till vänster ser ut som en liten gris.