Skokloster en försommardag.

Tog en liten tur till Skokloster i det soliga vädret. Ängarna lyste gula och konkurerade med solen om vem som kunde skina mest.

Jag vet inte vilket som imponerade på mig mest. Det stora slottet som för övrigt var det första privatbyggda i Sverige...

...eller om det var de gula maskrosängarna. Jag tror nästan att det gula vann.

Kyrkan har tillhört Sko nunnekloster och det är en ganska imponerande byggnad även den. Lite murrigare i färgen än slottet.

Porten in till kyrkan stod inbjudande öppen men jag såg att det var en vigsel på gång där inne och ville inte störa.

Innan vi lämnar Glasgow...

...tar vi en liten runda

Bra med gratis WiFi

En ganska så liten polisstation, eller är det en poliskiosk.

Det var bra ordnat för genomfartstrafiken.

En riktig skotte

Jobbigt att släpa på den stolpen, kan behövas en paus då.

Sista kvällen tog vi en promenad för att se hur Glasgow var på kvällstid. Vi hade sett att McDonalds drog till sig stora skaror av ungdomar på dagtid. De var inte så mycket inne, utan de stod och hängde utanför och nu på kvällen var det inget undantag, enda skillnaden var att det var ändå större skaror.

Vi anslöt oss inte till de unga utan gick bara runt och tittade lite.

För cognacsälskare.

Lovade Göran Redmo att visa hur de serverade cognac i Glasgow. Hade bara mobilen med mig så jag fick kanske inte med alla varma ångor, men här är bilden i alla fall.

Min man ville ha lite cognac till kaffet och in kom det här. Underst är ett glas med varmt vatten och ovanpå ligger den ädla drycken för uppvärmning. Själv fick han rulla på glaset och känna efter när drycken den fått behaglig temperatur.

9:40 from Glasgow och en halv ko.

Är man så nära Skottlands huvudstad som man är då man är i Glasgow så vore det dumt att inte passa på att ta tåget och besöka Edinburgh. Dumma var vi inte, så vi tog tåget och gjorde ett besök. Vi fick ett tips om att ta tåget från Queens street.

Så vi hoppade på tåget där.

Landskapet vimlade förbi utanför fönstret.

Efter mindre än en timme var vi framme i Edinburgh.

Visserligen behöver man mer än några timmar för att hinna se Edinburgh men lite ska vi väl hinna med. Edinburgh har gjort det lite lätt för sig med världsarvsutmärkelsena, man har utsett två hela stadsdelar till världsarv, nämligen Gamla staden och Nya staden. Det finns mer än 4 500 bevarade byggnader där. Vi börjar vår promenad med att gå mot Gamla staden.

Det som känns mest angeläget att titta på är slottet som ligger högt uppe på en klippa.

På vägen upp passerar vi en stor byggnad som mer ser ut som en kyrka än den universitetsbyggnad som det är.

Det är ganska branta backar och att få stanna upp för att ta någon bild är bra för andhämtningen.

Vi kommer upp till en stor öppen plats framför slottet, där kan man i augusti se Royal Edinburgh Military Tattoo.

Vindlande gångar leder oss in i själva slottet.

Mest imponerande ser slottet ut när man vandrar runt berget och ser det underifrån.

Vi fortsätter vår promenad runt klippan med slottet och hittar en halv ko.

Vi kommer till Princes street är som kantad av blommande träd.

Här nerifrån ser inte slottet lika imponerande ut.

Princes street är Edinburghs främsta shoppinggata men här finns även några äldre hus bevarade som huset med Romanes & Paterson Tea Room. Det var Sir Walter Scotts favorit tea room.

Inte så konstigt då att han fått sitt pampiga minnesmärke intill.

Mest känd är han för romanen Ivanhoe, kanske det är den boken han håller i handen här.

Vill man bli fotograferad tillsammans med en säckpipspelande skotte i kilt så går det bra här. Åtminstonde den här dagen, det var tydligen populärt för det var kö fram till honom.

Det var inte alla här som gick omkring klädd i kilt men det fanns betydligt fler än i Glasgow. Kolla in strumpan på den här killen. Verkar inte som de har någon knivlag i Skottland eller om killar i kilt är undantagna den.

Vi fortsätter Princes street frammåt. Den går mitt emellan gamla och nya staden och i slutet av den har vi Carlton Hill, som också är ett världsarv. Högt där uppe syns The Nelson Monument. Varje år den 21 oktober, som är Nelsons dödsdag, flaggas det med örlogsflaggan där.

Vid Dugald Stewart monument (Dugald Stewart var en skottsk filosof) kan man blicka ut över både nya och gamla staden.

Här uppifrån ser man hur den stora shoppingatan Princes street delar av staden.

En pampig byggnad som får mina tankarna att gå Grekland, men det är Skottlands nationella minnesmärke över skotska soldater och sjömän som dog i Napoleonkrigen.

Upp till Arthur's Seat hinner vi inte, även om det ser inbjudande ut.

Våra tågbiljetter gäller för "low peak" så vi nöjer oss med att titta på utsikten från den här kullen.Gamla staden.

 Nya staden.

Fotografer var det gott om här.

Vi traskar ner igen för att ta tåget tillbaka till Glasgow.

Inga tags.

Betydligt snyggare än klotter var dessa målningar. Vet inte om det här kallas för spraykonst, målningar eller grafitti, men den här färgglade eldiga tigern  var målad på ett plank nere vid floden Clyde i Glasgow.

Den jagar ett nystan.

På ett plank framför ett bygge intill vårt hotell fanns dessa målningar.

Först såg jag bara de stora målade ramarna och de ramar som var av trä och innehöll reklamaffischer.

Sedan fick jag syn på människorna som fanns däremellan.

På en gavel bakom en parkering var det någon som säkerligen varit utrustad med hög stege eller skylift som målat. Först hade jag tänkt sätta ihop bilderna till en lång bild men målningen var så detaljrik så det får bli så här istället.