I Söderfors får man passa sig var man går.

Samma soliga dag som i förra inlägget kom vi till Söderfors. En fin herrgård har de där och där tänkte vi övernatta en natt.

Det började med Afternoon tea på herrgården. Mums så gott. Sedan tog vi en promenad i bruksmiljön.

Går man ut genom huvudingången och kikar till vänster så syns kyrkan där borta i slutet på gatan. Har bott i Forsmark en gång i tiden och det blev lite igenkännande här, fast där ligger kyrkan i ena änden av bruksgatan och slottet i den andra.

Vi gick bruksgatan frammåt där de vita husen kantade gatan. Om jag inte mins fel så heter den Storgatan.

Vänder mig om och där borta avslutas gatan med herrgården.

Men hur har de tänkt här. Gång- och cykelväg rakt ut i Dalälven. Kanske något för de äventyrliga speciellt med tanke på den gula skylten som står till höger.

Här är skylten som står till höger.

Tror jag avstår den promenadvägen. Går en sväng utefter ån mitt i byn istället.

Sedan var det dags för middag i Herrgården, den tänker jag inte rekommendera. Men det var fint där.

Kunde inte låta bli.

Var i Gysinge den sista lördagen i mars, solen sken och det var varmt som en sommardag. Efter att ha gjort den vanliga rundan inne på Naturrum så tog jag en promenad i parken. Jag tycker att den brungula marken så här års ser så förväntansfull ut. Snart, snart skall där spira av både nytt grönt gräs och olika sippor. Den ligger där och liksom bara väntar.

Det är kanske inte guld som glimmar där nere i vattnet men en sådan här vårdag är guld värd.

Dalälven låg spegelblank och jag kunde inte låta bli att ta några bilder.

De kala träden speglade sig i vattnet och till och med bristen på grönska var vacker.

Ser du vad det här är? Gissa gärna.

Det här är inte så svårt att se vad det är. Den lyste så röd och drog till sig uppmärksamhet.

Här var det de grå buskarna på andra sidan älven som jag fastnade för.

Skyltar kan vara kul ibland och här är det någon som verkligen hittat en passande parkeringsplats.

Baksidan av Gysinge. Fast det beror väl förstås på från vilket håll man kommer dit.

De små vägarnas tjusning.

Jag tycker om att åka på de små vägarna och låta mig överraskas över vad som kan finnas där. Det är många fördelar med det och en av dem är att det går inte att köra så fort och då hinner man se hur landskapet ser ut.  Det är dessutom lätt att stanna och gå ut ur bilen och kolla in vad vårt land har att bjuda på.  Just den här vägen gick det inte att åka på, om man inte tänker forcera bommen, men håll med nog ser det mysigare ut än motorvägen. Titta också på den lilla klumpen som sitter uppe i trädtoppen.

Det är en mistel som växer där uppe.

Den här lilla kyrkan eller snarare kyrkoruinen används fortfarande till olika arrangemang på somrarna. Det är Lilla Rytterne kyrkoruin den byggdes under 1200-talet men 1815 skulle Lilla och Stora Rytterne bygga en gemensam kyrka och då tog de byggnadsmaterial från den här kyrkan. Tur att de inte tog allt

Träffade på en historieintresserad fluga också. Någon hade roat sig med att skjuta prick på informationstavlan men jag och flugan försökte ändå tyda det som stod där.

Jag kravlade mig in mellan taggbuskar för att kika på kyrkan från det här hållet också.

Tidö slott, där finns ett leksaksmusseum men en fredag i mars var det inte öppet. Vill man gå dit så är det bara att återkomma i maj.  Jag tycker att färgerna är vackra så här års innan det hunnit bli grönt och lummigt. Det mesta går i gult och brunt då.

De flesta hjortarna i hägnet verkade trivas tillsammans på ängen, men en lite vilsen stod och spanade på oss bland trädstammarna.

Kunde inte åka förbi den här vackra eken.

Stora Sundby

På vår lilla rundtur en solig dag i mars kom vi fram till ett riktigt sagoslott. Ett helt otroligt slott med massor av tinnar och torn. På gräsmattan framför slottet betade en flock gäss, solen sken och vattnet i Hjälmaren glittrade. Vi hade kommit till Stora Sundby.

Slottet är privatägt men man får gå in i parken för den blygsamma summan av 20 kr. Redan på 1300-talet fanns det en försvarsborg här. Det här slottet  fick sin nuvarande form 1848 med de fyra tornen som symboliserar de fyra årstiderna. Det finns också tolv lite mindre torn, ett för varje månad på året och symbolerna slutar inte där för i slottet finns det 52 rum. Ett rum för varje vecka och dessutom så skulle nog en fönsterputsare ha ett heltidsjobb här med de 365 fönstren.

Den här byggnaden gissar jag på att det var någon form av växthus eller orangeri tidigare. Nu såg det lite förfallet ut.

Här fanns det mycket att gå runt och titta på men jag sparade på stegen och tar det någon annan gång då det blivit mer sommar och blommor och växtlighet som kommit igång mer.  Det lilla jag såg och läste om stället lockar till fler besök. Då ska jag nog promenera till Finkholmen och se om Spökhunden är där.

Vår färd fortsatte och vi kom inte så väldigt lång innan vi upptäckte ytterligare en Sevärdhet. Sorby borg det är resterna efter en Fornborg som troligtvis är från järnåldern. Eftersom de gamla borgarna var försvarsanläggningar så var de oftast placerade på höga platser där man kunde utnyttja stup och andra branter för avspärrning. Den här borgen var inget undantag så det blev ett välkommet avbrott i bilåkandet och lite fotträning i ojämn terräng.

Uppe på kullen fanns det rester efter flera sammanbundna stenmurar som bildade tre koncentriska cirklar. På den tiden var det nog vatten mycket närmare kullen och borgen och forskarna tror att den här borgen var en "tillflyktsborg"

Fascinerande att se att dessa murar som byggdes för så länge sedan fortfarande finns kvar, även tanken på dessa människor som slet och släpade med detta bygge var just här. Undrar vad som finns kvar efter oss efter så lång tid!!!

Så här tror "de lärde" att det såg ut på den tiden.

Flina, Flen, Kartineholm.

Ända sedan jag var barn så har jag hört uttrycket "Flina, Flen, Katrineholm". Min far sa det så fort någon av orterna Flen eller Katrineholm kom på tal. Då, undrade jag inte hur det kom sig eller var det kom ifrån. Nu när vi var i närheten så försökte jag kolla upp om det fanns någon historia bakom uttrycket men de jag frågade som kom från trakten blev bara förvånade för de hade aldrig hört det uttrycket. Är det någon som vet något mer om det uttrycket så berätta gärna.

Eftersom vi nu var i närheten passade vi på och titta in i lilla Flen. Kul skylt fanns det här.

En stor, vacker och pampig järnvägsstatione såg jag också. Finns säkert en hel del mer att upptäcka där men den här fredagsmorgonen hittade jag inte så mycket mer. Turistsverige är ju stängt när det inte är sommar.

Så vi for vidare till Katrineholm, som inte heller hade vaknat.

Men de hade en mycket ståtlig och fin blåklocka i rondellen och den var betydligt vackrare än alla rondellhundar jag sett. 

Sedan for vi vidare och passade på att beundra Hjälmaren, den var inte vinterstängd.