Där min vagga en gång stått!

Det var Gävle som var dagens mål. Norrlands första stad.

Tro det eller ej men i Gävle är det sant!

Vi hamnade här på CH.

Ingen fantastisk utsikt från vårt rum men vad kan man begära mitt i stan.

Det händet något i alla fall.

Kan det här vara våren som är på G.?

Efter middagen tog vi en liten kvällspromenad. Jag vet, jag borde ha haft stativet med mig men det ligger kvar hemma.

Jag ska ta och fundera på den uppmaningen.

Vi traskade runt lite och kollade in omgivningen.

Vi går över Gavleån.

På det här hotellet ska jag nog bo nästa gång.

Länsmuseet står öde, men det lyser ju i en del fönster. Kan det vara så att det inte bara är i New York som museieföremålen lever upp på natten.

Kommer till Gammelbron. Här har det funnits en bro sedan 1400-talet och ända fram tills Drottningbron byggdes så var det den enda förbindelsen med landsvägen söderut.

Slänger ett öga från där vi kom...

...och åt andra hållet på bron beundrar vi de fina villorna vid åkanten.

Nu börjar det bli lite sent och vi återvänder över Drottningbron in mot stan igen. Den bron kom till då Hälsinge  regemente flyttade hit till Gävle och den invigdes 1911. Då ansågs det att det behövdes en ny, kapacitetsstark, förbindelse över Gavleån eftersom Gammelbron var helt otillräcklig.

Heliga trefaldighetskyrkan Den har stått där sedan  1654. Om det ser ut som om tornet lutar så är det inte fel på bilden , för tornet lutar. Marken där kyrkan står är ganska instabil och det var först på 1930-talet som man lyckades få ordning på kyrkan och det var väl tur, för det är en vacker gammal kyrka.

 Nu är det dags att sova för i morgon ska jag se vad min fot går för.

Vart är vi på väg?

Vi lämnar Gästrike-Hammarby och letar oss vidare på vår färd. Gör lite som vi brukar göra och undviker de stora genomfartsvägarna och får se mer av landet än det man gör då man susar fram på motorvägar.

Hamnar i Storvik och kan inte låta bli att imponeras av det här stora huset. Det är missionskyrkan som är byggd 1920 då frikyrkovågen drog fram genom Sverige.  

 När missionsförsamlingen bestämde sig för att inte länge  behålla kyrkan passade kören Lyran på att lämna in ett anbud som antogs så nu har de en hel kyrka med  500 sittplatser. 

Läser ovanför dörrarna att här håller tydligen Bro manskör Lyran till och varför de heter lyran är inte så svårt att förstå.

Undrar om de eldar för kråkorna här i huset...eller duvorna!

Vi åker inte så lång innan detta fina hus dyker upp i Kungsgården. Det är det gamla tingshuset men som skylten på huset visar så har även Ovansjö sockens sparbank hållit till här.

Snygg skylt och är det en antik bankomat eller en egen sedelpress som står utanför dörren. Där kan man kanske mangla fram sin egen valuta.

Mitt emot tingshuset är ett till fint hus ovanför dörren läser jag att det är en vävstuga.

Sedan hade jag tänkt mig en runda inne i Sandviken och titta på de hus som Erskine skapat där men vädret ville annat. Det regnade och var ganska halt så jag avstod från en promenad, går inte alltför stadigt ännu så Sandviken får vänta till nästa besök.

Vi for vidare mot resans mål, var det nu är, men mer om det i nästa inlägg.

Erskineland

På vår lilla tur i Gästrikland kom vi till Gästrike-Hammarby. Orsaken till att det var målet på dagens tripp var att där hade arkitekten Ralf Erskine, i slutet av 1940-talet, mer eller mindre fått fria händer att skapa ett helt samhälle. Orsaken till det var att massafabriken här behövde bostäder till den växande arbetsstyrkan och  nog borde det ha känts som en  Sim City-dröm för Erskine att få skapa ett helt samhälle. Han var bara 32 år då han fick uppdraget.

Här skulle folkhemsdrömmen i ett miniformat skapas. Gästrike-Hammarby ligger två mil sydväst om Sandviken    

Tänk en sådan dröm för en ung arkitekt att få skapa allt från grunden, kedjehusen, fabriken, radhusen, pensionärsbostäderna, tjänstemannavillorna, vattentornet, hyreshuset och bensinmacken - rubb och stubb har samma arkitekt.

Även lekplatsen är hans skapelse. Längst där borta på andra sidan Gavlehytteån kan vi se herrgården från 1870-talet.

Radhusen har i dag fått en flagga med internationell prägel.

Många hus här ser ut att behöva lite uppfräschning, men inga hus har fått stå och förfalla trots att fabriken är nedlagd och byn inte har någon butik kvar.

Se där ett Erskins Café, det måste vi leta reda på.

Vi följer pilen och letar oss in mellan husen.

Cafet verkar vara öppet.

Är du i närheten så tycker jag att du ska passa på att ta en fika här hos de trevliga damerna. Mycket gott hembakat hade de och min leverpastejsmörgås var både mättande och god.

Tittar runt lite mer och det finns gott om hus i varierande stilar att titta på.

Det är bättre sparkföre så cykeln får nog stå tills det töar.

Någon är ute och luftar både spark och hund.

Snygga gavlar.

Vi åker över ån

Undrar hur det nappar här?

Det syns i alla fall att det fiskas i ån. Förstora bilden ovanför så syns kanske  flötet i grenarna.

Kyrkan eller snarare kapellet har inte Erskine skapat. Trots att det ser väldigt modernt ut så är det av äldre årgång.

Bostäderna intill kyrka ser också ut att vara moderna radhus men tittar man lite närmare på dem så är de nog också från samma tid som kapellet och herrgården.

Fast nu har vi tittat färdigt på hus och åker vidare mot nya upptäckter och eventuella äventyr.

Tog en sväng.

Tog en liten tur och hamnade i ett vintervitt  landskap och bilväg. Vädret var inte lika vintervitt utan mest grått men det var en skön avkoppling från ett grått och slaskigt Stockholm.

Visst är det bra med valfrihet.

Solen lyste med sin frånvaro men vi hittade en glad sol ändå. Trevligt när någon vill lysa upp tillvaron för sina medmänniskor.

Lite närmare.

Färg eller svartvitt, ja det är frågan en sådan här dag. Allt ser mer eller mindre färglöst ut ändå.