Gammelvala i Brunskog

En av orsakerna till att åka till Arvika var att besöka Gammelvala...och att komma på tanken att åka dit, det var vi inte ensamma om. Vi hade valt onsdagen och tänkte inte på att det var då som alla gamla bilar skulle visas upp där. Jag upptäckte att det är många som gillar gamla bilar, både de som vill visa upp sina klenoder och de som vill titta på dem. Den här Opel Rekorden från 1955 glänste i solen och många stannade till för att beundra den.

Inte undra på att ägarna var stolta och satt i solen bakom sin bil och myste.

Kul att se att skydden framför strålkastarna var fastsatta med sugproppar.

 Många bilar och mycket folk var det.

Alla bilar var inte lika välbevarade det fanns undantag som den här från Dalarna och hojen från Stockholm.

Nu fanns det annat att titta på om man tröttnade på bilar, som den här maskinen. De hade lite problem med den för remmen som hoppade av hela tiden.

Men då den fungerade så sågade den så spånen yrde.

Informativa skyltar fanns det, så man behövde inte fundera på vad det var man tittade på.

Bland alla dessa fordon var det nog mest "gubbar" som smög omkring och verkade njuta av ångande och bullrande redskap.

Även små killar kunde drömma sig bort. Jag gillar hans tröja där det ser ut som om det är en lycklig liten unge som fått leva ut sina drömmar. Ingen som förmanar "Smutsa inte ner dig".

Andra försökte få sig en titt av hur det såg ut inne i härbret eller så var det bara stegen som lockade och någon slank in bakom samma hus för att piffa till sig lite.

Ville man lära sig hur det gick till att tröska med slaga så gick det också bra.

En kolmila fanns här också.

Även en kolarkoja, men inga kolbullar serverades.

Nävgröt, ostkaka och våfflor kunde man avnjuta. Vissa hade lite problem med gräddningen av sina våfflor.

Tur att det finns skruvmejslar.

Men nu kom dagens höjdpunkt och en av orsakrena till att vi var på Gammelvala just den dagen. Maria och Terje Olsen kom och jag och Maria fick äntligen tillfälle att träffas efter fyra års bekantskap. Tack Maria för att du finns!!! Maria tar inte bara fantastiska bilder, hon är en fantastisk människa också. Och även tack till fotosidan för att vi hittade varandra.Vi avstod från den här serveringen på bilden ovanför och slank in på serveringen på bilden under, där det bjöds på skugga istället och avnjöt våra våfflor där.

 När vi ätit klart och pratat lyssnade vi en stund på Bosse bildoktorn. Hoppas vi ses snart igen Maria.

På Arvika Fordonsmuseum med mobilkameran.

Gif akt på de mötande hästarna...

Det här märket sitter på utställningens dyraste bil.

Rör inte min HD.

För den som vill veta mer om Arvika Fordonsmuseum så kan man läsa här eller här.

Det här är Arvika!

Så var vi framme i Arvika och så här ser det ut i Arvika.

Kocken tog sig en sen lunch i sällskap av mobilen.

Fler som har mobilen som sällskap.

En törstsläckare i värmen.

Trefaldighetskyrkan.

Skånsk hälsning i Arvika.

Wermlandsbanken finns inte mer.

Måste ha varit en speciell man som fått både plakett och staty. 

Räkfrossa på bryggan.

Gott!

En chokladfondant som avslutning var ingen dum ide.

 Det var Arvika det...

Nilsbybron och Fryken

Tänk att folk måste ställa sina bilar mitt i vägen där man ska fotografera... ;)

Fast man kan ju runda bilen och få sig en bild på bron som går över Fryken.

Här såg jag dessutom en motoriserad brygga men den var snabbare än vad jag var, så den försvann bort över Fryken innan jag en han runda bilen. Men den här minnesstenen över traktens tekniska geni var inte så rörlig så den fick jag med på bild.

Nilsbybron fick 1997 "Vackra vägars pris", motiveringen var...

Eftersom jag har lite svårt att promenera omkring med kameran så får det bli en bild på Fryken från bilen.

Lunchpaus vid Bjurbäckens slussar.

Kanalen och slussarna här byggdes vid mitten av 1800-talet för att man skulle slippa omlastning av sjötransporterna vid Bjurbäcksälvens forsar.

Kanalen öppnades för trafik 1857 och rekordåret 1872 passerade här 1.369 ångbåtar och 3.243 pråmar.

Sedan kom järnvägen och 1874 försvann frakttrafiken på kanalen i snabb takt.

Men här är vackert och fortfarande slussas det lite  fritidsbåtar. Många kommer hit för att njuta av den vackra naturen och en fika vid slussvaktarstugan är inte helt fel. Stugan är från 1800-talet och byggdes troligtvis i samband med att kanalen byggdes.

Vi passade på att ta en lunchpaus här, fick nybredda smörgåsar men avstod från de där som man får kalla vad man vill trots att de såg så goda ut.

Tvätten var redan avklarad så vi behövde inte hjäpa till med den utan rullade vidare på vår färd.