Strandfynd.

Sådant man hittar och ser på stranden, helt enkelt.

Buss på Kreta.

En kväll bestämde jag mig för att ta en busstur in till staden Chania. Min dotter var också med Och det var ju tur för att åka buss där är som rena grekiskan. Eftersom varken jag eller dottern behärskar det grekiska språket eller dess bokstäver och vi hade lite funderingar på hur vi skulle hitta tillbaka hem så beslöt jag mig för att ta en bild på skylten vid busshållplatsen och även på några hus precis innan busshållplatsen. Smart tyckte vi.

Så långt allt väl. Vi kom in till staden och gick runt och tittade lite.

Åt gott...

 Trevlig musik...

..och spontan dans.

Mörkret sänkte sig över staden och det blev dags att åka hem. Vi lyckades leta reda på var vår buss gick.

Men som sagt nu var det mörkt och trots bilder på både hållplatsens namn och på omgivningen så var det inte så lätt att se var vi var någonstans. Butiker som låg intill hållplatsen hade stäng och var nu nedsläckta. Så hur vi än spanade kunde vi inte hitta något kännetecken. Vi åkte och åkte och tyckte nog att hemresa var betydligt längre än ditresan. Efter att bra tag stannade bussen vid ett stort hotell och en vändplan. Busschaufören tittade lite surt på oss två som satt kvar och vi två tittade på varandra och undrade vad vi skulle göra. Någon taxi på överskådligt avstånd kunde vi inte upptäcka heller. Fast jag hade ju min bild på hållplatsen, bläddrade fram den i kameran och visade chaufören. Den sucken han drog visade att det var nog inte första gången som han råkat ut för virriga turister. Han väste något som liknade "sitt" och pekade på närmaste platser.

Vi försökte igen att förklara att det var till platsen på min bild i kameran vi skulle men fick samma suck och "sitt" igen. Vi vågade inte annat än att sitta ner och se vad som hände. Det gick en halvtimme och sedan kom det två personer som klev på och strax därefter startade bussen igen och körde iväg. Nu började vi spana ut i mörkret igen för vi vågade inte helt lita på att den vresige och irriterade chaufören skulle säga till när vi var framme. Tur var det för när vi plötslig kände igen oss och ville kliva av var han på väg förbi i full fart. Hade vi inte hojtat till ordentligt då så hade vi väl hamnat på ändhållplatsen åt andra hållet. Blev lite senare hemkomst än vi planerat men hem kom vi.

Strandfynd.

 Sådant man hittar och ser på stranden, helt enkelt.

Vägen tillbaka.

Vill man bli bra igen så gäller det att ligga i och träna. Ska bespara er på hur min fot ser ut numera men hur som helst så har såren läkt och jag kämpar på med träningen. Många timmar tillbringar jag här nu och kämpar  för att kunna lägga undan de röda kryckorna för gott.

Har i alla fall något att titta på där, utanför när tågen dundrar förbi, då jag  kämpar med att få musklerna att lyda mig igen. Det är mina tår som kikar fram i nederkant av bild där jag nu i dag kunde lägga på en vikt på ½ kg till att lyfta upp.

Semestertider och nästan tomt i lokalen, bara jag och min sjukgymnast så mobiltelefonen fick följa med in dit i dag.

Byn som försvann.

Här låg det en by för inte så länge sedan.

Nu är det en damm här istället.

Man kan fortfarande se var vägen som gick ner till byn fanns.

Jag vet tyvärr inte vad dammen heter för på min karta har den inget namn. Men omgivningen är väldigt vacker.

Lena undrade var denna damm finns så jag letade på Google maps och hittade ett namn och en länk. Den heter Techniti Limni och här finns det lite information och bilder från vad jag tror är när dammen byggdes.

Här ligger den i alla fall. Det är på Kreta.