Yankee Harbour

Efter att ha både tittat och fotograferat leopardsälen så styrde vi kosan mot Yankee Harbour. Vädret var lite oroligt och det var lite besvärligt att komma iland bland alla isblock som samlats vid stranden och vågor som sköljde över stenarna där. Men iland kom vi.

Lite får man offra för en lyckad landstigning.

Ön är täckt med ett metertjockt lager av snö.

Professorn ligger där ute och väntar på oss och håller koll på vädret. Vi vet att om en signal ljuder från fartyget så ska vi som är i land, genast ta oss till gummibåtarna för att åka tillbaka. Än så länge har ingen signal ljudit.

De mindre isberg och isblock som ligger och skvalpar runt stranden har vågorna skapat fina mönster i.

Is till drinken.

Vinden ökar och vågorna plaskar genom isblocken.

Leopardsälen

Vi är på väg att göra en landstigning på Yankee Harbour då vi passerar ett större isflak där en lopardsäl ligger och vilar.

Vi stannar till med vår Zodiak för att försöka få lite bilder på den. De var inte så lätt för både isflaket och gummibåten gumgar åt olika håll och i de flesta försök att ta bilder så hamnar sälen bakom den döljande snön.

Att stå upp i en gungande gummibåt och försöka sikta in sig på motivet var inte så lätt här. Vädret var inte det lugnaste heller. Det verkar blåsa upp ordentligt.

För att alla i gummibåten ska få möjlighet att både se och fotografera så får man turas om att resa sig upp och att stå på knä. Då kan alla se samtidigt. Fast här ligger leopardsälen ganska högt upp på ett stort isflak och då vi gungar nedåt samtidigt som isflaket gungar uppåt så blir det inte myckt till sikt på sälen. Svårt att hålla kameran stilla också.

Så här ser den ganska godmodig ut.

Fast här ser den lite lömskare ut.

Jag tror att den börjar känna lite vittring av något ätbart. Kan det vara vi som retar smaklökarna?

Hallå! Jag ska bli far!

På Livingston Island samsas hakremspingvinerna och macaronipingvinerna om häckningsplatsen, men det är inte alltid som de håller sams.

Hallåååå! Har ni hört, jag ska bli pappa!!!

En fin upphöjd häckningsplats har det här paret lyckats skaffa sig.

Men vad tänker du göra? Det är våra stenar det här.

Stick, försvinn, låt bli våra stenar.

Macaronipingvinerna försvarar högljudt sitt stiliga bo, men se vad som händer bakom ryggen på dem. Där passar en annan pingvin på att stjäla en sten i lugn och ro.

På den här ön hade en ensam klipphopparpingvin tagit sig iland.

Nog kan de vara kaxiga och ilskna av sig, men den här som var alldeles ensam såg något förvirrad ut.

Hade den simmat lite fel. Den ska egentligen inte vara så här långt söderut.

Avslutar med en liten repris från 2009 så att ingen får problem i morgon. Klicka på länken här så finns det utförliga instruktioner.  Hur man firar Mor!

_______________________________________________________________________

Familjeliv i pingvinvärlden

Det är inte lätt att ha något privatliv på dessa öar.

Hur går det med äggen älskling?

Jag hämtar en till sten, så fixar det sig nog.

Blir den här bra?

Komma här med småsten, att du inte skäms!

Ja, ja, ja, jag hämtar väl en annan då. Lerigt och eländigt och fruset, men en sten ska hon få!

Här riskerar man livet för att få fatt på de bästa stenarna.

Duger den här då?

Den dög tydligen, jag lägger den här!

Måste städa lite!

Se där det här går ju bra. Tror du lillen kommer snart?

Skarv

Den här skarven som vi träffade på vid pingvinkollonien på Livingston Island ser lite annorlunda ut än de blåögda som vi såg tidigare på vår resa. Jag har letat runt lite och kommit fram till att det är en Macquarieskarv  som ska vara en undergrupp till Kejsarskarven..

Den här saknar den gula knölen vid näbben.

Ville du något?

Skarven tyckte det var dags för bobygge.

Måste samla in något mjukt att ligga på.

Man måste skaka om materialet ordentligt så det blir mjukt och skönt i redet.

Ska man fota fåglar kan man få dem närmare än man anar. Borde ha satt på vidvinkeln.

Inte bara pingvinerna som smutsar ner sig. Även en kelptrut kan bli lite lortig.