St. Andrews Bay

Om Salisbury Plane kallas för pingvinmetropol så undrar jag var St. Andrews Bay då ska kallas. Här fanns det ungefär 500.000 pingviner.

Vi förde loggbok på resan och Mårten, en av mina medresenärer, tyckte att vi varje dag skulle kunna skriva: "Vaknade. Steg upp. Frukost. Kom iland. Hänfördes". Men när vi gjort den här landstigningen föreslog han en liten förändring, istället för hänfördes kunde vi byta ut det mot hänrycktes.

Pingviner, pingviner, pingviner överallt. Det verkligen vimlade av dem.

Massor av ungar på pingvindagiset.

Vem är du? Tycks ungen fråga mig.

När föräldrarna kommer tillbaka efter fisketuren, då gäller det att hitta tillbaka till sin unge. Eftersom de går efter lätet så är det ett fasligt oväsen på det här stället. De skriar och hojtar, verkar som om alla vill överrösta varandra.

De barnlösa pingvinerna och de utan någon partner är ute på friarstråt. Det är inte lätt att se vem som är hona eller hane av pingvinerna, men såg man en pingvin som var förföljd av några stycken så kunde man vara säker på att den första var en hona och de bakefter var uppvaktande herrar.

Om tycke uppstod så blev det lite intimare uppvaktning.

Man får inte visa sig alltför angelägen, det gäller att spela lite fjär.

Vandrar man en bit inåt land kommer vi till ett gäng som bara står där och väntar.

Vad de väntar på? Jo de väntar på att ruggningen ska bli klar. Här har det inte snöat utan det är fjädrar.

Det gäller att äta upp sig ordentligt innan de börjar rugga.

De ruggar en gång om året och det tar 3-4 veckor. Då det står och väntar på att fjädrarna ska falla av. Det krävs nog lite tålamod till det.

Elefantsälen han bara drömmer ljuvliga drömmar.

Fjäder i hatten

En pälssäl med fjäder i hatten.

Sover så skönt.

Kungspingvin med bra balans.

Fryser om tårna.

Stor slagskämpe med sårad stolthet.

Såg ni! Så här stor var fisken jag fångade.

Kan någon flytta på den där stenen.

Jag känner mig ganska mätt nu.

Smutsig pingvin - ren pingvin

Brutus Östling har sagt att pingvinerna är egentligen bara rena vid två tillfällen, det ena är när de just kommit upp ur vattnet, det andra tillfället heter Photoshop.

Det stämmer säkert.

Fast ibland räcker det inte ens att vara nybadad. Men koll åt båda hållen är det bra att ha.

De flesta är dock rena och fina när de kommer upp ur havet.

Men för somliga varar det inte så länge.

Jag tycker de är så fina, smutsiga eller rena, fina är de ändå.

Fortuna Bay

Nästa landstigning  var vid Fortuna Bay.

Vi hade haft en till på en vik där albatrosser häckade och deras duniga ungar satt i bona och väntade på att föräldrarna skulle återkomma. Där var brant och jag kunde inte ta mig iland där, trassel med min fot redan då, men min make var snäll och både filmade och fotade så att även jag fick se. 

På håll ser vi Fortunaglaciären.

Tittar man noga så ser man att även här häckar det ganska många pingviner.  Det är det som ser ut som mörka smutsfläckar som är pingvinkollonier.

Vi rundar Klippan på den övre bilden och kommer till viken där vi ska göra en landstigning.

Det är lite historisk mark vi kliver iland på, det var här som Shackleton, Crean och Worsley  kom kanandes nerför glaciären efter att ha klarat av sin seglats från Elefantön och vandringen över den här ön från  Kung Haakons vik på den södra sidan för att sedan ta sig till Strömness valfångstation.

Här kan man tro att jag har blandat ihop bilderna en del, varför lägga in bilder på norska renar då det handlar om Antarktis.

De går där och betar och verkar inte alls förstå att de är på fel plats, det är ju förstås inte deras fel att de är här. Det var norska valfångare som 1911 tog hit 10 stycken renar. Eftersom de inte har någon naturlig fiende har de förökat sig så att 2012 fanns här 3.500 renar. Egentligen ska de inte vara här på Sydgeorgien, därför beslutades det att de skulle slaktas och det var samer från Jokkmokk som kom hit ner för att utföra det uppdraget.

Skulle kunna vara en björn på jakt efter ren...

...men det var bara en pälsälen som bevakade sitt revir.

Pingvinerna verkade inte bli störda eller bry sig om renarna.

Här ligger jag och solar. En elefantsälhona.

En unghane plaskar runt i vattnet och är väldig intresserad av henne men vågar sig inte fram för den stora hanen som härskar över haremet ligger i strandkanten.

Har det kommit fotografer till vår strand, då är det bäst att ställa sig i kö.

Norska renar och en norsk fotograf på samma strand, men han väljer att ha pingviner framför linsen.

En elefantsäl som charmade in sig hos mig, ingen man går fram och klappar precis men vem faller inte för de där vackra ögonen.

De här personerna hade hittat till första parkett och fick se en elefantsäl födas.

En ensam gentoopingvin som förirrat sig till kungspingvinerna.

Mätt och belåten. Av den runda magen att döma så har den här pingvinen, som just kommit upp ur havet, haft en lyckad fisketur.

Stick!!! Kom inte närmare.

He he, jag skojade bara, inte kunde den där lilla fågeln skrämma mig.

Vintern börjar släppa sitt grepp.

Professorn ligger där ute och väntar på oss, kvällen börjar bli kall och efter en mycket händelserik dag med fantastiska möten ska det bli skönt att komma ombord igen och njuta av en god middag.

Å så lite fjädervård.

Var är min mamma!

Har du sett min mamma?

Mamma!!!

 Mamma var är du!

Maaammmaaaa!

Men mamma jag är hungrig, jättehungrig!

Har du sett min unge?