Vad är de rädda för.

I november då jag var i Peking hade partikonventet möte och det var fullt av politiska höjdare i stan. Dem såg vi inte så mycket av men de ville att vi skulle se att de hade möte. För på stora shoppinggatan finns det en enorm bildskärm och där kunde man följa mötet. Fast intresset verkade inte vara så stort från befolkningen, jag såg ingen som stannade upp för att titta.

Men det gick att se på annat sätt att det var något på gång i stan. För här var nu fullt av vakter av alla de slag. På vissa gator var de uppställda med 50 meters mellanrum. Som på den här gatan. Bilderna blev lite sneda och vinda eftersom jag fått lära mig att man inte ska fotografera poliser och soldater i Kina. Så för säkerhetsskull det blev lite bilder i smyg.

Det var inte bara soldater och poliser som var utposterade utan på många ställen satt det personer som bara fått en speciell jacka och röd armbindel, fast en del hade bara fått en röd armbindel. Den här pensionären hade dock fått både fana, jacka och armbindel.

En del som stod på post var inte speciellt intresserade av omgivningen.

Medan andra verkade hjälpa till med att hitta rätt i tillvaron.

 Andra vakter passade på att göra sin yoga samtidigt som de läste tidningen.

Gissade att det bodde en del av delegaterna till konventet på det här hotellet. Här hade vakterna fått ett parasoll att ta skydd under och de stod tätt.

Vid Himmelska Fridens torg och Förbjudna staden var  det värst. För att ta sig in till torget var man tvungen att passera flera säkerhetkontroller. Även här genomlysning av väskor och en del fick visa legitimation som poliserna kontrolerade mot registret via små bärbara datorer.

Köerna var enorma för att ta sig in till Himmelska Fridens torg, så eftersom jag varit dit förr så avstod jag från ett besök den här gången.

På trottoaren på motsatta sidan patrullerade soldater i stora grupper.

Även här blev folk stoppad och väskor gicks igenom och legitmationer kollades.

En dag kom vi traskandes och skulle gå förbi Förbjudna staden. Hade vi vetat hur tidsödande det var hade vi gått en lång omväg för att komma fram. Vi kom fram till en folksamling och tänkte bara gå förbi den men det gick inte. Vänligt men bestämt (mycket bestämt) blev vi invisade i en kö. Där stod vi och väntade i ungefär 10 minuter då kom en civilklädd polis fram och pekade på mig och min man och visade att vi kunde gå förbi utanför spärrarna. Västerlänningar var tydligen undantagna kontroll i den spärren.  Vi gick förbi men den glädjen varade inte så länge för strax kom vi till en ny spärr som vi försökte passera utan att stå i kö. Även här blev vi invisade i kön, lika bestämt.

Här skulle man stå en och en i köerna och man fick inte byta kö. Då kom vakten genast och rättade till leden. Han syns, med vita handskar, lite längre fram mellan raderna här. Vågade inte fota genom att titta i sökaren så det fick bli ett höftskott.

Tog väl 40 minuter innan vi passerat båda köer och spärrar. Ingen kollade våra leg eller väskor men tid tog det.

In till Förbjudna staden var det inga köer, men det tog väl så lång tid att komma fram dit så det hann inte bli några köer.

På andra sidan torget var det samma sak för folk som var på väg åt motsatta hållet.

Träffade på lite vakter i en park som fick någon form av träning eller om det var morgongymnastik.

Blomsterprakt.

En kylig novemberdag traskade jag gatan fram i Peking och stannade förundrad upp och undrade hur det kunde vara så färggranna blommor som klarat både kyla och snö.

Klart jag var tvungen att gå närmare och se hur det kom sig att det blommade så fint och hur det kunde vara så mycket äpplen i trädet.

Mysteriet löstes snabbt, blommorna var konstgjorda och likaså äpplena.

Svampen som på håll liknade en jättelik röksvamp som stod där och pyste och pustade ut ånga var helt enkelt en slags ventil för något underjordiskt.

Gissa mitt yrke och en Vertu

Blev ett litet ofrivilligt stopp i min berättelse från resan till Peking. Fick en liten elak bacill i ett operationssår som däckade mig ett tag men hoppas på att den går att skrämma bort. Gör ett nytt försök men bara ett kort inlägg i dag. Lite mjukstart.

Om vi hade dessa yrken i Sverige skulle vi kanske kunna kapa toppen på arbetslöshetskön avsevärt.

Damen här går inte och försöker få stöd utav räcket, utan hon jobbar med att putsa räcket runt tunnelbanestationen.

Lika artig och lika raskt öppnade han dörren varje gång jag passerade. Hans jobb är att stå där nere i källaren och öppna dören som leder ut från hotellet till Gallerian.

Jag tror inte att de här personernas lön räcker till att vara spekulanter på den här exklusiva telefonen som fanns till salu i Gallerian.

Någon som är sugen på en Vertu, vi kanske kan dela på den och ha den som en andelstelefon. Priset som är i Yuan men blir nästan detsamma i Skr.

Finns en lite billigare modell också.