Haparanda och Nostalgitåget med T41 och T42.

Järnvägsstationen i Haparanda är en imponerande byggnad och där finns Sveriges enda järnvägsförbindelse österut. Här finns två spårvidder eftersom Finland och Sverige har olika spårvidd. Vi åker dit för att ta en bild på stationshuset.

Döm om min förvåning då det vimlar av folk där den här tidiga morgonen. Väldigt vad folk är morgonpigga här i staden tänker jag.

Allt får sin förklaring då jag frågar en av fotograferna på perrongen vad det är som pågår. Han förklarar att det är ett gammalt och unikt lok som är på besök även vagnarna lär vara tidsenliga. Han berättar att det loket är så pass unikt att det är det enda kvarvarande i välden (om det är riktigt kanske någon tågentusiast vet?) och det lyser ur ögonen på killen när han berättar det. Måste vara något speciellt det här tänker jag som inte vet så mycket om tåg. Bäst att stanna och ta lite bilder. Om jag förstått det rätt så är det loket T42 som är det unika.

Det loket byggdes i Canada 1953 och kom till Sverige 1954.

Många vagnar i 50-talsstil var med i tågsetet.

Gäster från Norge, Finland, Holland, Österrike, Tyskland och England förutom de från Sverige är med bland de 125 passagerarna.

En restaurangvagn finns det också.

Såg en riktigt fin trävagn.

Längst fram hittar vi loket T41.

Folk börjar kliva ombord.

 Dörrarna stängs och kvar på perrongen är snart bara jag, min man och några tyska entusiaster.

Ångvisslan tutar och så far de iväg mot Boden.

Vi lufsar iväg till vår bil för att fara iväg och utforska några andra norrländska platser.

Lijoen silta

Vår vana trogen så lämnar vi stora vägen och slingrar in på de små vägarna. Hittar en hel del som man inte ser annars. En del blir det en bild på annat stannar i minnet tills det bleknar. Det som fastnar på bild bleknar inte lika fort och finns kvar och är bra att ha för att friska upp minnet, som den här bron som vi körde över vid Yli-li. Lijoen silta heter den men jag har tyvärr ingen information om dess uppkomst eller historia.

Vet inte heller om den övre delen av bron, som är en järnvägsbro, är i drift. Det kom inget tåg då vi var där. Fast att det bor en ilsken och väldigt envis geting där, det vet jag. Det var knappt att jag fick någon bild alls för den gjorde sitt bästa för att anfalla mig. Getingar är inte mina allra bästa vänner.

Den här dagen regnade det och det regnade och regnade, hela tiden. Det blev inte mycket stannande i det regnvädret, men i Kemi hade jag läst att det skulle ligga ett vackert gammalt träskepp nere i hamnen så dit for vi. Men i hamnen syntes inget skepp till och för att se Kemis ishotell var vi antingen för sent ute eller för tidigt. Jag fick nöja mig med att ta en bild på kyrkan.

Sedan var det inte så långt kvar till den plats där vi skulle sova i natt. Haparanda stadshotell var både charmigt och huset hade en intressant historia

Utanför vårt hotell satt den här norrländska damen, tur att det hade slutat regna för hon var väldigt lättklädd i kortärmat och kjol.

Det var lääänge sedan jag var här sist, då fanns det en bro där körfälten gick i kors eftersom vi hade vänstertrafik i Sverige på den tiden. Inte så konstigt att jag inte kände igen mig nu. I Tornio var det så förändrat så vi körde fel flera gånger när jag skulle visa vägen, stan var sig liksom inte lik som jag kom ihåg den. Något som ser ganska sig lika ut på de flesta platser är turistmålet över alla andra i Haparanda.

”Världens mest internationella IKEA”.  Första året räknade Ikea med en miljon besökare, det kom två miljoner

Promenad i Uleåborg.

Efter att ha vilat benen en stund fortsätter vi vår promenad i Uleåborg. Vi går genom stadsparken och där kan man ana att det är stadsfest på gång, jag tror att alla stadens förskolebarn har samlats vid Hupisaarets sommarteater. Det vimlar av barn i rosa, gula och gröna små västar som sjunger för full hals på finska barnvisor. Vi fortsätter vandringen genom en lummig park med växthus, små vattendrag och söta broar och kommer till Merikoski kraftverk.

Lite ovanligt med ett kraftverk nästan mitt inne i staden. Där finns också en laxtrappa.

På bild ser den inte så imponerande ut, men om man kikar på folket som är högst upp som ser så små ut, så ser man att den här delen av trappan är hög.

Många fåglar har samlats här, gissar på att det finns gott om fisk.

Solen skiner och många Uleåborgsbor har tagit sig ut i parken för att njuta av idyllen.

Men det är inte bara idyll, i andra änden av stan bolmar det ur fabrikerna.

Verkar som om det är ett konstnärligt folk som bor här, vi går förbi ett plank och det som målats på det kan jag inte kalla för klotter.

Den här gubben som är målad på väggen är lite finurlig, där ventilen fått bli en ballong.

Vi har fått ett tips att om man vill ha en vidsträckt utsikt över staden så ska vi ta oss till vetenskapcentret Tietomaas utsiktstorn och åka upp med glashissen i det 45 meter höga tornet.

Vi går dit och upptäcker att för att komma upp i tornet ska man betala ett inträde till vetenskapscentret på 15 euro per person. Låter lite mycket, eftersom vi är två så blir det 30 EUR. Vetenskapscentret är ungefär som Tom Titts, kul om man har barn med sig så vi överväger att gå därifrån men frågar först lite försiktigt om det inte går att få komma upp i tornet för att ta några bilder. Den vänliga personalen ställer upp och vi får en följeslagare med oss som visar vägen och följer med oss upp. Hissen var lite kul men det var inte så lätt att få några bra bilder genom de smutsiga fönstren där uppe.

Ner från tornet tar vi trapporna där de har en hologramutställning. Tackar sedan den vänliga personalen som lät oss komma upp i tornet utan att betala inträde och traskar tillbaka till vårt hotell. Ser några hus med spännande färgsättning och slinker också in på Stockmans på vägen tillbaka.

Uleåborg

Uleåborg eller Oulu som de säger här, är norra Finlands största stad, här är de väldigt djurvänliga för även myggorna är omtyckta och har fått en egen samlingsplats.

Lejonen får bo på balkongen.

I parkerna bor grisarna.

Fast den mest fotograferade figuren i hela stan är troligtvis en polis. Han står på torget utanför saluhallen och övervakar torglivet. Det är en stabil figur och han är gjord i brons. Han är inte en avbild av någon riktig polis utan en symbol för alla torgpoliser.

Nu när vi var här skulle det vara stadsfestival, men hur vi än letade så kunde vi inte hitta något som påminde om någon festival. Uleåborg är finskspråkigt så det var inte så lätt att tyda affischerna heller. Det närmaste något festligt var torgstånden. Även där var det ganska ödsligt.

 Intill torget ligger det några bodar som är från 1700- och 1800-talet.

Vi lämnar torget och går ut över Pikisaarensilta för att titta på Uleåborgs äldsta byggnad, Matilas hus. Där är nu sjömanshemmuseum. Tyvärr är det stängt då vi kommer dit.

Mittemot ligger ett hus med ett häftigt torn.

Efter att ha traskat runt ett tag kan det vara skönt att slå sig ner med en kopp kaffe och vila fötterna på ett trevligt kafé. På Slottsholmen i Ule älv ligger en gammal slottsruin efter ett slott som den svenske kungen Johan III lät bygga år 1590, det förstördes av ett blixtnedslag 1793 och  där på ruinerna byggdes senare ett observatorium, i den byggnaden finns nu ett kafé.

Där kan man slå sig ner för att vila fötterna ett tag eller varför inte sitta i parken och titta på fåglarna en stund innan vi fortsätter vår promenad genom Uleåborg.

Finska tåg och en gammal bro.

Såg det här tåget susa förbi oss några gånger i Finland. Såg trevligt ut med sina fåglar och mullvad med paraply målade på utsidan. Kan inte så mycket om tåg men ser att det är två våningar på de främre vagnarna.

Lärde mig några nya finska ord på resan i Finland och då vi såg en skylt för sevärdhet och ordet silta på så förstod jag att här finns det en bro som är värd en omväg. Mycket riktigt här hittade vi en fin stenvalvsbro från 1890-talet. Skylten vid bron upplyste oss om att den förra bron hade träräcken och träbänkar men 1925 byttes dessa räcken  till de nuvarande.

Bron går över Pattijoki och är den äldsta välvda stenbron i norra Finland. Den finns på en gammal strandväg som går från Vasa till Uleåborg.

 Vi åker vidare mot Uleåborg, fast inte över bron för den är stängd för biltrafik.