Fjällurskog och en spegelblank kväll.

Har lite fler bilder från Borgafjäll och det är inte så konstigt för de dagar vi var där hade vi solsken och näst intill vindstilla. Hittade ett område som benämndes som Fjällurskog. Den här bilden är tagen vid foten av Borgahällan.

Där vid foten av fjället och vid baksidan av fördämningen av  Borgasjön verkade det vara ett bra ställe för fiske.

Får man ingen fisk så är det en bra plats att njuta av naturen på också. Jag skulle beskriva det som en plats att "bara vara på".

Man får köra försiktigt för plötsligt kan det stå vilda djur mitt på vägen.

En god middag på Borggården är ingen dum avslutning på dagen, jag startade med västerbottenpaj och kalixlöjrom, för att njuta av en renkalvfilé till huvudrätt. Gott vin därtill från en synnerligen välfylld vinkällare.

Avslutade dagen nere vid stranden och en spegelblank Borgasjö.

Sämre kan man ha det!

Kaffesugen och utskälld i blåbärsskogen.

Jag har haft två sköna veckor ute på landet, kameran har mest fått vila men en dag så kom den fram.

Tyckte att det var dags för en kopp kaffe och masade mig in i köket och som vanligt slängde jag en blick ut genom köksfönstret och där utanför i blåbärsriset står det ett rådjur och mumsar i sig av mina blåbär. Ja, mina och mina, men växer de på min tomt så känns det som det är mina blåbär. Fast rådjuret är fint så jag tänker om du vill ha av mina blåbär så får du bjuda på en bild också. Jag hämtar kameran och tar först en bild genom fönstret.

Rådjuret tittar upp men fortsätter sedan att mumsa på blåbären, jag smyger ut och hon står kvar men gillar inte mitt sällskap. Förstorar man bilden så syns det att det är gott om blåbär i år.

Hon traskar iväg. Ser inte speciellt rädd ut och har inte fällt upp skölden där bak heller, går bara lugnt sin väg.

Hon försvinner bakom vårt uthus men kommer inte fram på andra sidan så jag blir nyfiken och smyger mig efter för att se vart hon tog vägen. Hon är kvar och nu visar hon mig att hon är lite irriterad för nu är skölden uppfälld.

Hon börjar först gå sin väg men ändrar sig och kommer tillbaka, verkar lite nyfiken på vem jag är som inkräktar på hennes revir.

Hon ställer sig och spanar in mig riktigt ordentligt.

Sedan gör hon något som jag inte har blivit förr, hon ställer sig och skäller på mig. Jag får en riktig utskällning.

Efter ett tag ledsnar hon på mig och går sin väg, men stannar först upp och kikar fram bakom ett träd.

Det är inte var dag man blir utskälld uti blåbärsskogen.

I Borgafjäll är det vacket!

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen sjöng Trubadur X och jag är håller med honom, de dagar vi hade i Borgafjäll och på Borgagården var verkligen sköna. Där kunde man ladda batterierna och bara njuta av allt det vackra. En dag for vi till vägs ände, jag tror nog det var det för där fanns en skylt som upplyste oss om att "Här slutar allmän väg" och längre in i den fjällvärlden kom du inte med bil och de vandringsleder som gick därifrån såg inte ut att vara så upptrampade, men det var fint där.

Så stilla och alldeles spegelblankt.

Ibland var det nästan svårt att veta vad som var upp eller ned.

Står man vid en strand full med flata stenar och  spegelblankt vatten, vem kan då låta bli frestelsen att kasta macka.

 Slingrande grusvägar...

...brusande älvar...

..blommande ängar...

och vyer som om de vore vykort.

Inte undra på att jag trivdes där.