Fäbodvägen.

Mellan Börtnan och Persåsen i närheten av Östersund finns det en vägsträcka som kallas för Fäbodvägen. Här finns en hel del fäbodar och många av dem är dessutom välbevarade och några är även i drift. Åkte förbi några där det fanns både kossor och getter och servering av kaffe med våfflor. Vi hade kunnat välja bättre väder den här dagen, det var blött och lockade inte till något fika ute i naturen men vid Svedjebuan stannade vi för ett liten bensträckare och fotostopp.

De är så vackra de grå och väderbitna husen.

Dimman som omslöt skogen gjorde att det blev nästan en magisk känsla att vara där. Lite som om tiden stannat.

Regnet var vår följeslagare den dagen och framme vid Ovikens kyrka stannade vi och tittar man på vår bil så ser det ut som om vi haft väldigt roligt i dag.

I det här huset, Bugården, där Jämtlands första barnaskola fanns redan 1651, blev vi serverade kaffe och våfflor.

Mysigt att sitta där med regnet strilandes utanför och en värmande brasa i öppna spisen.

Svaga vägrenar.

Innan vi vinkar farväl till Dalarna för denna gång tar vi en liten titt på Inlandsbanan och något som jag tror kallas för vattentorn med vattenhäst.

Färden går norrut och i Sveg står världens största träbjörn, den måste vi ta en titt på.

Den här björnen har t.o.m slips, jag räknade och det ser ut som det är 22 st.

Här skulle det ha varit bra att fått tanka, senaste priset på premum var 5 kr.

Så är det dags för en liten varning, norrut finns det renar och en del av dem är väldigt svaga.

Träffade faktiskt på en ren också trots att vi inte kommit fram till Östersund ännu. Den verkade inte alls så svag. Den sprang iväg tämligen snabbt när den fick syn på kameran, såg väl att det var en Canon.

I dalaskogarna händer det underliga saker.

När jag var i Dalarna nyligen fick jag  hela tiden höra att här i Dalarna finns det gott om björn. Kan det var därför de uppmanar en att hålla sig på sin kant.

Vi var lydiga turister och höll oss på leden och leden den var inte så svår att hålla sig på, utan den ledde rakt in i urskogen, men någon björn såg jag inte till. En flock kossor träffade vi på och de ville inte höra talas om någon björn och inte heller vara med på bild.

 Men vad har vi här som kommer kutandes, kan det vara den omtalade björnen, den ser stor ut i alla fall.

Nej det var bara en eftersläntare och hon såg så upprörd ut över att kompisarna hade lämnat henne på efterkälken. Hon såg dessutom mycket trind ut om magen, verkar som om det var smått på gång där.

Sedan kom vi fram till Ö som inte var någon ö, men eftersom det är slutet på alfabetet så slutar min resa i Dalarna här.

Turistfika på turistkaféet.

Är man turist så ska man väl lyda alla uppmaningar om att vara en riktig turist, står det att det är just ett turistkafé så ska man väl stanna och ta en fika.

Är det dessutom en gullig liten stuga med magnifik utsikt så är valet att stanna inte så svårt. Men vad är det här, var det inte dalahästar som man skulle köpa i Dalarna?

Hur som helst, det var ett bra ställa att vila lite på. Leverpastejsmörgåsen smakade så gott och med den här utsikten från verandan blev det extra gott.

Storstup och Helvetsfall, Dalarna är ett spännande landskap.

Vill man uppleva forsande vatten och djupa raviner kan Ämån i närheten av Orsa vara ett bra utflyktsmål. Vid Storstupet finns det rester kvar av flottningsrännan där kan man också se Inlandsbanans 34 meter höga järnvägsbro.

Lite längre upp hittar vi Helvetesfallet, där får vi ta en liten skogspromenad för att komma fram till fallet. Bruset av vatten hörs på långt håll och surret av myggor på nära håll.

Går man ut på bron kan man betrakta den 30 meter djupa kanjon där vattnet forsar fram.

På vägen därifrån ser jag att en buss eller om det är en rälsbuss kan användas till mer än att åka omkring i. Det står SJ på den så jag gissar på rälsbuss, fast det kan ju vara så att SJ även hade bussar.