Maggan mellan isbjörnar och pingviner
20. Plaza de la Constitución eller El Zócalo
Plaza de la Constitución är ett av världens största torg, det är bara tre torg som är större däribland Himmelska fridens torg i Peking. Oftast kallas det för Zócalo av mexikanarna, det kommer sig av att det började byggas ett monument här men bygget blev avbrutet och kvar blev bara sockeln, vilken heter Zócalo på spanska.
Katedralen (Catedral Metropolitana) är den största kyrkan i Latinamerika, den började byggas 1573 och mycket av byggmaterialet är hämtat från Aztekernas tempel och Moctezumas palats.
Även regeringsbyggnaden Palacio Nacional, som också ligger vid torget, är till delvis byggt av stenar från dessa tempel och palats.
Torget används ofta till konserter och andra evenemang, det ovanligaste som jag såg var den här personen som använde det som sovplats.
Det förekommer också improviserade dansuppträdande av indianstammar som dansar och uppträder till trummor och sång.
Här har polisen stängt av hela gatan åt dansarna.
Det var ett härligt skådespel att se och höra.
Bakom katedralen hittade jag det här vackra planket.
Och bakom det planket finns utgrävningen och ruinerna efter gamla Tenochtitlan, Aztekernas huvudstad.
Nu har vi traskat runt så mycket så det kan vara skönt att slå sig ner på en fin bänk och vila fötterna innan det är dags för reveljen på torget.
19. Taxco och en huvudlös ängel
Dags för en utflykt, Roberto vår guide för dagen, kommer och hämtar oss i sin minibuss och vi två svenskar och fem peruaner beger oss iväg på en tur ut på landet. Första stoppet blir i staden Cuauhnáhuac som ligger i den i den mexikanska delstaten Morelos. Cuauhnáhuac betyder ungefär "skogsbacken", det har kanske varit en skogsbacke en gång i tiden men nu ser det mer ut som en idyllisk småstad. Det vi främst ska besöka är katedralen, det är en av landets äldsta katedraler.
Fina väggmålningar finns det där inne. De berättar en historia om hur spanjorerna försökte frälsa och omvända japanerna.
Träffade på en dam i röd klänning.
Den taggiga muren som man ser längst bort på gatan är Palacio de Cortés, det palatset byggdes som en befäst bostad för Hernán Cortés och hans andra hustru Juana Zúñiga ; det byggdes 1526.
Vi stannar inte sä länge här utan fortsätter färden mot Taxco, som är det egentliga målet för vår utflykt. Den inbillade bilden som jag har av Mexiko som förmodligen kommer från filmens värld är väl ungefär som den jag ser här. Tyvärr så var både bilen jag satt i och ryttaren i rörelse så jag hann inte med att få någon bra bild. Men den kändes så typisk och ändå ovanlig i nutid så den får vara med ändå.
Huvudattraktionen på resan är Santa Prisca kyrkan.
Den är byggd av av José de la Borda som gjorde sig en förmögenhet på silvergruvor. Han tyckte att Gud varit så god mot honom och ville återgälda det på något sätt och lät då bygga den här kyrkan i Taxco. Den högra dörren som står öppen här är ingången som indianerna fick använda.
På knagglig engelska berättade Roberto om både kyrkan och dess grundare. José de la Bordas porträtt hänger här i hörnet.
Kyrkan var pampig, imponerande och fin, men intressantare var själva staden. Som synes så klättrar den på ett berg.
Med små trånga mysiga gränder.
Även om det var trångt så hade ingen kommit på tanken att enkelrikta gatorna.
Alla taxibilar var vita Bubblor.
Staden blev grundad på 1500-talet på order av Hernan Cortés på grund av silverförekomsterna här. Därför är silver den vanligaste souveniren i Taxco, men är man på shoppinghumör så finns det även annat att köpa.
Taxco är en mycket vacker och charmig stad.
De här tre figurerna står utanför San Bernardino kyrkan.
Högt uppe på berget breder Jesus ut sina armar och vakar över staden.
Någon varnar för att det är regn på gång.
Det är tydligen dags för regnperioden nu för det blåser upp och vår resas första regnskur med åskväder drar in över staden. Undar hur den huvudlösa ängeln klara sig utan paraply.
Efter att ha beundrat blixtrarna som lyste upp den kolsvarta himmlen, sökte vi skydd inne i kyrkan tills ovädret dragit förbi. Mycket vatten var det som kom och det var säkert välkommet för både brunnar och växtligheten.
18. Matmarknad.
Blir nog lika förundrad och imponerad av matmarknader när jag är ute på resa, det första som man tänker på är hur öppet allt ligger och att vår hälsovårdsmyndighet skulle få slag om de såg det. Här var det så trångt och även så mycket råvaror så det var svårt att gå i gångarna utan att stöta till något köttstycke.
Man fick även passa sig för att inte halka, för golvet var allt annat än rent, där låg det köttrester och var ganska halkigt. Men utbudet av alla slag av kött och fågel var rikligt.
De här styckena som mest liknar en ullfäll såg spännande ut.
Kycklingarna såg ut våra som majskycklingar så jag antar att de var uppfödda på majs.
Här hackas kötter till små små bitar.
Även utanför hallen var det trångt, bilar och mat i en enda röra.
Kan det här vara delikatesserna som anländer till butiken i bakgrunden.;)
Det var inga problem att få ta bilder, ingen som blev sur eller irriterad snarare tvärtom.
Skomakaren trängdes med korvar och kycklingar.
Grönsaker och frukt såldes i stora mängder.
Någon svart banan köpte jag inte. Om jag inte förstått helt fel så står det "De avundsjuka går inte långt" ovanför bananerna. Är det någon som är duktig på spanska så rätta mig gärna.
17. Hyr en Hummer.
Vandrar man runt i Mexico City så ser man snart att butiker med samma slags sortiment samlat sig på en och samma gata. Där finns gatan med alla skoaffärer.
Där finns gatan med cykelhandlare och på en annan gata håller järnhandlarna till.
Är man intresserad av hobby och pyssel eller letar efter garn så går man till en annan gata. Det var min favoritgata och där frossade jag bland alla garner.
På vår promenad hamnar vi bland alla bröllopsbutiker, här finns ett överdåd av klänningar och tillbehör, ute på gatan står bilarna som man kan hyra för evenemanget. Vad sägs om att få åka i en rosa VW-Bubbla som är förlängd till en limosin med lyxig inredning därtill. Ljuset inne i bilen skiftade i alla de färger.
Kanske en rosa Hummer passar bättre.
Vill man i stället trängas med folk och titta på lite av varje då passar det bra att gå till de gator där marknaderna håller till och de var inte få. Där finns nästan allt. Enorma områden med marknader finns det och det är tydligen där alla handlar för där var allt folket. Trångt med andra ord.
Här kan man också få en matbit.
Även något att svalka sig med.
Nivea köps tydligen i stora mängder.
Vill man få vackra naglar så är det bara att slå sig ner och få lite manikyr.
Husen i de här områdena är inte så lyxiga, snarare mer åt det fallfärdiga hållet. jag undrar lite hur golvet ser ut inne i det här huset. Svänger det lika mycket som det gör ut på utsidan.
Det finns inte så mycket av de moderna bekvämligheterna som vatten och badrum i dessa hus, vatten levereras och bekvämlighetsinrättningarna har man ute på gatan.
Dessa finns det gott om och på flera kan man även passa på att köpa dricka och lite andra saker.
Eller passa på att telefonera.
Jag passade på att prata lite med en gatuhund.
16. Promenad på bakgatorna.
Vill man se mycket och få ett snabbt grepp om en ny stad så tycker jag att sightseeingbussarna är bra, man kommer runt på ett större område och får se många sevärdheter. Men vill man uppleva stadens anda och komma lite närmare det som "verkligen" är staden, då är nog det allra bästa att ta till apostlahästarna och traska runt.
Det är då man kan se de små detaljerna, som här en morgontrött gata med en skinande röd stol.
En lustig byggnad som ser ut som de ställt in en husvagn åt tandläkaren.
Få en liten inblick i hur folk bor.
På många ställen står det sådana här heliga figurer uppställda.
Fast alla såg inte så behagliga ut. Även om den var smyckad i rosa så kändes den lite skrämmande för mig.
Lite gulligare var ankorna i sin balja, fast jag tror att de inte var så glada, de väntade antagligen på att bli middagsmat för någon.
En liten pojke som satt på sin balkong och betraktade gatulivet.