Tuffa killar utan fleecetröja men med motorsågen i bakfickan.

I ett tidigare inlägg i min blogg så berättade jag att ett träd föll över vår grannes bilar och hus, då de fick veta att man måste säga till innan träden föll för att kommunen ska stå för skadorna så passade vi på att påpeka vilka träd som var lite i farosonen för vårt hus och bil. I dag kom det två tuffa killar med motorsåg och klätterutrustning för att städa upp på allmänningen.

De började med en björk som lutade lite väl mycket och nog stod på tur för att falla vid nästa storm eller blötsnöväder.

 Arborister är vana att klättra högt och nog såg de ut som de var vana hantera motorsågen också.

Sågspånen yrde.

Ibland fick de ta till lilla handsågen.

Sedan började grenarna falla.

När björken var kaffeved, var det dags för tallen att putsas och bli vårfin.

Killarna hoppade runt som små ekorrar i träden, smidiga och inte höjdrädda.

Tjoho...fast det här blev nog lite fel. Ekorren hoppade utan motorsåg och i ett annat träd.

Killarna hade bokstavligt talat motorsågen i bakfickan.

 För att snabbt kunna dra då de var i rätt läge.

Dessutom så städar tuffa killar upp efter sig. Vår uppfart ser nu lika välsopad ut som om jag gjort det själv...;)

Nu blommar det.

Tror inte att jag behöver göra någon nyplantering i krukorna i år. Naturen sköter sig själv.

Min nya blyge vän.

Ofta då jag sitter ute på altanen kommer en liten rödhake och hälsar på, oftast kommer den då jag inte har någon kamera i närheten. Hämtar jag kameran så vips är den borta. Det bästa är att bara sitta stilla och titta på den och beundra den smäckra lilla besökaren. Då kan det till och med hända att den gör ett besök nära, nära mig och även sätta sig en stund på altanräcket. Men en bild har jag ändå fått på den lille vännen.

Mård i Bromma.

Utanför vår tomt har vi en tall som ser ut som ett uppochnedvänt U. Den formen fick den förra vintern då snön lade sig tung och vände toppen på tallen nedåt. Där i tallen händer det saker. Ekorren bor där och kommer ibland med sin små ungar och hälsar på inne på min tomt. Fåglar bygger bo och andra fåglar mellanlandar där på sina flygturer. Kärleksfulla duvor brukar sitta där och kuttra och jag brukar alltid iakta det trädet då jag är ute på min altan.

Jag ser ofta hur ekorrarna springer i full fart utefter stammen och jagar varandra, det trodde jag nu också att det var. Alltså några ekorrar som klättrade på stammen, ända tills det som jag trodde var en ekorre tog ett skutt från stammen till en gren, men någon så stor ekorre hade jag aldrig sett.

In efter kameran och zoomade in djuret, det här var ingen ekorre.

Det var något mycket större.

Det ser ut att vara en mård. Rödhaken kommer också och spanar in vad det är för något där uppe i trädet. Hoppas det inte var rödhakens bo som plundrades. (Förstora så ser du även rödhaken)

 Jag har aldrig förr sett en mård och definitivt inte här i villaområdet.

Hoppas att ekorrungarna klarade sig.

21. Reveljen går klockan 18.00

Nu har vi hört dem varje morgon och varje kväll så nu är det dags att sälla sig till folket på torget och uppleva hela härligheten mitt ibland alla mexikanare. Mitt på det torget finns en enorm flaggstång med en lika enorm flagga och varje dag så händer det här klockan 18.00. Först så hörs det trummor och trumpeter från något avlägset håll och ut från regeringsbyggnaden kommer soldater marscherande. Drakflygarna flyttar sig lydigt åt sidan.

 Den första gruppen sprider ut sig och bildar en fyrkant som ingen får gå innanför.

När hela mittpartiet på torget är tomt på folk kommer den övriga truppen intågandes. Hela tiden spelar musikkåren.

Fler och fler soldater kommer intågandes.

Flaggan är på plats.

De som fått hedersuppdraget att hala flaggan står otåligt och sparkar i gruset. Såg lite lustigt ut när de liksom marscherade i tomning utan att komma någon vart.

Så är det äntligen dags och alla gör honör.

Trummvirvlarna smattrar och trumpeterna spelar reveljen.

Nu kommer det roliga, det blir plötsligt fart på hederstruppen, för flaggan får inte nudda marken. De springer och de hoppar efter flaggan som svänger runt i vinden.

 Fler och fler kommer till undsättning.

De enda som inte respekterar att torget ska vara tomt är duvorna.

Många av åskådarna hälsar också flaggan, med en hand och arm över bröstet.

Så där, nu är hela flaggan nere och ordentligt ihopvikt.

Då är det dags att marschera ut med den.

Önskar jag kunde lägga på ljud här.

Sedan fylldes torget snabbt igen med flanörer och drakflygare.....och vi packade väskorna och åkte hem.

Vid mellanlandningen i Frankfurt så var det första gången på alla mina flygturer som jag blivit stoppad för toppsning. Trodde att jag såg väldigt skum ut, men det var alla med lite större kameror som blev stoppade och det var bara kameran som kollades om den hade något spår av narkotika på sig. Min kamera var helt ren och det blev inget pip i kontrollapparaten.