9. Teotihuacán eller Platsen där män blev gudar

Mexiko består förstås inte bara av Mexico City så i dag tänkte vi ta en liten utflykt till Teotihuacán, det är inte så långt dit utan det ligger 4,5 mil utanför stan. Teotihuacán betyder "plats där gudarna föddes"  och återspeglar den aztekiska tron att gudarna skapade universum här. Det började troligtvis byggas 600 år före Kristus och under sin storhetstid uppskattas ha varit den sjätte största staden i hela världen.

Eftersom vi är de enda som bokat en engelsktalande guide har vi turen att få en egen bil och egen guide. Första uppehållet blir redan inne i stan för även här har det funnits pyramider. Tyvärr så tyckte inte spanjorerna att de var något som man skulle bevara utan tog sten från dem för att bygga katedraler och hus. Vissa rester finns dock kvar och på den här platsen kan man se tre olika epokers byggnader. Den  kallas för "Tre kulturers torg".

Vi fick också en kortfattade redogörelse över hur det gick till när Hernán Cortés kom, hur han blev mottagen som en kung eftersom aztekerna trodde att han var en reinkarnation av guden Quetzalcoatl som astrologiska tecknen hade förutspått skulle återuppstå just det året som Cortés kom. Cortés blev överöst med guld och ädelstenar, och som guiden sa, de fick även kvinnor.

Fast Hernán Cortés var en otacksam gäst som återgäldade gästfriheten med att erörvra landet och avrätta många azteker.

Men vi lämnar historien om Cortés och åker vidare ut mot pyramiderna, vi far motorvägen norrut och ser hur stor Mexico City med förorter är, här bor c:a 24 miljoner innevånare. Det byggs dessutom hela tiden. Vår guide berättar att de som byggt här ute; här där bosättningen klättrar upp utefter bergen, har byggts utan tillstånd och de hade varken vatten, el eller avlopp i dessa områden, men det ville de så klart ha men fick inget gehör från stadens beslutsfattare på sina krav. Då tog de och blockerade motorvägen helt enkelt och vipps så fick de igenom sina krav.

Strax före pyramiderna blir det obligatoriska stoppet vid ett hantverkscenter.

Ett intressant besök för vi fick se hur de tillverkade vackra föremål i en mycket vacker och dyr sten som skimrar i många färger.

Vi fick även en berättelse om kaktusar och hur de användes i det dagliga livet förr i tiden.

Sedan var det dags för dagens höjdpunkt, besöket vid sol- och månpyramiderna. Vi börjar i den delen som antagligen var bostäder för präster och liknande.

Här finns några välbevarde föremål och väggmålningar kvar att beskåda, som den här jaguaren.

En vacker örn.

Även rinnande vatten och bad hade de, här kunde man ta ett bad där vattnet värmdes upp med hjälp av varma stenar.

Men det mest imponerande var när vi kom fram till pyramiderna. Här har vi Månpyramiden.

Åt andra håller på "Dödens gata" ligger Solpyramiden.

Det är pampiga byggnader. Solpyramiden är den tredje största pyramiden i världen. Det var lite frestande att klättra upp på den.

Ända tills vi såg kön dit, vi var inte de enda som var här och det skulle ha tagit hela dagen att forsera den kön.

Dödens väg är också välbefolkad både med besökare och även av försäljare. Klart man måste införskaffa Aztekernas kalender. Gatan är 2,5 km lång och har fått sitt namn på grund av den felaktiga  tron att de byggnader som kantade vägen var gravar.

Vid Månpyramiden är det ingen kö, där kan vi springa upp eller göra som de flesta, kravla upp.

Vi är på ganska hög höjd här (Mexico City ligger på 2.240 m.ö.h) så lite flåsigt blir det att gå upp dit. Skönt att stanna upp och fota lite och pusta ut.

En svalkande vind fläktar lite och vi har en fin överblick över Dödens väg här upp.

På väg tillbaka till vår bil botaniserar vi lite bland alla souvenirförsäljare.

Tillbaka inne i stan kör vi förbi en märklig byggnad som verkar övergiven. Det är alldeles riktigt, för här höll en bank till men vid den stora jordbävningen 1985 så blev huset så förstört så det inte ansågs lönsamt att renovera. Nu står det som ett minnesmärke efter jordbävningen.

Det finns många tolkningar av vad Mexico betyder. Den vackraste tolkningen fick vi av vår guide Martinés. Han berättade att det var ett gammalt namn på ett insianstamspråk och betydde ungefär;  Månens strålar reflekterar sig i sjön.

8. Äta ute.

En av tjusningarna med att resa är att få testa den lokala maten, här i Mexico var det lite blandade känslor eftersom jag hört så mycket om Montezuma's revenge men man får inte vara för feg utan lite lokal mat måste testas. De allra enklaste matsätllena valde vi dock bort, som de här där man åt ute på gatan.

Inte så mycket för kvalitén på maten utan för att det var skönt att få sätta sig ner en stund, efter att ha traskat runt och jag var trött i fötterna. Första stället vi slank in på var det här, som mer var ett hål i väggen, det såg gott ut och doftade gott. Kocken jobbade vid en stekhäll som var placerad bredvid trottoaren.

Trångt och gemytligt var det där bakom honom och när det dessutom fanns ett ledigt bord passade vi på att gå in. Lite problematsikt blev det dock då vi skulle beställa, för matsedeln var på spanska och ingen kunde något annat än spanska där inne. Skam den som ger sig, man kan väl peka och de vid bordet bredvid åt något som såg gott ut, så vi pekade på deras mat. Vi fick veta att det kallades för Tarta.

 Till det beställde vi tamarinddricka.

Drickan var svalkande och god och maten var så riklig att det räckte med att äta hälften för att bli proppmätt. Gott var det.

Nästa ställe som vi slank in på var lite lyxigare för där var menyn en fyrarätters. Samma problem med språket där eftersom det var flera olika val av rätter i de fyra. Soppan som var första rätten var inte så svårt för då kom de fram med de två valen och för att inte ställa till för mycket besvär valde  vi varsin tallrik, nästa rätt var det samma sak med två val som de visade oss. Vi satt och undrade hur de skulle göra då vi kom till varmrätten där det fanns sex olika alternativ men på det här stället var de idérika. Döm om vår förvåning när de kommer fram med sex olika rätter tillagade och upplagda på tallrikar så att vi kunde peka på vilken rätt vi ville ha. Efterrätten var det lite enklare med, för det var bara olika färg på puddingarna. Till det här serverades det bröd, dricka och enchiladas.

Dyrt? Ja det beror nog på vilka priser man är van vid allt det här kostade 26,50 SEK. Tyvärr tog jag inga bilder här, de tittade tillräckligt mycket på oss ändå, så ni får tro mig på mitt ord att det var gott och att det var riklig mat för mindre än var en hamburgare kostar hemma.

Ibland vill man lyxa till det och äta på lite finare ställen och vad passar då bättre än att gå på ett ställe med det här trevliga namnet.

Häng med, vi går in för här ser det fint ut.

Det var ingen trängsel precis bara ett till bord som var upptaget. Vill man inte äta här så kan man slinka in och titta på fotona över Mexico City som hänger runt matsalen.

Även här var maten mycket god, med betoning på mycket, och lite lyxigare upplagd än på de andra två ställena.

Efter maten kan det vara skönt att ta hissen upp till takterassen och avsluta kvällen med en Frozen Margarita.

 Det här var inte det enda stället som vi passade på att äta på, fanns inte så många så kallade "turistfällor"  men så hittade vi ändå ett och det måste testas.  Det är Plaza Garibaldi där Mariachi (en sort mexikanska musikband) står och väntar på att få en spelning. De hyrs ofta för att spela på fester eller för en serenad och här på torget samlas de och väntar på uppdrag.

Även inne på restaurangerna som ligger vid torget kan man betala för att få en spelning vid sitt bord. Vi går in på Salon Tenampa och efter en kroppsvisitering så att vi inte har våra vapen med oss in, får vi ett bord. Lämpligt att starta med en Tequila. Här serveras de inte med salt och lime utan med en Sangrita som man smuttar på växelvis till den starkare drycken. Det är en blandning av tomatjuice, apelsinjuice, honung, citron- och limesaften, och chilipepparfrukt.

 Nu må det här vara en turistfälla, men nog en av de trevligare turistfällorna som jag varit på så jag kan varmt rekommendera den. Trevligt med levande musik till maten och maten var god dessutom. Tyvärr var det lite dåligt ljus här inne  men mysigt.

Mexikanarna upplevde jag som väldigt trevliga och allra trevligast var de på det här stället där de till och med kom in och visade upp köttbitarna så att vi kunde välja vilken vi ville ha till middag.

Vår trevlige kypare, som kunde lite engelska och blev väldigt förvånad när vi inte ville att han skulle fotografera oss.

Hur det gick med Montezuma's revenge? Antingen hade vi tur eller plåtmage, för den märkte vi inget utav.

7. Mexikansk färdtjänst.

Såg att det finns något som liknar vår svenska färdtjänst  i Mexico, fast den ser förståss lite annorlunda ut här. Kanske något som skulle fungera även i Sverige, åtminstonde på sommaren.

6. Speglingar och tvätt.

Något som jag ofta fastnar inför med min kamera är speglingar, vare sig det gäller vattenpölar eller speglande fönsterglas så måste jag titta efter om det finns något motiv där. Här i Mexico City var det ont om vattenpölar men desto fler fasader med speglande fönsterglas fanns det. Bussen kan t.ex. bli rena tivolibussen om man tittar i fönstret.

Husen får helt nya former.

Nästan lite Gaudí över en del speglingar.

Ibland är det t.o.m svårt att se att det är ett hus.

 Med olika vinklingar på de speglande fasaderna så hamnar ibland serveringen upp och ned.

Med så mycket glas har fönsterputsarna massor med jobb.

Högt över betongen svävar de. De här två hade en korg att stå i men jag tyckte nog att den gungade ganska mycket  ändå. Skulle inte vilja byta jobb med dem.

 Även fasader som inte är av glas behöver också tvättas.

Sitta där på en liten gungbräda, det är inte heller något jobb som jag skulle vilja byta till mig.

De här två killarna kan nog inte vara höjdrädda, ibland såg det ut som om de hängde helt upp och ned. De svängde rejält fram och tillbaka, den stunden jag stod och tittade på dem.

Högt uppe var de dessutom.

Alla hus i Mexico City är inte lika tjusiga och får antagligen inga fönsterputsare som kommer dit.

En del får vara glada om de har glas i alla fönster och att inte träden växer inne i huset utan utanpå.

Avslutar med en kaffe latte på Starbucks.

5. Arkitektur

Mexico City är i mina ögon en mycket modern stad, många gamla, ståtliga och fina byggnader från den spanska tiden finns naturligtvis kvar men det har växt upp en hel del ny bebyggelse och många av dessa är riktigt spännande skapelser. Som till exempel Bolsa Mexicana de Valores (börsen).

Den ligger på Paseo de la Reforma som är en 12 km lång boulevard, den byggdes på 1860-talet och hette från början  Paseo de la Emperatriz, som betyder ungefär Kejsarinnans promenad. Utefter den pampiga gatan finns många statyer av olika berömda personer. Där står Cuitlahuac staty bland alla moderna hus. Han var Aztecernas näst siste härskare och bror till Moctezuma II. Han fick inte så lång tid på sig att härska över riket för efter 80 dagar avled han efter sviterna av smittkoppor år 1520. Han eftertäddes av sin kusin Cuauhtémoc som blev Aztecernas siste härskare. Han var bara 18 då, men blev mycket populär och beundrad för sitt mod både av sina egna soldater och av spanjorerna. Han fick inte heller så lång tid på tronen utan torterades och avrättades av Hernán Cortés fem år senare. Han hyllas än i dag. Jag är lite fundersam över hans änka, Isabel de Moctezuma. Hon gifte om sig flera gånger, vilket kanske inte är så konstigt men hon fick också en dotter med Hernán Cortés.

Fortsätter vi den här avenyn framåt så finns det åtskilliga ny och spectakulära byggnade att beundra. Det här är ett hotell liksom huset bakom Cuitlahuac staty.

Ibland får jag intryck av att akritekterna tävlat med varandra om att skapa så märliga byggnader som möjligt.

På universitetet har skaparlusten och fantasin fått flöda tämligen fritt.

Det här bostadshuset kallas för Pyramiden och det är inte så svårt att gissa varför.

Museo Soumaya är ett privat museum, det ägs av Carlos Slim och innehåller hans privata samling. Utsidan är lika sevärd som samlingen.