Kilburns vita häst och I vår herres hage.

På ett berg nära byn Kilburn kan man se en enorm vit häst. Den är 97 meter lång och 67 meter hög och syns på långt håll. Det är ingen lämning från förhistorisk tid  utan den skapades så sent som 1857. Det sägs vara en skollärare och hans elever som grävde bort jorden så att den vita kalkstenen i berget kom i dagern och på sätt skapade hästen.

Fast det var inte hit vi skulle i dag utan vi kör vidare till Thirsk. Även här kan vi se spår av våra vikingar. Staden hette på 1000-talet Tresche, ett fornnordiskt ord för träsk. Inte så träsklikt numera. Ser mer ut som en charmig småstad.

Nu är väl Thirsk mer känt för TV-serien som i Sverige hette "I vår herres hage".  På engelska " All Creatures Great and Small". Där kallades staden för Darrowby och veterinären James Herriot. Egentligen hette han James Alfred Wight men fick inte använda det namnet för det kunde bli otillbörlig reklam för veterinärpraktiken. Istället hittade han på James Herriot efter en fotbollsspelare.

Veterinärkliniken och hemmet är numera museum,   eftersom jag följde den serien på 80-talet så var det extra spännande att få gå in och se hur där såg ut i verkligheten. Följ gärna med in och titta...

...så tittar vi på hur en veterinärklinik såg ut på 40 och 50-talet.

James och hans kollegor bodde också här i huset. Här är köket.

Matsalen

Vardagsrummet, och se där sitter han själv och kopplar av efter en jobbig dag med att bota sjuka djur ute på de avlägsna bondgårdar.

Bilen som användes i TV-serien finns även kvar, det gick bra att provsitta den om man ville.

Tvärs över gatan bodde en annan berömd person fast lite tidigare. Thomas Lord föddes där 1755. Han var skådespelare och var också en duktig cricketspelare och grundare av Lord's Cricket Ground.

Staden har också en pampig kyrka. St Mary's  från 1480. Där inne i en av gångarna hade de Kyrkans barntimme. Fullt av småbarn som lekte och stojade runt, ovanligt att se barn leka inne i kyrkan men väldigt charmigt

.

Tillbaka till Aidensfield och Hogsmeade.

Vem har företräde på vägen, gissar på att det är fåret.

Nu är vi i en liten by i norra Yorkshire som egentligen heter Goathland. Ytterligare ett bevis på hur det finns spår från vikingarna här i trakten. Visst låter det namnet snarlikt Gottland. Likaså Whitby har anor i sitt namn från den tiden, just ordet by hänger kvar fortfarande. Goathland och Whitby har fler gemensamma nämnare för där spelades TV-serien "Tillbaka till Aidensfeild in. I Goathland kan man fortfarande känna sig som om man är med i TV-serien. Synd bara att jag inte sett den, får väl hyra en DVD och titta i efterhand. Det här garaget var med i serien.

Polisbilen som förekom i TV-serien finns också kvar.

Puben där vi tog oss en öl lär också var intakt från TV-serien. Jag var lite olydig här, var törstig och beställde en pint lager och inte en ½ pint som kvinnor bör göra. Men jag passade mig för att beställa Guinness. Vill inte få basröst och hår på bröstet som kvinnor lär få av det ölet, ingen mening killar att ni testar, det fungerar bara på kvinnor.

Men nu har vi inte tid att sitta här och hänga, vi har en tågtid att passa. Ska resa med Hogwartsexpressen, nästan i alla fall. Vi skyndar ner till stationen i Goatland för det är den som användes vid filminspelningarna av Harry Potterfilmerna. Hit kom de då de anlände till Hogsmeade. Känns den igen?

Undrar från vilket håll tåget kommer? Därifrån?

Eller från det där hållet?

Nu hör vi hur det tutar i fjärran och ser dessutom från vilket håll vårt tåg kommer.

Ditåt ska vi och ni få tro mig på mitt ord, det liknade Harry Potters tåg innuti också.

Tag plats, dörrarna stängs....sa de inte för det hade inte hörts ändå. Ångan pyste och ångvisslan tutade och vi klev ombord.

Ungefär en halvtimme senare var vi framme i Pickering. Utsikten var inte så mycket att hurra för eftersom järnvägen går nere i en dalgång men vi såg flera fina stationer som kändes igen från Poirot och Sherlock Holmes.

Sedan var det dags att återvända till York. Ett litet tips där, ät inte middag på Hilton York hotel; inte deras buffé åtminstonde.

En förlorad värld och Fish and Chips.

Dags för ett besök i boken och filmens värld, vi beger oss till Castle Howard där TV-serien och även filmen "En förlorad värld" är inspelad. Här har släkten Howard bott i över 300 år.

Det är ett enormt bygge med inte bara ett slott utan hela landskapet runt omkring är mer eller mindre skapat för att få ett så sagolikt utseende som möjligt. Vi börjar i trädgården och går först in till rosenträdgården. Idegranshäckarna är välklippta och det som  klipps bort hämtas sedan för att bli till cancermedicin.

 Nu är de flesta rosor överblommade men här är ändå vackert.

När vi kommer fram till fontänen där Atlas balanserar med världen på sina axlar, känns det som om man bör kasta sig i skydd i närmaste bunker, men det är bara Royal Air Force som är ute och tränar.

Allt känns storslaget och överdådigt här, enorma byggnader och en park som nog kräver åtskilliga trädgårdsmästare. Jag tror att även rödhaken i busken bredvid mig tycker att det här är en vacker plats men lite väl mycket för bara en familj. Men dagens familj, som bor här, använder bara en del av slottet och delar med sig av all prakt så även jag får se det.  Det finns t.o.m ett eget mausoleum på egendommen.

Även om mycket av landskapet är skapat av människohand så måste jag medge att de lyckats väldigt bra, för visst är det vackert här.

Snart öppnar de slottet så att vi får gå in och titta, där inne får jag inte fotografera, men de här två är så söta så jag kan inte låta bli att titta på den lilla flickan som kämpar med Peppe som inte vill som hon vill.

Fick en fin tur igenom slottet, fick höra att de hade en byrå gjord av den svenske möbelsnickaren  Christopher Fuhrlogh och vad jag inte visste var att Frederick den 5: e Earlen var en så skicklig konstnär. 1940 härjades slottet av en brand, inkomster från filminspelningen av "En förlorad värld" gjorde att de nu har råd att restaurera slottet.

Kommer ut i parken igen och möts av ett vildsvin.

Påfågeln är levande.

 Åker vidare och far genom landets största hedlandskap, jag såg inte till Baskervilles hund ute på heden. Bara en hel del får.

Vi kör nu till Whitby ute vid nordöstkusten. Känt för skeppsbygge och valfångst på 1700-talet och numera även fiskeindustri. Vi stannar vid ruinen från Whitby Abbye

och tar de 199 trappstegen ner till staden.

Whitby är tydligen en hundvänlig stad, jag har aldrig sett så många hundar i en och samma stad.

Dags för lunch och vad ska man äta i en kuststad om inte Fish and chips. Svårt val om det ska bli  haddock eller cod i dag.

Var hungrig så jag kunde inte hejda mig från att provsmaka innan kameran kom fram.

Stärkt av maten blev det en runda i staden.

Fin strand men lite för kallt i vattnet för ett dopp i dag. Undrar om det är kapten Cook som far iväg med sitt skepp där ute. Kanske är Linnélärjungen Danile Selander med ombord för att komma ut i världen för att jaga växter.

Här finns även ett Draculamuseum, som jag inte rekomenderar något besök i. Kändes som bortkastade 6 pund.

Jag skulle ha valt någon annan än en mås som parkeringsvakt till min bil, den här bilägaren fick sig ett rejält jobb att få ren bilen efteråt.

Att Whitby är en fiskestad var det ingen tvekan om.

Här finns mycket mer att berätta om och visa men nu drar vi vidare det blir nog  "Tillbaka till Aidensfield" och Gottland eller var det Goatland

Kvällspromenad i York

Eftersom jag aldrig varit i York tidigare så vill jag passa på att se staden alla tider på dygnet. Hade tyvärr inget stativ med mig på resan men testade att ta lite kvällsbilder ändå.

Tornet på kyrkan All Saints The Pavement lyser som en lanterna i natten och lyktan där uppe i tornet var tänkt att funger som en ledstjärna för resenärer i skogen Galtres norr om York

Inte mycket folk på The Shambles vid den här tiden.

Jag träffar på några nattvandrare.

Hittade även puben där vi åt lunch, The Malting.

Fortsätter promenaden utefter River Ouse, här i England har de bara floder minsta lilla bäck heter något med River, men den här floden ser ut att vara en riktig flod. Guildhall speglar sig förföriskt i vattnet.

Vill man se York från vattnet så finns det flodbåtar som man kan åka med.

Avslutar promenaden med Clifford´s Tower.

I morgon blir det "En förlorad värld".

Mera York

Det finns mycket mer att se och uppleva i York än vad man hinner med på en morgonpromenad, det krävs både promenad dagtid och kvällstid. Vad man inte bör missa i York är utställningen Jorvik.

Jorvik var vikingarnas namn på staden och fortfarande kan man i namn se spår av vikingatiden. Gata heter inte street här utan gate och grind eller port kallas inte för gate utan bar. På utställningen fick man inte fota men vi fick en fin brochyr. Här på platsen där utgrävningarna var har man byggt upp en vikingastad där man kan få uppleva hur det var t.o.m med lukter.

I  St Marys som ligger bredvid finns just nu en utställning  som heter "Thirty Pieses of Silver" och hänsyftar på Judas trettio silverpenningar. Konstnären har samlat på silverföremål som hon sedan har låtit en ångvält köra över och sedan samlat dem i trettio cirklar som hänger i silvertrådar från taket. Fick inte fota där inne heller, men utanför gick det bra.

Gatan The Shambles är visserligen en riktig turistfälla numera, men med en mycket intressant historia. Jag slank in i en butik och hittade en bild som är framtagen från en glasplåt och fotograferad 1903. Inte lika bra skärpa på min inskannade kopia som på den bild som jag nu ska rama in. Många slaktare var det där på den tiden.

Nu i dag finns det en slaktare kvar men han hänger inte ut köttet på gatan. Desto fler butiker och Tearooms och butiker, t.o.m en pizzeria finns här nu.

I dag är det marknad i York, vi tar en sväng igenom den och tittar på alla läckerheter som säljs här. Synd att vi inte kan köpa med oss hem av allt det goda. Ostar, korvar, bröd som doftar ljuvligt och många andra läckerheter. Vi fick t.o.m smaka på kängurukött.

 En liten paus med ett glas Bucks Fizz känns skönt efter att ha traskat omkring.

Det här är Guildhall and the merchant adventures' hall. Större delen av huset byggdes 1357 av en grupp inflytelserika peroner, de bildade ett religöst brödraskap som kallades för "Guild of Our Lord Jesus and the Blessed Virgin Mary". Kort och slagkraftigt namn, men de var tydligen hjälpsamma personer för de hjälpte sjuka och fattiga människor också. Huset användes inte bara som handelshus utan hade även en del som var fattighus.

Verkar vara fler som har en blå cykel på drift här i York.

Vill man ta en promenad på stadsmuren så går det bra. Inget inträde, bara att traska på i ca. 3 km.Många som passade på att gå här nu när det var solsken, jag mötte en liten pojke som roade sig med att räkna gluggarna i muren. Han hade kommit till 79 st.

Flera av stadsportarna finns kvar det här är Micklegate Bar.

Inte många som såg honom sitta där.

Regnet hänger i luften igen och magen knorrar så vi drar oss in på puben för en lunch passade på att testa en engelsk cider också.

Numera får man inte röka inne på puben, tydliga spår av det utanför.

Mycket bilder här nu så kvällspromenaden får ett eget inlägg.