Morgonpromenad i York

Nattens regnande har upphört, luften är klar och skönt sval, vad passar bättre för en morgonpromenad då. Gässen har också vaknat och gör sin morgontoalett på parkeringen bredvid Cliffords Tower.

Här på platsen skedde den mest fasansfulla händelsen i de engeska judarnas historia. På natten den 16 mars 1190 hade 150 judar samlats inne i tornet för att söka skydd mot den våldsamma mobben som väntade på dem utanför. Många tog sitt eget liv och andra dog i lågorna från de eldar de hade tänt och de som slutligen kapitulerade mördades och massakerades. Förståeligt nog har denna fruktansvärda händelse blir de mest ökända exemplet på antisemitismen i medeltida England. Men det var ingalunda en isolerad händelse, utan snarare kulmen på en våg av våldsamma känslor som svepte landet i början av 1190.

Klockan tickar på och fler och fler börjar vakna.

Dagens meny förbereds.

Morgonjoggarna dyker upp.

Någon undrar var han ställde sin blåa cykel i gårkväll.

...och jag tror någon saknar sin ena sko.

Ekorren äter frukost.

Vi går till York Minster, den medeltida katedralen med sina många vackra fönster.

Den är så stor och pampig, så stor så att den inte får plats på en bild.

Enorma glasmosaikfönster finns att beskåda där inne. Här är några av dem.

Morgonen börjar nu övergå i förmiddag.

Gässen som simmar i River Foss verkar inte bry sig om det.

The Shambles är en gata i York som har en lång och intressant historia. Den vann tävlingen som Storbritanniens mest pittoreska gata 2010. Dagtid vimlar det av turister här eftersom det nu är en välbesökt shoppinggata. Den är Yorks äldsta gata och här höll slaktarna till, 1872 det fanns 26 slaktare på gatan. Gatan var så smal att solen inte nådde ner, praktiskt när man handlar med kött.

En resa i norra England - Haddon Hall

Vi reser genom ett mycket vackert landskap med stengärdesgårdar som rutar in marken i mönster med djur betandes i nästan varje ruta.

Städer och samhällen, som påminner om TV-serien "Hem till gården" eller "Emmerdale" som den egentligen heter, kantar vår färd.

 Vandringsleder finns det också gott om, får väl hoppas på att kossorna i hagarna är snälla och gillar sällskap av vandrare.

Har man sett TV-sererier som Stolthet och Fördom, Jane Eyre och Elisabeth kan ett besök på Haddon Hall vara att rekomendera. Det är ett besfäst medeltida slott (herrgård) från 1100-talet.

Här bor Lord och Lady Edward Manners vars familj har ägt det sedan 1567. Från början var det William Peverel, utomäktenskaplig son till Vilhelm Erövraren som bodde här.

I släkten Mannors ägo kom det genom giftemål och arv på 1500-talet. En spännande historia om en dotter som flydde från slottet genom en bakdörr och blev enleverad av sin älskade. De flydde iväg på en häst och gifte sig. De blev tydligen förlåtna för två år senare ärvde de godset.

Följ med in på borggården.

De var gästfria på den tiden med många och stora fester där vinet flödade, drack man inte tillräckligt så att det ansågs hedrande för värdfolket blev man fastlåst med ena armen i den här bojan. Sedan hälldes vinet ner i rockärmen som straff, ett ganska hårt straff på den tiden eftersom det inte var så enkelt att tvätta kläderna.

Fina fönster.

Fint besök har de även haft.

Symbol för de båda släkterna som genom giftemål blev förenade var påfågel och vildsvin vilket man kunde se vid slottet i form av snyggt klippta buskar.

Den gamla bron, som man passerar på väg till och från slottet, har den klassiska formen som man kan se överallt i det här området. Små utbuktningar där fotgängare kan stå när överlastade hästkärror ska förbi.

Den snygga gamla brevlåden sitter kvar i muren men verkar inte vara i bruk numera.

Nu åker vi vidare, vinkar åt kossorna på ängen och tackar för besöket.

Vi ska till Yorkshire och den historiska staden York för att övernatta där. Regnet hänger i luften men det är något man får räkna med i de här trakterna.

Strax  innan vi kommer till York passerar vi staden med det sneda kyrktornet. Teorierna om hur det blivit så snett är många men ingen vet den egentliga orsaken. Bilden är tagen genom ett fönster och vid en snabb glimt vid rött ljus.

Här ska vi bo vår första natt i England, nej inte i det här tornet förståss men på ett hotell som ligger på andra sidan gatan.

Mer om York och Cliffords Tower i nästa inlägg...

En resa i norra England - I filmen och böckernas värld.

En tidig morgon lyfter planet från Arlanda för att ta mig och mitt resesällskap till Manchester.

Det var ingen trevlig syn som jag möttes av på Arlanda, tror inte att jag överdriver när jag säger att kön till baggage-drop såg ut att vara kilometerlång. Hade inte damen vid businessdisken varit så vänlig och tagit emot vår väska så hade vi säkert missat planet. Inte verkar det ha blivit något smidigare där med "self-check-in". Får hoppas på att det bara var någon tillfällig störning.

Fram till Manchester kom vi i alla fall och därifrån blev det en vacker tur genom Peak District för att ta en första stopp för att sträcka på benen i Buxton. Där finns en varm källa som utnyttjades redan på romartiden då kallades platsen för Aquae Arnemetiae.

Nu gäller det att titta åt rätt håll innan man går över gatan. Bilarna kör ju på fel sida.

På 1700- och 1800-talen åkte man till Buxton för att dricka brunn och den källan kan man fortfarande besöka.

Vattnet måste testas.

Operahuset från 1903

Mitt emot operahuset står det en sexkantig Viktoriansk brevlåda.

Det finns inte så många kvar av den typen brevlådor i England så den måste fotograferas.

Den töms inte så ofta, men verkar vara i bruk fortfarande.

Såg en vacker lampa också.

Buxton är Englands högst belägna stad väl värt ett besök. En vacker stad där det finns mycket mer att se än vad jag hann med på stoppet där.

Resan går vidare och när det börjar knorra i magen tar vi en lunchpaus i Bakewell. Så klart att det blir en PUB-lunch.

Trots att Bakwell är berömt för sin Bakewell pudding så beställde jag en Ploughman's lunch och det var den rikligaste sådan jag någonsin fått.  De är tydligen lite matfriskare här än i London. Orkade inte ens hälften av det som serverades.

Många vackra fina byggnader finns det här och den äldsta kvarvarande byggnaden är All Saints Church från år 920.

Klimatet verkar vara gynnsamt för här växte det t.o.m vindruvor. De lär då inte torka ut med tanke på allt regnande.

Blött var det i den staden men några tyckte att det behövdes mer blöta och passade på att kyla av fötterna.

Nästa stopp blir vid Haddon Hall, slottet där man filmat TV-serier såsom Stolthet och Fördom, Jane Eyre och Elisabeth.

Mer om det i nästa inlägg...

Vargar

I våras besökte jag och mina barn och ett barnbarn vargarna på Kolmården.

 Jag var där för flera år sedan, då var vargarna så närgångna och keliga så att något tele inte var nödvändig, snarare hade macrot kunnat användas. Därför beväpnade jag mig med 24-70 mm den här gången. Det fungerar inte att ha med objektiv att byta med om du inte har rejält stora fickor. Inga väskor eller liknande kan man ta med in i hägnet och inte heller lägga ifrån sig något. Lägger man ifrån sig kameran så kan det gå så här. inte ens en Canon klarar av hungriga vargar.

Nu var inte de här vargarna lika sällskapliga som förra gången, de börjar kanske bli trötta på att få besök och bli kelade med. Men hälsningcermoning var lika hjärtlig som förra gången. Man kommer in i hägnet med djurskötarna och sätter sig lugnt ner och väntar tills vargarna kommer och tar kontakt. Jag fick mig en rejäl slick över ansiktet och var sedan godkänd och kunde fota de andra i gruppen.

Min dotter Carina hade god hand med vargarna, såg nästan ut som om hon hypnotiserat den här vargen.

Även om vargarna här på Kolmården är så pass tama så att man får klappa dem så är det väldigt mycket varg ändå. Deras rangordning i gruppen är stenhård och alfahanen bestämmer. En av de lägst stående honorna i rangordning tog sig friheten att komma ner för att bli lite kelad med. Det gillades inte av alfahanen.

Hon blev så uppläxad att hon kissade på sig och dröp iväg med svansen mellan benen. Nyfiket kom gänget ned för berget för att se hur det gick.

Kanske det var däför hanen fortsatte med sin uppläxning en stund till.

Sedan gällde det att ligga så man hade koll på omgivningen och flocken.

Senare fick honan tillåtelse att också vara med i klapp-och kramhörnan med de andra vargarna.

Vargskötarna berättade mycket informativt om både vilda vargar och om vargar i hägn.

Jag kommer nog att åka hit till vargarna fler gånger för det är en härlig känsla att få klappa varg även om den är i hägn. Men då kommer jag att beväpna mig med 28-300 mm för att kunna ta bilder både nära och på håll.

Som avslutning fick vi en vargkonsert i ylning.

Avslutar med två bilder från förra besöket hos vargarna.

Visingsö och lite mera Gränna.

En resa över till Visingsö kan vara solig, vacker och alldeles underbar, som den var förra gången jag for över dit. Den här gången hängde regnet i luften och det gungade en hel del, inte läge att stå ute på däck och titta.  Vi körde ombord på Christina Brahe.

Hamnade längst fram bredvid en stor traktor och stannade inne i bilens trygghet och såg på hur det stänkte in över relingen.

Tur var det för det inte bara stänkte, det fullkomligt sköljde in vatten.Kändes ibland som om vi var ute med ubåt.

När vi så nästan var framme kom vi upp till ytan igen och kunde sikta ruinen efter Per Brahes slott.

Trots sjögång och vattenstänk så gick färden över till Visingsö bra. Första stoppet blev vid Kumlaby kyrka. Den ser lite lustig ut med sin avkapade topp av kyrktornet. Där var från början en hög spira men Per Brahe lät kapa toppen, då kyrkan användes som skola, för att eleverna skulle kunna studera stjärnorna därifrån.

Då det var skola här var väggarna i kyrkan vitkalkade och de fina målningarna osynliga.

Fågeltornet på norra sidan av Visigsö kom vi inte fram till i dag eftersom vägen dit höll på att rustas upp. Såg några vilsna fågelskådare som blivit hänvisad till stora vägen istället. Vi for så långt norrut som man kom istället.

Hittade en fin sandstrand.

Visingsö ser ine så stort ut när man står på fastlandet men nog finns det vidder även här.

Även vind finns det gott om, August ser till att omvandla den till el. Sekunden efter att jag tagit den här bilden flög det förbi tre stor fåglar som skulle ha gjort sig bra på bild men tyvärr så hann jag inte med.

Bortåt Hjo regnar det redan.

På Visingsö ska man åka Remmarlag, det gjorde inte vi. För det såg ganska blött ut.

Blött, blåsigt och regnigt var det på Visingsö och gårdsbutiker och många serveringar var stängd så vi tog färjan över till fastlandet igen och gick på Gränna museeum och polarcentret. Där kan man beskåda många av de föremål som man hittade på Vitön och även en kopia på gasballongen Örnen som Andrée, Strindberg och Fraenkel använde vid sin Nordpolsexpedition.

Numera finns det även bilder som Strindberg tagit men ack så synd att de inte förvarade dem på ett bättre sätt. Lång tid låg de i ett fuktigt bergrum.

Här kan man också bli Polarhjälte på ett väldigt enkelt sätt.

Vad vore Gränna utan polkagrisar.

Även blommorna går i polkagrisens tecken.

Hittade en fin brevlåda.

Nere vid den blåsiga hamnen växte de här vackra blommorna. Om jag inte är helt felunderrättad så är det cikoria. Roten användes förr till kaffesurogat och lär vara bra mot gikt också..