Cloisonne och Kinesiska muren.

Tänk så bra att det regnade i går för i dag så var det klar luft och solsken. Fast sov inget vidare på det här nya hotellet, för kudden var inget vidare. Vet inte vad de fyllt kudden med men det känns ungefär som att sova på en sandsäck. Vi skulle upp tidigt och äta frukost och sedan åka buss till Jinshanling. En resa på ca. 12 mil och att ta sig ut ur Peking i morgontrafiken tar sin lilla tid. De flesta som besöker Kinesiska muren kommer till Badaling som ligger närmare Peking men där är muren så renoverad så den känns nästan nybyggd och det är så mycket turister så det nästan är kö upp på muren. Vid Jinshanling känns det mer genuint och det är inte lika mycket folk där.

På vägen dit stannar vi först på ett obligatoriska stopp vid en Cloisonne tillverkning.

Det är metallföremål som dekoreras med glasaktig emalj.

Först limmar man fast små metallbitar som blidar liksom fack för emaljen.

Ett riktigt hantverk.

I dessa fack fylls det sedan i med emalj i olika vackra färger.

Det bränns sedan i ugn för att smälta ihop och efter det putsas de upp till en fin lyster.

Men nu vill alla iväg till muren och för att orka gå upp på den så bunkrar vi upp med en riklig lunch.

Nu är vi redo för att ta oss an muren, jag tänkte först ta den rangliga linbanan, men ändrade mig eftersom det kändes som lite fusk att åka upp. Klart man ska gå. Vi hade inte gått många steg innan vi fick följe av en kinesisk guide. Hon berättade att hon var en lokal jordbruksarbetare, nu behöver man ingen guide för att hitta här men de behöver tjäna lite pengar så hon fick följa med oss. Hon krävde dessutom inga pengar för guidningen men ville sälja lite souvenirer så vi köpte en bok och ätpinnar.

Här visar hon oss var vi ska börja vår vandring på muren.

I början är muren i väldigt gott skick och verkar vara reparerad, eller så har den klarat sig bra mot väder och vind här, men det är brant och det går uppför.

och uppför.

och uppför. Ångrade mig nästan att jag inte tog linbanan, men vår guide peppade på och då gick det genast lättare.

Det gick lite nedför också, fast det betydde att det strax skulle gå uppför igen.

Men varför klaga på lite uppförsklättring när det är så vackert här uppe. Se på bergstopparna hur muren slingrar sig iväg mil efter mil.

Ju längre bort vi kom på vår vandring så blev muren mer sliten också, vissa passager kändes det lite pirrigt att ta sig över.

Väggar  i vakttornen hade rasat.

Den här kinesiske mannen i maouniform såg lika glad ut ändå.

Kikade ut genom en av gluggarna i muren.

De här små skottgluggarna trodde jag var dekorerade så här för att se fina ut, men vår guide förklarade att det var formen på vakternas mössor och formen var så för att mössan skulle få plats.

Det blir krångligare att ta sig fram nu, vi ska ned genom den här smala trappan.

Här får man dessutom välja om man vill gå den breda och säkra vägen där nere eller den smala och farliga uppe på kanten. Gissa vilken jag tog.

Det är inte lika mycket folk här som vid Badaling och framför allt så känns det mer genuint när inte allt är renoverat.

Jag tar fram telet och ser på lite närmare håll hur muren slingrar iväg över bergstopparna och framför allt att den inte alls är återuppbyggd där.

Vår guide berättar att det går att gå där, men är farligt.

Nu är det dags att återvända ner till parkeringen och den väntande bussen för hemfärd. Vi tackar vår guide för en trevlig dag.

Sedan återvänder vi till Peking.

Hotellbyte och Himmelens tempel

I dag är det dags att byta hotell för nu kommer de övriga i vårt resesällskap. Vårt nya heter Jianguo Qianmen Hotel. När vårt resesällskap för den kommande resan kom upptäckte vi att där var två bekanta med också. Veine och Lars som var med på vår Kinaresa för sju år sedan. Ibland är världen bra liten.

Det här hotellet ligger nära Himmelens tempel och på väg till den parken som templet ligger i så upptäckte vi att det även låg nära gamla hutonger

och en lite större marknadsplats.

Dit styrde vi stegen och där fanns det mycket att fotografera och se. Det första jag såg var en man högt uppe i en stolpe.

Han satt där uppflugen och lagade något. Såg lite osäkert ut.

Kina har inte samma regler som vi när det gäller att sälja kött, överallt så ligger köttet helt öppet och ingen kyldisk heller. Bara en liten röd sak som snurrar ovanför köttet för att hålla flugorna på avstånd. Det är den som syns framför  ansiktet på försäljarskan och en till bakom kunden.

Färskt var det nog för färskare än så här kan det säkert inte bli. Den här hönan traskade fortfarande omkring.

Mer kött och kryddor.

Fisken var det tydligen inte lika noga med, den låg oftast direkt på backen eller med en bräda eller plast under.

Det här tror jag är gallblåsor, vet inte vad de används till. Någon som vet?

Äta lunch går bra även här.

Fanns många serveringar.

Kanske fågel till middag i dag, eller en fågelklo?

Men det salufördes inte bara mat, ett tandläkarbesök kan man passa på att göra ute på gatan. Tänderna fick jag inte fotografera, men tandläkaren och hans patient gick det bra att fota.

Trångt och rörigt på den gatan, tror inte att jag skulle ha velat vara tandläkarens patient där.

Men nu går vi bort från hutongerna och till den stora och vackra parken som Himmelens tempel ligger i. I dag var det en stor orkester som spelade dansmusik och många var där för att dansa. En del tog ut svängarna ordentligt.

TianTan, som tempelområdet heter på Kinesiska, byggdes under Mingdynasin och det tog 14 år att bygga. Två gånger om året bars kejsaren hit för att be om goda skördar. Den här  byggnaden är bönehallen där kejsaren bad. Den är cirkelformad och 38 meter hög, helt byggd  i trä.

 Sedan följer vi en lång marmorgång över till Ekomuren. Där kan man prata med varandra även om man står långt ifrån. Fast i dag var det så mycket folk där och så mycket sorl så det var svårt att höra något annat än sorlet.

Vi tittade på det här gamla trädet, Nine-Dragon Jupiter, i stället. Blankt av alla händer som vill känna på det. Det trädet är över 500 år gammalt.

På kvällen när vi åkte iväg på välkomstmiddag så regnade det, äntligen sa vi, för nu kan vi hoppas på att diset försvinner och att det klarnar upp tills i morgon då vi ska till Kinesiska muren. Men nu ska det bli Pekinganka och det är gott.

Gott var det och mätta och belåtna drog vi oss tillbaka och hoppas på klart och fint väder i morgon.

Peking nu och då.

Jag var i Peking för sju år sedan och det som jag funderade på nu när jag var här igen var om det hade förändrats något. Det som jag mest tänkte på var nog att det var så väldigt disigt och grått nu. Fick förklarat att det berodde på det varma vädret och bristen på regn, det gjorde att luftföroreningarna stannade kvar över staden. Kom bara regnet så skulle luften rensas och solen ses igen.

En annan sak som förändrats var antalet bilar, det var mycket, mycket fler bilar nu.

Cyklar var det därmot lite färre av men en positiv sak var att elmopeder ökat. Tor inte jag såg någon bensindriven moped.

Många av städarna och gatusoparna åkte omkring på små eldrivna mopeder.

Fast det fanns många som trampade för egen maskin också.

Något som jag inte såg alls för sju år sedan var dessa tungt beväpnade vakter, de fanns lite överallt och det kändes lite obehagligt att se dem.

Ett tag trodde jag att nu var det något allvarligt på gång, terroristhot eller liknande för på en gata var det massor med poliser och polisbilar. T.o.m en Hummer stod det där.

Men det var bara några deltagare i de Asiatiska spelen som skulle lämna sitt hotell.

Bevakningen på stan i övrigt var också stor, inte för att det var Asiatiska spel på gång utan det var så varje dag. Helt utan orsak så kunde personer stoppas och deras väskor gås igenom.

Inte fick man fotografera överallt heller, när jag tog de här bilderna på köerna utanför Förbjudna staden så hörde jag att någon ropade men uppattade inte att det var till mig. Såg sedan på bild två, att det var det nog, för vakten där styr kosan rakt emot mig. Var kanske tur att jag inte förstod det och bara gick min väg.

Jag tyckte att den här porten var så fin så att jag ville ha en bild på den, tänkte kliva upp på några trappsteg som var framför, men se det fick man inte göra. Stå nedanför trappstegen och fotografera gick bra men inte på dem. Det var tydligen viktiga trappsteg för de ledde upp till en flaggstång med kinesiska flaggan på.

Annars var kineserna snälla och trevliga mot oss västerlänningar. Fler än vad det var för sju år sedan kunde också sådan engelska som gick att förstå  och många ville väldigt gärna bli fotograferade. Som den här två, cykelreparatören som satt och väntade på kunder och hans kollega skomakaren som redan hade en kund.

Gammalt och nytt möttes ibland, en modernt klädd ung dam med en lite äldre modell av babybärstol.

Promenad i Pekings hutonger.

Hutonger kallas de gamla och trånga gränder som tidigare var väldigt typiska för Peking men nu är på väg att försvinna. Många revs inför OS 2008. De hutonger som låg närmast Förbjudna staden på dess östra och västra sida, där bodde finare folk och aristokrater.

Men de enklare hutongerna där vanligt folk bodde och fortfarande bor , kändes mer spännande att gå runt i. En hutong är nästan alltid byggd som en fyrkant med en gård i mitten. Hutongerna är i själva verket de gångar och korridorer som bildas mellan dessa grupper av byggnader.

Vi kikar in på en gård.

Här bor ett äldre par, de har ett sovrum som de delar med kylskåpet. Det är deras enda riktiga rum.

Sedan har de ett äldre kök som numera användts till tvättrum.

och ett lite modernare kök. De har dessutom en liten butik (stor som en kiosk)som är deras levebröd.

 Om gränderna i hutongerna är trånga så blir det inte bättre när folk får det lite bättre ställt och skaffar sig bilar.

Här är det grönsaksförsäljning på gång, svenska livsmedelsverket och hälsovårdsmyndigheter skulle nog få slag om de såg hur grönsakerna lades ut direkt på gatan.

Tror också att de skulle reagera på arbetsförhållandet för de här kockarna som satt och skalade grönsaker i ett litet prång.

Likaså i det här restaurangköket.

Men folk åt på serveringarna och såg ut att både må bra och vara glada.

Välj en dricka till maten.

Nu såg det ganska gott ut det som folk satt och åt och vi började bli riktigt sugna på något att äta. Tänkte att vi testar någon av alla dessa matställen. Sagt och gjort vi följde med in på en av restaurangerna, in i en trång gång som vindlade sig  längre och längre in. Kom fram till ett litet rum med bord och pallar som  mer såg ut som en gammal lekislokal än matservering. Vi slog oss ner på pallarna och en matsedal kom fram. Där tog det liksom stopp, för hela matsedeln var med kinesiska tecken och det enda tecken av de kinesiska som jag kan är "damtoalett" (har senare lärt mig tecknet för dörr också) men det kommer man inte så långt med om man är hungrig. Vi testade att fråga efter nudlar men servetrisen skakade bara på huvudet. Vi fick ge upp och gå därifrån utan mat.

Vi traskade vidare och kom till en gata där de fanns fler matställen och även inkastare, vi lät oss bli inkastade på ett ställe där de hade bilder på matsedeln. Fört fick vi in varsit glas hett vatten och lite servetter, gissade på att det var för att tvätta händerna, hoppas att vi inte gjorde något allvarligt ettikettsbrott bara. Sedan började vi peka och beställa.

Nudlarna som vi startade med var riktigt goda.

Sedan var det dags för varmrätten, min mans var stora köttben., att äta med fick han ett par plasthandskar. Jag tycker att personalen som sitter i bakgrunen ser ut som om de har lite roligt.

Kan det vara åt min huvudrätt, vet inte riktigt vad det var förutom all chili men nog såg det ut som småfåglar, tyckte mig se några näbbar däri. Kan säga att jag åt ingen av dem. Tur att nudlarna var så goda.

Jag åt ingen skorpion.

Dag blev kväll och vi begav oss ut för att studera lite av Pekings nattliv.

Testade först om mitt lilla resestativ skulle håll för min kamera. Det gick riktigt bra, tog en första testbid utanför hotellet och vakten där ville antagligen väldigt gärna var med på bild för han envisades med att stå bredvid mig eller framför kameran.

Peking är utsmyckat med  en hel del blomsterskulpturer, blommande och vackra på dagen.

och upplysta på kvällen.

Kvällslivet i Peking verkar vara lika aktivt som det på dagen, på shoppingatorna var det full fart och mycket folk.

Vi gick in på en av de små marknadsgränderna, där var det trångt, folkligt och mycket som var annorlunda än det vi var vana vid.

Hur mycket försäljarna än trugade så testade jag inte att äta skorpioner. De såg inget vidare smakliga ut där de levande var uppträdd på grillpinnar. Svårt att få någon skärpa eftersom de sprattlade med benen hela tiden.

Smakade inte heller  sjöhäst eller sjöstjärna. 

Inte mycket mat på de små krypen, men den här killen var extra envis och försökte få mig att smaka.

Alla var inte lika drivna försäljare och deras godsaker lokade inte inte så speciellt.

Den här killen sålde tofu, men verkade mest glad över sin rosa mobiltelefon.

Inte bara konstig mat fanns det, mycket färsk frukt och även nudlar.

Även kanderad frukt verkade vara mycket populärt.

Den här killen, som faktiskt bad om att få vara med på bild, han bjöd på en slags godis som de packade samman genom att med stora träklubbor hamra på en godismassa, synd bara att det inte var så gott.

Mycket folk och trångt i gränden.

Efter att ha traskat och trängts i gränderna kan det vara skönt att slå sig ner och vila lite i en hjärtlig stol.