Hurtigruten - sol och vackra fjäll.

Vi lämnar Hammerfest och stannar ute på däck för att njuta av solen och den vackra naturen runt omkring oss.

De regniga dagarna var det ingen trängsel ute på däck, inte så trångt nu heller men betydligt fler som ville vara ute.

Det ser ut som om de solade vänder ryggen mot det vackra, men det var liskom lika fint runt om.

Vi passerar Seiland, den största ön i öst Där kan man se Nordmannsjökulen och Seilandsjökeln.

Det vita partiet uppe på fjället på bilden ovanför, ser nästan ut som en molnbank, men är en glaciär.

På det här fjället ser det ut som om det växer ett jätteträd format i snö.

På vår väg mot Öksfjord stannar jag kvar ute och njuter av solen och den vackra utsikten.

Vi närmar oss Öksfjord. Det som mest ser ut som en dammfläck uppe på himlen, det är en örn som svävar där uppe vid fjället.

Höga branta berg omger lilla Öksfjord, även här så är det fisket och fisken som är huvudnäringen.

Ett hotell finns det, inte det charmigaste precis men författarinnan Marie Corelli skrev en gång, en charmigare berättelse om "Thelma" eller som den också kallas "The Norwegian Princess". Den handlar om den 17-åriga Philippa som var härifrån Öksfjord. Det är en sann berättelse om hennes trofasta engelske sjöoffiser som kom tillbaka 5 år efter sitt första besök, de gifte sig och de drog sedan över till London och socitetslivet där.

Vi ska inte dra iväg så långt utan först ska vi kryssa över Lopphavet för att komma till Skjervöy.

Skjervöy ser lite fläckigt ut, men det beror inte på vare sig kameran eller platsen, utan ett smutsigt fönster i matsalen.

Kunde inte överge den goda middagen så det fick bli några bilder genom fönstret med min lilla G10.

Och sedan far vi till Tromsö, dit kommer vi strax innan den här dagen blir till nästa dag.

De kvällspigga kan gå på midnattskonset i Ishavskatedralen.

Eller stärka sig med något nyttigt i baren.

Sedan kan man krypa till kojs glad och nöjd efter en innehållsrik dag och drömma om de äventyr och överraskningar som väntar nästa dag.

Hurtigruten - mot Hammerfest.

Tidigt på morgonen ( 5,45 ) kom vi till Honningsvåg och nu tänkte jag passa på att ta några av de bilder jag inte hann med då vi var här på den norrgående turen. Solen sken och jag började med ett besök hos Bamsen. Han stod snällt kvar och väntade och såg lika glad ut som förra gången vi träffades.

Såg att även Honningsvåg har en Ice bar, men den var stängd så här dags.

Staden klättrar fint uppför berget.

Även här är snöskydden uppradade på berget.

Fina speglingar i vattnet, så att även en grävskopa kan se fin ut.

Inget långt stopp här och i morgonsolen fortsätter vi och kommer åter till berget med alla vindmöllor, det ser lite annorlunda ut i solskenet än när vi passerade här i regnet.

Även i Havöysund skiner solen, på norrgående resan hade vi regn och låga moln här.

Så nu ser vi även bergstopparna.

Se även hur den lilla staden klättrar upp mot berget.

Rikligt med fågel häckar här i området och förr blåste skepparna i visslan då de passerade så att fåglarna flög upp i stora svärmar, nu är de är de snällare och låter fåglarna vara ifred.

Fast fåglarna låter inte fiskebåtarna vara lika mycket ifred.

Det finns olika sätt att roa sig ombord en solig dag, en del njuter av solen på akterdäck.

Eller så kan man roa sig med kameran och fota de solande och den vackra naturen.

Vi möter Nordstjernen som är på väg norrut. Den byggdes 1956 och är den minsta och äldsta av Hurtigrutens fartyg.

Nu börjar vi närma oss Hammerfest, världens nordligaste stad. Fast vid det här laget börjar det kännas som om det mesta är det nordligaste.

Men innan vi kommer fram till staden så ser vi "Snövit"

På ön Melköya bygger Statoil jätteanläggningen Snövit det är Norges genom alla tiders största projekt. Det budgeterade priset för anläggningen ligger på 51 miljarder Nkr.

Det är världens största gasanläggning som ligger här, hit pumpas gasen från  enorma gasfyndighet via pipelines från Snövitfältet och Albatrossfältet. Här fryses sedan gasen ner till minst minus 163 grader C.

Då får gasen flytande form som kan pumpas in i de fem specialbyggda fartyg som fraktar gasen till USA.

Nu ser vi även Hammerfest där borta..

Det är helgdag då vi kommer hit och det mesta är stängt.

Men kyrkan och utsiktspunkten "Salen" är öppet.

Vi börjar med att titta på kyrkan med sin fina fondvägg i gödande glasmåleri.

Måste väl ha några bilder med oss hem också.

Kan det vara brandposten, som till och med den, fått en isbjörn på sig, som fastnade på den bilden.

Eller var det kanske Midnatsol som var motivet.

Eller några hus vid stranden.

Fast jag vet vad jag ska göra, jag ska in på "The Royal and Ancient Polar Bear Society", alltså Isbjörnsklubben och bli medlem 230733 där.

De har en fin utställning om stadens historia och Arktis. Jag tycker att 160 Nkr som det kostar att gå med i Isbjörnsklubben  och få det fina diplomet och isbjörnsnålen i silver, är väl värda sitt pris och ett bra sätt och en kul grej för att finansiera utställningen, istället för att ta inträde. Så kommer du hit, missa inte den utställningen.

Här i Hammerfest står också Meridianstötten, den restes 1856 till minne av den första internationella mätningen av jordens storlek 1816 - 1852. Den står på den lilla halvön Fuglenes utanför hamnområdet. Förmodar att det finns någon orsak till varför den står just där, för vackrare platser finns det.

Så här ser den ut.

Hammerfest hälsade oss välkomna, men nu lägger vi ut.

Kapten Yngve Johannessen, som varit med oss på hela resan, ser också ut att vara klar för avgång.

Hurtigruten - Båtsfjord

Middagen är avnjuten och under tiden har vi kommit en bit till på vår färd. Båtsfjord heter nästa hamn.

Båtsfjord ligger lungt till inne i fjorden och är en av de ställen där det tas iland de största fiskefångsterna. Här ligger flera fiskeförädlingsindustrier. En av de få ställen här uppe i norr som tyskarna inte brände under andra världskriget. Hamnen där Hurtigruten lägger till såg inte så stor ut och först trodde jag att det var ett helt gäng ankor som väntade på oss på kajen.

Tog man en liten promenad så kom man till själva byn och där fanns också fiskehamnen. Kyrkan är från 1971 och TV-masten är Norges högsta på 241,8 meter.

Det gäller att skynda sig, Hurtigruten ligger i hamn och barnen kommer farandes på sina cyklar för att titta.

Det var visst fest här i går.

Vi fortsätter färden och nu går vi mot Berlevåg, innan vi kommer till hamn där passerar vi Kjölnes fyr.

Även Berlevåg lever på fisken och kungskrabban. Länge kunde inte Hurtigruten lägga till vid kaj här och fiskebåtarna fick inte heller någon lä när det var storm. Två gånger blev det mesta av fiskeflottan ödelagd och två gånger försvann den stora stenpiren som skyddade hamnen. 1973 blev en ny pir färdig, den är sammansatt av tetrapoder, fyrarmade 15 tons betongklossar. Så nu ligger båtarna säkert i hamn även om vågorna blir så höga som nio-tio meter höga.

I dag är det ingen risk för så höga vågor, det ser ganska lungt ut.

Vi har bara ett kort stopp här så vi hinner inte gå i land.

Piren är tydligen ett populärt ställe att gå ut på och titta på fartygen som kommer och går.

Kvällen är sen och innan vi drar oss tillbaka till kojen så går vi ut på däck för att möta Hurtigrutens fartyg MS Richard With.

Hon kommer ångandes i full fart...

...och alla är ute på däck med sina handdukar för att vinka och hälsa på oss.

Hurtigruten - Södergående

Nu är vi ett södergående fartyg. Längre bort än till Kirkenes kommer man inte med Hurtiruten. Den vänder där.

Vår nästa hamn nu är Vardö, den östligaste staden i Norge.

Det regnar nu igen och molnen ligger så lågt så bergen i bakgrunden syns knappt.

Här ska det vara 74 dygn utan solnedgång nu, men just i dag är det lite svårt att tro det.

Vardö fyr lyser 23 nautiska mil, den var bemannad från 1896 till 1991 då den automatiserades.

Lite ovanlig måling på en del hus.

Tur att vi inte behöver använda av oss den här tekniken då Nordlys ska lägga ut. Det såg lite jobbigt ut.

 Det såg ut som om måsarna hade tagit över det här huset.

Även Vardö hade en mottagningskommité, han sa inget men jag tror att han ville göra reklam för fästningens vänner.

Vi tog en blöt promenad i Vardö, tittade på kyrkan  med det enorma kyrktornet. Det fyrkantiga röda huset till höger är Vardö rådhus. På kommunvapnet finns en inskription på latin som översatt betyder ungefär: "må mörkret vika för solen".  

Verkar vara snälla människor i Vardö eftersom de satt upp hyllor till måsarna att häcka på.

Här kan man också besöka Pomormuseet och få veta mer om handeln mellan norrmän och ryssar. Ett ord som kommer från de ryska orden vid och hav, alltså "området vid havet". De utvecklade ett eget språk som var en blandning av ryska, norska, samiska, tyska, svenska, engelska och holländska som de använde vid handeln.

Här finns också landförbindelse med fastlandet genom en tunnel. Såg att man kan ta bilen över till Ivalo i Finland, via den tunneln.

Willem Barentsz har blivit förärad en staty här, inte så konstigt eftersom han fått namnge havet utanför.

Landgången krånglade även i dag så vi fick ta bilhissen tillbaka.

Nu är det dags för middag, som vi äter på väg mot nästa hamn, som är Båtsfjord.

Kan jag få fresta med en riklig skaldjursbuffé.

Gissa om vi lassade tallrikarna fulla.........

Å, så lite efterrätt därtill.