Hurtigruten - Lofoten

På väg mot Lofoten och ut över Vestfjorden, som inte känns som någon fjord utan mer som öppet hav, ser vi en fin fyr. Jag tycker att fyrar är så vackra och speciella så den vill jag visa.

Här Landegode fyr, tyvärr så kunde jag inte se Landegomannen som enligt sägen sägs klättrar uppför fjällväggen, var nog för att molnen gick så lågt.

Jag hade säkert alltför höga förväntningar på Lofoten efter att ha hört så mycket om den ögruppen, blev inte så imponerad som jag hade räknat med, men det beror säkert på att hela norska kusten är så vacker, därmed inte sagt att Lofoten också är vackert, det är vacket. Men ljuset svek oss inte, det var så vackert som det sagts.

Tror inte att mina bilder gör det helt rättvisa. Ni får tro mig på mina ord.

Lofotenväggen, en 100 km lång bergskedja som reser sig upp hur havet var verkligen mäktig och kändes också som en vägg.

Har tappat bort namnet på den här fyren, tacksam om någon vet vad den heter.

Mäktiga vyer och Stamsund passerar vi.

Vi möter även den sörgående Midnatsol.

Kabelvåg en fin liten fiskeby.

Så siktar vi Lofotens "huvudstad" som är Svolvaer.

Vi möts vid inloppet till hamnen av "Fiskerkona".  En skulptur som illustrerar fiskekäringa, alltså någon som man är kär i. Skulpturen är gjord av Per Ung.

Svolvær är känt för sitt fiske och här hänger det mycket fisk på tork.

Mycket fisk.

På stora torget spande vi efter det som jag trodde hette hornen, men tydligen går under namnet Svolveargeita. De syns högt uppe på berget över de vita huset.

Det är främsta av Lofotensymbolerna. Tidigare kallades den "Kärringa och Kallen. Man kan se hur Kallen håller sin vänstra hand över Kärringens skuldra och hur de tillsammans spanar ut över staden.

Det är poppulärt bland bergsbestigare hoppa över från det ena hornet till det andra, tyvärr så var det inga bestigare där den här kvällen men i ett av butiksfönstren fanns en bild och jag tog en bild av bilden. Vet tyvärr inte vem som är upphovet till den bilden men en liten signatur finns där även om den inte helt kom med.

Dags att lämna hamn och Fiskehustrun vinkar farväl.

...och önskar oss säkert lycka till på vår fortsatta färd, nu mot Trollfjorden.  

  Där i den smala fjorden ska vi in den är bara 70 meter bred i mynningen. Får hoppas på att vi inte fastnar.

Det ser ut att gå bra även om det är trångt, men så vackert.

Fjorden är två km lång och vi undrar nu, när vi närmar oss lutet på fjorden, åt vilket håll vi kommer att gå  för att komma igenom. Det gissas vilt på både höger och vänster.

Vi svänger runt när vi kommer ner till det innre av fjorden och vi på däck fortsätter att fundera på var öppningen för att gå igenom finns. Försöker med "Sesam öppna dig" när fören ligger ganska nära fjällväggen och fallet där.

Men bara massiva bergväggar finns det.

...och vackra mycket höga vattenfall.

Det vi inte visste var att det var en återvändsväg och vi vänder för att gå ut samma väg vi kom. En sådan luring.

....så är det säkert.

Nu är klockan nästan nästa dag, så det är bara kojen som väntar.

Hurtigruten - överraskningen.

På utflykten till Svartisen fick vi en fin överraskning, besättningen på utflyktsbåten hade varit och fiskat på morgonen och nu ville de visa oss havsörnarna som bodde i området.

Vår spanske forograferande matros preparerade fiskarna innan de kastades ut som lockbete. Smart att spruta in luft så att de skulle flyta.

Fast först kastade han ut lite fiskhuvuden och småbitar för att locka till sig måsar och trutar, de i sin tur lockade fram örnarna. Fast en del måsar gapade över lite för mycket.

Bättre att ta de små bitarna då.

Då började örnen bli lite nyfiken, kom seglandes mot oss men gjorde inget försök att ta någon fisk.

Han flög tillbaka till sin talltopp och satt där en god stund. I en annan en tall en bit därifrån satt frun på boet, men hon lät sig inte frestas.

Men han var nog lite sugen ändå för plötsligt så kom han och snabbt gick det vid fångsten.

Tre fiskar hämtade han, men han var lite gentleman och lämnade över den sista till frun vid boet.

Det var ett härligt skådespel att få se och uppleva. Mycket nöjda vände vi åter mot Bodö och vårt fartyg som väntade på oss där. Måsarna verkade också nöjda.

Eftersom det klarnat upp lite och inte regnade, på vägen tillbaka, så stannade jag ute på däck och fick lite landskapsbilder.

Vet inte om det är så som jag tror att det är ont om sandstränder i Norge, men de verkar vara stolta över dem i alla fall. Den här åkte vi enkom till för att få se. Lite väl kallt i vattnet för att ta ett bad. Det var +5 grader. Fanns gott om plats att lägga ut badlakanet.

Moderna robur, nu mest för sommargäster och turister.

Såg även en ängel i berget.

Nu ska vi ut till havs igen på väg mot Lofoten och ska kryssa över Vestfjorden.

Hurtigruten - Polcirkeln - Svartisen.

Så har vi passerat polcirkeln, verkar vara en stor händelse ombord på Hurtigruten eftersom vi blir serverade en champagnefrukost. Men jag märkte inte så mycket av det, inte ens en skakning i skeppet kändes då vi gick över linjen.

Senare på dagen blev det också polcirkeldop och även vi som inte gick dit fick fina certifikat.

Hestemannöy har en spännande saga berättad om sig och de omkringliggande öarna, men den tar vi på återvägen då vi kommer att passera här på dagtid. Nu ser vi bara en liten del av Hestemannen kika fram här bakom, så lite så den knappt syns.

I dag ska jag iväg på den första utflykten, vi blir hämtade  av en katamaran och stiger ombor via en lastlucka på bildäck ute till havs strax utanför Örnes. En trevlig guide berättar om den vackra skärgården vi åker igenom. Det är den berömda Svartisen vi ska till, Norges näst största glaciär. Molnen ligger lågt i dag men det regnar inte.

Den måste vi föreviga.

Telet är med och så här ser den ut på nära håll.

Jag har x 1,4 konverten med mig, men tycker inte att det blir så väldigt stor skillnad med den på. Jämför gärna. Har tyvärr inget stativ med, tar hjälp av ett bord i stället.

Fin stuga att gå in och värma sig i.

Där blev vi serverade en lefsebuffé..................mums.

Hade man spenderbyxorna på så kunde man köpa sig en champagnedrink med glaciäris, nyhuggen med isyxa.

Nästa samma färg som drinken har glaciärsjön nedanför Svartisen.

Det var lite för kallt för att ta sig ett dopp i sjön men kasta sten och se plumset är inte så dåligt nöje det heller.

Besöket är över och vi återvänder till vår lilla båt.

och fortsätter vår färd.

Molnen börjar lätta så vi ser fjälltopparna.

På hemvägen fick vi en trevlig överraskning men den ska få en egen blogg senare.

Nu något helt annat.

Blev förståss mycket glad över att Jörgen Nyberg  mig till Beautiful blogger. Tackar ödmjukt för det. Men hur länkar jag så där elegant till Jörgens profilsida? http://www.fotosidan.se/member/view.htm?ID=10375

Men jag tror inte jag nominerar sju andra, för det jag vill nominera har redan fått en utmärkelse.

Men det svåraste med utmärkelsen är att avslöja sju intressanta saker om mig. Vad är intressant och vad vet inte alla redan. Det är svårt men gör ett försök.

* Jag tycker pulverkaffe är godare än bryggkaffe.

* Tycker att kaffeost i kaffet är en riktig höjdare.

* Gillar att lösa korsord.

* Tycker om att se "Hem till gården".

* Jag kan länka (kanalisera).

* Tycker att intuition är en värdefull kunskap.

* Läser "Trösteboken", men blir inte tröstad.

Till sist så vill jag grattulera vår älskade hund som fyller 14 år i dag. GRATTIS DESTY!

Hurtigruten - Stokksund - Rörvik

Dags att passera Stokksund. Där är så trångt så om det är dåligt väder måste Hurtigruten gå runt, men i dag ser det lovande ut.

Men ska vi verkligen gå igenom där? Ser lite väl trångt ut även för den lilla bilfärjan.

Det berättades för oss att när den tyske kejsaren Wilhelm kom hit med sitt skepp blev han så nervös så han grep ratten, men lotsen Nordhus flyttade på honom men orden "Jag är chefen här" Han fick guldur som tack från en ångerfull kejsare. 

Stokksund var en fin liten fiskeby och vi behövde inte vara oroliga, vi rundade den lilla ön till höger och fastnade inte i den smala öppningen mellan öarna.

En gammal robur står kvar här, det var små primitiva hus som byggdes på pelare vid vattnet, där kunde fiskarna söka skydd när de var ute på fisketur. Numera är de flesta ombyggda till fina sommarhus.

 Det har byggts många nya vägar, tunnlar och broar sedan jag var i Norge senast, en av alla dessa nya byggnadsverk är bron här vid Stokksund, den är så hög så vi går under den med Nordlys.

För att bo lite ensligt och avskild behöver man inte söka sig till fjällsluttningarna, här ute i huset vid fiskeodlingen är det inte så många grannar. Sjötomt runt om också.

Nu ska vi ut till havs och tar vägen rätt över Folda.

Då passar vi på att äta middag. Innan vi ska lägga till vid kaj i Rörvik.

Även här en ny och fin bro.

I kaj ligger sörgående Kong Harald och vi får tillsägelse att inte gå ombord på henne för de har fått magsjuka ombord. Så nu förstår vi varför de är så noga med att vi ska sprita händern både när vi går ombord och när vi går in i matsalen.

På kajen har Ytteröy seniordanslag en liten uppvisning.

Norges nationalcenter för kustkultur får vänta på vårt besök tills vi kommer åter på den sörgående resan.

 Stannar inte här så länge och nu är det dags för att lägga ut igen.

vi är nu ute till havs och där ser vi den första havsörnen, en fisk har den fångat också. Ingen fisk som kastats upp som lockbete.

Vi är inte i midnattssolens rike ännu, så i kväll får vi en vacker solnedgång även om det inte blir helt mörkt.

I morgonbitti ska vi passera polscirkeln, gränsen till Midnattssolens land. Många har deltagit i tävlingen om hur dags det blir, få se om jag är vaken då vi kommer dit.

Hurtigruten - Trondheim

Resan går vidare och nog är det ett ganska så praktiskt sätt att resa på, att ha hotellrummet med sig och nya platser dyker upp allt eftersom. Dagens mål är först Trondheim. Avnjuter en god och riklig frukost på väg in genom Trondheimsfjorden. En fruktbar bygd med jordbruk, skogsbruk och fiske.

Ett område med anor från svunna dagar, här startade vikingafärder och folkvalda småkungar regerade. Men år 872 e.Kr hade alla småkungar besegrats och Norge blivit ett rike. Huvudstaden blev Nidaros.

Nidaros eller Trondheim (som betyder "hem för gott liv") som det heter i dag blev också Norgers religösa huvudstad. Pilgrimmer kom hit från när och fjärran för att få helbrägdagörelse vid St:Olavsskrinet. Tidigt byggdes där ett kapell, år 1070 började man bygga en kyrka på platsen, den härjades av många bränder och av den ursprungliga stenkyrkan finns inte mycket kvar nu. Men en pampig domkyrka är det, Nordeuropas näst största.

På en av de gamla gravstenarna satt en liten bofink och sjöng så vackert.

Ett vackert och fotovänligt inslag är de färgrika trähusen som är byggda på pålar vid Nidelva. Många av dem repareras nu upp och jag kan tänka mig att de är åtråvärda bostäder. Förr användes de av köpmännen för att lossa varor från handelsskeppen.

Vacker är också den gamla stadsbron.

Vi tittar på Trondheim och trondheimsborna tittar på oss.

De som inte ville promenera ut på stan kunde ta det lungt i solen ombord på Nordlys som vårt Hurtenrutenfartyg heter.

På väg ut på vår fortsatta färd passerar vi Munkholmen. Där låg ett kloster på medeltiden det brändes ner och en fästning byggdes där i stället. Den fick aldrig någon millitär betydelse. Kanonerna var för små för att klara av att försvara sig mot svenskarnas angrepp 1658 och 1718. Nu är det ett poppulärt utflyktsmål för bad och picknick.

Vår resa fortsätter och i dag är det några vackra fyrar som vi passerar. Här Agdenes fyr.

Längre ut till havs så ser vi en vacker fyr men jag kan tänka mig att de som bodde här inte borde vara intresserad av långa promenader.

Fiskebåten där har nog sett bättre dagar, ingen man vill tillbringa en storm i.

Runda fina klipphällar och ett hus såklart.

Ännu en fyr, Asenvågøy Fyr.

Men nu tänker jag äta lite mat innan vi ska in den smala passagen vid Stokksundet.