Peruansk nakenhund

Peruansk nakenhund var känd redan före inkaindianeran. Avbilder av dessa hundraser har setts på keramik tillverkad  före Inka perioden. Hunden ersatte puman, falken och ormen alltså var det ett symboldjur i forntida peru runt 300 f.kr till 1400 e.kr.

Rasen är vänlig och tillgiven mot sin ”familj” reserverad mot ”främlingar”, fast den här som jag träffade på vid en marknad uppe vid Aguas Calientes såg bara lite reserverad ut, den har väldigt go och ville gärna bli klappad. Pebing, som den hette, var så söt i sin röda jacka att jag tyckte den skulle få vara med i bloggen också. Rasen är känslig för sol och behöver precis som vi smörjas in för att kroppen ska kännas mjuk och vid kyla kan de behöva skydd.

Livet på landet.

Har haft förmånen att leva lantliv i två veckor, kameran fick vila ganska mycket men eftersom den var med ut till landet så blev det lite bilder ändå.

Försökte fånga den stora vackra månen som visade sig en av kvällarna, blev väl inte som det såg ut men en sak gladde mig extra mycket. Jag har en hornhinnesjukdom som gör att hornhinnan förstörs men med laseroperation så har förloppet stoppats upp och nu när jag dessutom fått nya glasögon så plötsligt såg jag bara en måne och inte två eller tre. Bara det var värt en bild på den stora månen.

Jag hade lite torrt bröd och la ut det på verandaräcket för att fåglarna skulle få, visst kom det fåglar men en aning större än de jag tänkt mig och de små bitarna slukade de i ett enda nafs. Den stora brödbiten spände jag fast och tog ett bildbevis på brödätaren.

Inte bara fåglar kom på besök till lantstället, vi fick lite badgäster också.

Det badades så ända in i vassen.

Det var blött det här. Skaka, skaka.

Sedan måste man torka sig också.

Totte var ingen badkruka minsann.

Fotograf i skottlinjen.

Lillebror i skottlinjen...Träff.

Bäst att fly fältet och dra sig ut på djupt vatten.

Längtansfulla blickar, när man inte fick bada mer.

Om man är katt och träffar på en stor hund är det bäst att se riktigt farlig ut.

Grisskärt.

Så grisiga men så söta.

Puss mamma.

Smutsig men glad ändå.

Hörde att det var bra för magen med lite lera.

Titta mamma, vad jag hittade.

Kom nu ungar, lunchen är serverad.

Hej! Vill du titta på mina barn?

Jippi! Vi får besök!

Inte så stor ännu, men med en glad knorr på svansen.

Nu vet jag när kamelen springer.

På vår ökensafari så fick vi en liten paus och bensträckare på en get-och kamelfarm.

Här mitt ute i öknen bor det en familj som lever på sina djur, frun sköter om getterna och mannen och sönerna kamelerna. Frun såg vi visserligen inte till men maken visade mer än gärna upp det senaste tillskottet i getfamiljen.

Den här lilla gynnaren är bara 2-3 dagar gammal. Jag blev erbjuden att hålla den men skonade den lilla geten från den upplevelsen. Den fick stanna hos husse.

När vi hälsat klart på getterna och kelat lite med den mjuka killingen så går vi över till kamelernas hagar.

Det börjar bli kväller och den här lilla kamelungen som bara är två dagar gammal är det sängdags för. Han vill hellre vara ute med sin mamma så det är en motsträvig unge som ska till inhägnaden. Det är sonen till ägaren som försöker leda in ungen men trots att mamman är med så vill den inte gå. Det slutar med att den blir buren in i fållan.

Det är inte farliga djur som gör att den ska in utan det kan bli kallt på nätterna i öken, det kan bli ända ner till -2 grader, i fållan är det skyddande väggar uppsatta.

Husse kommer också och ser till sina skyddslingar.

Lillen får en godnattpuss.Även den här lilla sötnosen frågade de om jag ville hålla men den såg ganska tung ut så jag nöjde mig några bilder.

Sedan var det dags för damerna som varit ute på bete att få komma in för natten.

De var ivriga och fulla av energi och nu fick jag se hur man får en kamel att springa...

...de tjoade och skuttade fram...

... det är bara att locka med lite mat så blir det full fart på dem.

Det var kul att se hur de liksom bugade för maten. Först ner och ta munnen full och sedan upp med halsen för att svälja.

Där lämnade vi kamelerna så att de fick matro och fortsatte vår färd ut i öknen.

Jag vet att de här kameldjuren kallas för dromedarer men här i Dubai så sa alla kamel och kamelfarm låter också bättre än dromedarfarm.

Jag har åkt Hummer...

...och klappat en fågel som jag trodde var en falk och en kamel som vi kallar för dromedar.

I dag ska vi på utflykt. Kameran är packad och vi står bara och väntar på bilen som ska plocka upp oss.

Undrar om det kan vara den här. Den ser ut att ha varit med om lite äventyr och ser också robust ut.

Men det var ingen Ford som kom och det var inte heller den här, även om det var det bolaget vi hade bokat utflykten med.

 Det var en Hummer som kom. Jag ska få åka H U M M E R! ! !

Resan startar och för att komma till vårt mål för dagen så måste vi åka motorväg i ungefär en timme. Inte något litet äventyr det heller för det verkar inte som om trafikreglerna gäller så där värst mycket här i landet. Omkörningar görs i alla filer och filbyten sker lite av en slump, det är mer än en gång som vår chaufför Yousof får väja för bilar som irrar omkring. De dubbla hastighetsskyltarna förbryllar något och vi får veta att den övre är maxfart och den nedre står för minimihastigheten. Den undre verkar alla respektera, åtminstone då det inte är köer, men den övre känns mer som en rekommendation.

Efter en timme kommer vi ut till dagens första delmål och vi är nu ute i öknen. Det är ett stopp som tydligen är obligatoriskt att stanna på för arrangörerna av utflykterna för här kan man göra av med lite pengar på kamelridning, fyrhjulskörning i sanden, rida häst och en del annat skoj. Man kan shoppa loss också på supermarket.

En kamel i minimal inhägnad försöker charma till sig en pratstund...

Hon är ganska kelig och hon vill gärna bli klappad.

Fast när hon försöker charma till sig en puss så avstår jag, trots att hon är så söt.

Strax intill sitter det två jaktfalkar.

Båda har huva på sig men de har inget emot att bli lite kliade. De verkar gilla det.

Förstår att de har huvan på sig för att de ska sitta kvar på pinnen för när jag pratar med falkeneraren och undrar över huvan så tar han av den och fågeln blir alldeles vild och vill först flyga iväg innan den lugnar ner sig och sätter sig på pinnen igen.

Den lugnar i alla fall ner sig och låter sig fotograferas.

Tala om falkblick.

Jag överger falkarna och kamelen och kollar in de som leker med fyrhjulingar ute i ökensanden.

Men nu är det äntligen dags för oss att ge oss av, för det som vi kom hit för och som var målet för utflykten var en tur ut i öknen. Först måste lufttrycket i däcken reduceras till hälften.

Jag vinkar farväl till min nya kompis, som ser ganska cool ut.

Hallå där! Det där är ingen klubba eller cigarett, spotta genast ut sugröret.

Vi drar iväg ut till den stora öknen. Där står det en samling bilar som ska åka iväg i grupp men vår bil ansluter inte till dessa utan vi far iväg på egen hand.

Yousof  berättar att allt skräp där vid startpunkten ut i öknen och även ute i öknen inte beror på turisterna utan det är befolkningen själva som har helgutflykt och inte tar reda på sina sopor.

Fortsättning följer snart...

Det är fint att få gå igenom de här bilderna nu och tänka tillbaka på dessa dagar med behaglig sommarvärme och upplevelser med snö och slaskväder här hemma, speciellt i dag då jag var till ögonsjukhuset och det konstaterades att det inte hjälper med några linser mot för min ögonsjukdom utan det blir operation.